Tanken var väldigt enkel. Allt vi ville var att ta en snabb bild på Anders Södergren styrandes barnvagnen utanför Stigmyhrs ICA-handel i lilla Bruksvallarna.
Det blev inte riktigt så.
- Du kan väl gå bort en bit längs vägen, sedan vända och komma emot mig, säger fotograf-Robban till Södergren.
Södergren lyder snällt. Problemet är bara att han aldrig kommer tillbaka.
En bil tvärnitar plötsligt intill barnvagnen, ut hoppar ett par bekanta för att kika på dottern Julia och byta några ord.
- Okej, nu då? undrar Robban.
Södergren hinner tre meter innan ett par på promenad byter kurs, stegar fram till pappa Södergren och börjar surra.
- Hallå, vi försöker igen, hojtar Robban optimistiskt.
Den här gången hinner Södergren knappa två meter innan det är dags för nästa stopp när en dam vill hälsa.

Jag kan inte påstå att jag är överraskad. Efter att ha följt Södergren i ett antal år är det bara att konstatera fakta:Anders Södergren är en sån där kille som alla verkar vilja umgås med.

Att vi sedan råkar vara just i Bruksvallarna spelar förstås in. Det är här Anders Södergren har sin egen lilla oas, sitt fritidshus, sitt träningsparadis - och möjligen även sin framtid.
- Just nu skulle jag inte vilja bo här året runt, men vem vet hur det blir sedan? Jag har ju lite idéer om vad man skulle kunna göra här i byn.
Jaså?
- Thomas Alsgaard och jag har pratat om att göra något tillsammans. Kanske nån form av camp, men vi får se. Det är bara löst snack än så länge.
Att landslaget flyttat sitt oktoberläger från Italien till just Bruksvallarna är rena bingon för familjen Södergren. Mellan träningspassen kan nu Anders tillbringa all sin tid med sin fru Lisa och deras bara tre veckor gamla dotter Julia.
- Det här blev helt perfekt för oss, säger Lisa Södergren när vi står och väntar på att hennes man ska prata klart med byborna.
Jag kan väl lugnt erkänna att jag unnar Anders Södergren allt ifrån bingovinster till lite lugn och ro.
Södergrens förra säsong slår nämligen det mesta i fråga om motgångar.
När försäsongen var i full gång kollapsade Södergrens ena lunga i en så kallad pneumothorax.
När resten av världseliten åkte världscuppremiären opererades Södergren för testikelcancer.
När Tour de Ski avgjordes tvingades Södergren bryta på grund av ryggsmärtor.
När säsongens höjdpunkt - femmilen på VM - avgjordes stoppade magsjuka Södergren från start.
När världscupfinalen i Falun avslutade säsongen låg Södergren på operationsbordet igen. Den här gången för diskbråck.
En vanlig +30-man med sargad kropp hade möjligen tänkt att ”Äh, vad fan. Nu skiter jag i det här.”
Men Anders Södergren är nu inte någon vanlig man.
- Jag känner mig bara jättemotiverad att satsa vidare. Helst hela vägen mot OS 2014, säger i stället Södergren.
Hur funkar det att kombinera med föräldraskapet?- Det är klart att det blir jobbigt att vara borta så mycket. Jag har ju över 200 resdagar per år. Men det är inget nytt för mig och Lisa.
Hur har de första veckorna varit?- Första lärdomen är att man inte får något annat gjort (skratt). Sedan känner man sig väldigt ödmjuk inför det faktum att Lisa hela tiden får ta det största jobbet.
Passande nog för familjen Södergren kommer även landslagets sista läger inför världscuppremiären (21/11) att genomföras i Bruksvallarna.
Anders Södergren behöver också alla träningsdagar han kan få.
Sviterna efter vårens diskbråcksoperation finns fortfarande kvar, exempelvis är kontrollen över musklerna i ena vaden är inte fullt återställd - vilket skapar problem i den klassiska stilen för Södergren.
- Jag måste väl vara lite beredd på att det inte kommer att kännas hundra direkt i år. Men samtidigt vill jag inte t-r-o att det blir så - jag laddar för att åka på som vanligt, säger Södergren.

OS i Vancouver är naturligtvis det stora målet. Speciellt som Södergrens långa karriär fortfarande saknar en OS-medalj.
Men hans svar på mina frågor om Vancouver är väldigt typiska för Anders Södergren. Hela tiden verkar det finnas en tanke på fler än honom själv.
Som när jag undrar över hur hans dröm-OS ser ut?
- Om jag bara kunde ta en medalj direkt i premiären på 15 km skate skulle det bli en islossning för hela laget. Vilket vore jäkligt skönt.
Och på den lätt knäppa frågan ”Om du vinner rubbet i Vancouver - vilket guld du skulle du bli mest glad över?” blir förstås svaret:
- Stafetten.
Pappa Södergren har talat.