Maria Rydqvist, krönikör under skid-VM.
Maria Rydqvist, krönikör under skid-VM.

Vallaboden står fast som ett könskulturellt fenomen

Publicerad

Män är både ledare, tränare och vallare inom den internationella skidsporten.

De är dessutom tävlingsledare, banchefer, speakrar, sportchefer och säljare.

Var finns överhuvudtaget kvinnorna som jobbar med skidsporten i denna värld?

På plats under skid-VM finner vi en kvinnlig testpilot från Finland och en kvinnlig vallare från Polen. Enstaka kvinnor bland ett par hundra gubbar, män och killar från trettiotalet nationer. Skidsportens vallabod är så ojämställd att vi får leta med ljus och lykta för att finna en lika skevt fördelad yrkeskår i samhället.

När Karl-Johan Westbergs mamma presenterades som en helgens vallare i nationella gruppen under världscupen i Ulricehamn för ett par helger sedan var det så oväntat att jag till och med jag själv funderade för en sekund på om hon verkligen var kompetent att valla på en världscup.

Svenska landslagets vallateam har inte haft ett kvinnligt inslag i sedan 2005, med konsekvensen att tjejer tvingas testa fäste tillsammans med någon som trampar ner hela fästzonen när han ställer sig på skidorna. Liksom att hela längdskidvärlden utom de aktiva damerna består av enbart män.

 

Trots att det egentligen inte finns någonting med vallningen i sig som skulle vara speciellt manligt har den blivit så manligt kodad att kvinnor inte ens kommer på tanken att bli landslagsvallare. Inte för att det skulle finnas några formella hinder, utan för att just vallning ända sedan historiens män skidade till skogen haft en så utpräglat manlighetsnorm att den lever kvar än idag. En norm där jag redan som liten tjej lär jag mig att jag behöver en förnuftig man som talar om för mig ifall jag ska ha ett mjukare klister eller en kletigare burk. Att det är pappa som kan valla och mamma som får hämta nummerlappen. Att det är männen som står för expertisen och kvinnorna för det som vem som helst egentligen klarar av.

Som kvinna och vallare behöver jag gå emot så många påfallande könskulturer att i princip ingen har tagit sig hela vägen dit. För vilken kvinna ska överhuvudtaget lockas att träda in i en miljö där 20 av 20 är män?

Annika Zell har närmast blivit ett unikum. När jag körde mitt första senior-VM 2005 var Annika med som landslagets hittills enda kvinnliga inslag i vallateamet någonsin. Annika vallade visserligen inte skidorna hon heller, men testade åtminstone glidet åt åkarna. Varken före eller efter denna säsong har någon svensk kvinna fått tillträde till svenska landslagets vallastab. Det låter närmast barockt, men är knappast unikt för Sverige. I den internationella vallacirkusen hittar vi Kati Venelainen från Finland och Valentina Vuerich från Polen omgivna av ett par hundra män från trettiotalet länder.

Att få fram kvinnliga landslagsvallare kommer att ta tid.

Frågan är om mina egna döttrar ens kommer att få uppleva det.

 

Man går helt enkelt ingen snabbkurs i vallning. Och så länge vi knappt finner kvinnor på klubbnivå, lär vi inte heller få se dem i landslaget på väldigt länge. Faktum är att jag knappt kommer på en enda tjej som är riktigt intresserad av att valla skidor.

När vi kommer till att rekrytera kvinnor till liknande mansvärld måste vi börja om från ruta ett. Att förändra kulturen. Att få mammorna att valla skidorna och små flickor att lära sig själva.

Den svenska vallateamet gör ett heroiskt arbete och vi svenskar har konkurrenskraftiga skidor i de flesta lopp. Naturligtvis påverkas jag som åkare, till skillnad mot avsaknaden av kvinnliga ledare, inte heller nämnvärt av den manliga kulturen i just vallaboden. Det är inte på det planet frågan har betydelse.

Samtidigt kan jag ändå fundera över vad grabbarna skulle säga om det var de som hade testpiloter som vägde 25 kg mer eller mindre än de själva. Även om vi löser det ändå, finns det trots allt en stark poäng i att ha testpiloter som väger ungefär lika mycket som den de testar skidorna åt.

Vallaboden står fast som ett könskulturellt fenomen.

Ett manligt rum dit kvinnor vare sig känner sig lockade eller finner något slags anseende i att beträda.

 

Att valla skidor är långtifrån ett glamourjobb. Kanske är kvinnor helt enkelt för smarta och insiktsfulla för att inse att tio timmars arbetsdagar med stress och dålig luft inte är något att tråna efter. Vallaboden har bara blivit en manlig gemenskap dit enbart män finner någon status.

Samtidigt ska vi inte förringa att vallning även är en inkörsport till andra ledarjobb inom skidåkningen. Att det i ett större perspektiv blir ytterligare ett område dit bara män ser framtida karriärmöjligheter och män blir experter, vilket bidrar till att kvinnor lämnar idrotten när de lägger av.

Kvinnor behöver också finnas inom skidsporten, där en värld som inbegriper enbart män, skapar en både praktisk och demokratisk begränsning.

Relaterade ämnen
Maria Rydqvist

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter och Instagram.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag