Efter sju månaders träning, nu senast i Finland, har 36-årige Paul Bragiel gått ner 15 kilo, byggt muskler och odlat ett ordentligt skägg. Foto: Mikael Sjöberg
Efter sju månaders träning, nu senast i Finland, har 36-årige Paul Bragiel gått ner 15 kilo, byggt muskler och odlat ett ordentligt skägg.  Foto: Mikael Sjöberg

"Tänker ibland: Vad håller jag på med?"

Publicerad

KITTILÄ. Datanörden Paul Bragiel har tagit hjälp av matematiken för att förverkliga sin dröm: Att delta i ett OS.

På sju månader har riskkapitalisten från Silicon Valley blivit både colombiansk medborgare och längdskidåkare på elitnivå.

- Folk kan säga att jag är en komplett galning men jag bryr mig inte. Målet är OS och detta är sporten med bäst odds, säger 36-åringen.

SPORT-Expressen har träffat Paul "The Blueberry" Bragiel i finska Lappland. Bland renar och snöslask växer en otrolig historia fram.

Paul Bragiel sörplar i sig benmärgen från en lappländsk ren. 17 mil norr om polcirkeln i den lilla byn Siitonen har Armi Happamäki dukat fram kvällsmiddagen.

Hennes make, Heikki Haapamäki, ringde två timmar tidigare och beställde rengryta. De pratar om drömmen som blivit gemensam och sneglar spontant på den colombianska vimpeln som står på köksbordet.

Efter sju månaders slit utgör amerikanen Paul Bragiel och finländaren Heikki Haapamäki Colombias olympiska skidlandslag.

Men allt började mycket längre tillbaka än så. Redan 1988 såddes fröet i ett polskt familjehem i Illinois i USA. Paul smög som elvaåring upp i soffan, slog på tv:n och tittade på sommar-OS från sydkoreanska Seoul.

- Jag var fastnaglad. Och öppningsceremonin, jag älskar det ögonblicket, det representerar allt som är bra med mänskligheten. De flesta vet att de inte kommer att vinna något guld, att ha tagit sig dit är deras prestation.

Paul började spela fotboll, sprang hundra meter och hoppade längdhopp. Men saknade talang.

- Jag var inte ens bäst på mitt High School, så redan vid 14 års ålder insåg jag att det inte skulle bli något olympiskt spel.

Idrotten fick stå tillbaka när Paul slukades av datorernas värld. Som 16-åring fick han sin första dator och började snabbt visa färdighet bakom tangenterna.

En karriär som spelutvecklare påbörjades och lade grunden för en framgångsrik bana som entreprenör och riskkapitalist.

- När vårt första spel kom ut i butikerna kände jag att jag lyckats. Ända sedan den dagen har jag alltid försökt uppfylla saker jag vill göra.

I dag är Paul en affärsängel. Han är delägare i riskkapitalbolaget I/O Ventures och hjälper unga entreprenörer att starta företag.

- I mitt vanliga liv är jag en datanörd i Silicon Valley, jag sitter bakom datorn i tolv till fjorton timmar varje dag.

Tränar sex dagar i veckan

I finska Lappland ser livet annorlunda ut. Efter sju månaders träning, sex dagar i veckan, har 15 kilo försvunnit från Pauls kropp. Han har byggt muskler och odlat ett mörkt skägg. Och lägenheten i San Francisco har bytts mot otaliga nätter på tränaren Heikkis bäddsoffa.

Paul har åkt rullskidor, sprungit i leriga träsk och börjat basta på finländskt vis. På en pinnstol i Heikkis kök växer en allt otroligare historia fram.

- OS har krupit runt i bakhuvudet på mig under en längre tid, jag har tänkt, kanske kan jag bli en del av curlinglandslaget. Men det har aldrig varit seriöst.

Men drömmen kröp närmre när Paul hjälpte en finsk vän att uppfylla sin dröm: Att få träffa den brittiske mångmiljardären Richard Branson på hans privata ö. Om han kunde genomföra detta, varför då inte förverkliga sin egen dröm, tänkte Paul.

Fröet som såddes 1988 hade började gro igen.

- Efter det höll jag en föreläsning i Berlin och pratade om att gå för stora drömmar och tänka löjligt. På kvällen tog jag ett par drinkar med de andra föreläsarna. Vi blev fulla och morgonen efter tänkte jag: Skit samma, nu ska jag genomföra det.

Paul var i princip fortfarande full när han började mejla sina vänner.

- Jag skrev att om jag försöker dra mig ur så ring upp mig och berätta vilken idiot jag är. Då kunde jag inte backa ur, för då hade jag sabbat min trovärdighet.

"Kändes som blod i lungorna"

De lokala hjortronen som Heikkis 14-årige son Hannu har plockat värmer sött på tungan. Paul talar passionerat. Han får en att ryckas med och själv vilja uppfylla en avlägsen dröm. Kaffet har sedan länge kallnat när Paul berättar om hur han i våras åkte längdskidor för första gången.

- Jag hyrde ett par kassa skidor i Chicago, efter fem minuter kunde jag knappt andas, det kändes nästan som jag hade blod i lungorna, men jag bestämde mig för att köra.

Ett par veckor tidigare hade Paul påbörjat sitt projekt. Han tog hjälp av matematiken och räknade ut vilka grenar som hade de lättaste kvalen till OS i Sotji.

Regelböckerna dissekerades och tidigare olympiska blåbär ringdes upp. Allt för att få maximalt med information.

- Jag såg mig själv gå med i curlinglandslaget och vara på träningsläger med dem, men det fanns inte en chans i helvetet att jag skulle ta mig in i ett amerikanskt landslag på så kort tid.

Sporterna som blev aktuella var i stället bob, rodel, längdskidor och alpint. De fyra idrotterna med lättast kval.

- Jag provade bob i Lettland men det var läskigt som fan, och rodel var det väl någon som dog i sist, så jag skippade det. Alpint gillar jag inte så det blev längd.

Valde ut 150 potentiella länder

På en äng, en kilometer ifrån Heikkis hus, började den fysiska resan mot OS. Den finländska tränaren konstaterade att tekniken och konditionen var undermålig.

Landslagsåkarna i USA och Polen (där Pauls föräldrar kommer ifrån) var stjärnor i fjärran. Valet var enkelt: Paul var tvungen att försöka få ett tredje medborgarskap.

Kunskaperna som entreprenör kom väl till pass. Efter att ha valt ut 150 potentiella länder började riskkapitalisten författa brev.

- Jag fick signera mycket och slicka många frimärken, säger Paul och skrattar.

Han vet att allt låter som ett dåligt skämt.

Utrikesministrar kontaktades och olympiska kommittéer uppvaktades. Allt som allt har Paul skickat runt 25 000 mejl. Fem länder lämnade positiva svar: Uganda, Kambodja, Kap Verde, Tanzania och Colombia.

En ny gallring påbörjades och till slut fanns bara USA:s tidigare storleverantör av narkotika, Colombia kvar. Ländernas historia fick stå tillbaka för Pauls dröm.

Colombias president Juan Manuel Santos tyckte att amerikanens entreprenörskunskaper kunde komma väl till pass. Och en ny lag skrevs för att kringgå den gällande, att ett medborgarskap skulle ta två år.

- När jag fick mitt pass frågade de hur bra jag var: "Kommer du att ta guld?"

- Jag fick lite ångest när jag berättade att jag troligen kommer sist. De svarade: "Okej, men gör ditt bästa, du måste fan göra ditt yttersta för du representerar Colombia nu."

"Chansen fortfarande liten"

Mörkret har sänkt sig över den finska kommunen Kittilä. Det ihållande regnet har blandats med sedan länge fallen snö, och gjort gången mellan Haakamäkis hus och deras vallabod till en isbana.

Men Heikki har inga problem att navigera. I sina svarta gummistövlar, som delar namn med telefonen Nokia, är han snabbt framme vid sitt klistriga arbetsbord. Det är dags för en intensiv träningsperiod och Pauls skidor behöver prepareras för morgondagens töiga underlag.

- När Paul frågade mig första gången sa jag att han hade noll procent chans att lyckas. Men nu har han kommit mycket längre, chansen är fortfarande liten, men inte noll.

Heikki är en gladlynt finländare med förflutet som skidorienterare. Han är känd som en skicklig vallare och hemkär far.

Inför årets säsong valde Heikki att lämna sitt jobb i en skidtunnel 90 mil från hemmet i Siitonen. Nu utvecklar han Pauls och den 14-åriga sonen Hannus skidåkning.

Samtidigt som Heikki stryker på klister berättar han, på vad Paul kallar för "rallyförarengelska", om sin adepts prestation.

- Om man tar en miljon människor och plockar en i mängden tror jag inte att någon skulle kunna göra det lika fokuserat. Jag tror det ligger i det amerikanska blodet.

Rädd i nedförsbackarna

Morgonen efter är det två plusgrader och regn i luften. Heikki plockar ur de nyvallade skidorna ur takboxen på sin röda Skoda. Paul testar dem och gör tummen upp. Med två veckor kvar till den första tävlingen har tempot skruvats upp. Nu gäller det att sänka rekordet på 54 minuter, på 15 kilometer klassiskt, med cirka sju minuter för att det ska kunna bli något olympiskt spel.

- Jag är fortfarande rädd i nedförsbackarna, då skiter jag på mig.

- Tankarna kommer ibland: Vad håller jag på med. Men när omgivningen fortsätter sporra mig känns allt ändå rätt.

Ett par renar kommer upp och betar på golfbanan som omger skidspåren i Levi. Bakom snöklädda träd syns Pauls gula tröja.

- Jag vill ha ett långt liv fullt av karaktär. Jag vill vara 85 år, ha sår överallt, brutna ben och kunna säga att jag använt min kropp och min hjärna så mycket som möjligt. Jag tror det är min drivkraft.

Med hjälp av pengarna han tjänat som entreprenör har Paul kunnat satsa på sin dröm. Utan ekonomiska sponsorer finansieras flygresor och hotell ur egen ficka. Och han räds inte för att slå sig själv för bröstet.

- Jag har placerat mig på en position där jag kan göra vad fan jag vill. Och jag har en skön känsla att något riktigt stort ska komma ut ur det här.

Vännerna i Silicon Valley har sin bild klar: Att han gifter sig med en kvinnlig längdskidåkare.

"Välkomnar alla att skratta"

Tidigare har historierna om "Eddie the Eagle", "Eric the Eel" och Jamaicas boblandslag fascinerat tv-tittare runtom i världen. Efter två dagar med Paul Bragiel råder det ingen tvekan om att han kommer att bli en ny klassisk idrottspersonlighet - om han uppnår sin dröm.

- Jag vet att jag kommer att bli kritiserad, men jag är inte orolig för att gör mig själv till åtlöje för detta är roligt. Jag välkomnar alla att skratta åt mig.

När Paul får höra att han i svenska ordalag är ett blåbär ser han först fundersam ut. Sedan utbrister han i ett brett leende:

- "The Blueberry", det får bli mitt nya smeknamn.

 

---

Vill du följa Paul Bragiels väg mot OS, kan du göra det genom hans Facebook eller hans Youtube-kanal.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter och Instagram.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag