Det känns lite som att man för en stund klivit in i en liveversion av längdåkningens Hall of Fame.

Där sticker schweizaren Dario Cologna i väg uppför sluttningen iförd sin gula dräkt. En bit bort tar norrmannen Petter Northug av sig en överdragsjacka och diagonalar sakta bort i fjärran. Ryssen Alexander Legkov passerar framför oss i sin karakteristiskt nedhukade åkstil.

Och en stund senare stannar Marcus Hellner till för en drickpaus och byte av skidpar.

Träningen är avgörande

De är fyra av världens absolut bästa skidåkare. Kanske till och med de allra bästa.

Under ett par timmar åker kvartetten runt, runt på den några kilometer vindlande slingan på den glaciären 3 200 meter över havet. De möter varandra med jämna mellanrum längs spåret.

Men säger ingenting.

De Fyras gäng vet att de kommer att mötas oräkneliga gånger den här vintern.

De vet också alla vad som kommer att avgöra vem som blir vinterns kung.

- Det är inte tiden på hög höjd som kommer att bestämma vem som lyckas bäst av jag, Petter eller någon annan i vinter. Det är bara en liten del i allt, säger Marcus Hellner.

Så vad avgör?

- Träningen. Alltid. Den är viktigast. Och det kommer du aldrig i från.

I så fall borde Marcus Hellner ligga rätt bra till. Här intill kan ni se det schema han i detalj följer under lands­lagets tre veckor långa läger i Italien. På papperet ser det ut som en mardröm.

Sammanlagt 21 dygn - varav fyra vilodagar.

Sammanlagt 31 pass (60 timmar) under de 17 träningsdagarna.

"Det är inte så farligt"

Ta bara måndagen den 8 oktober. Först ett förmiddagspass bestående av tre timmars löpning. Sedan efter lunch väntar intervaller på rullskidor i en timme och 45 minuter.

- Det är inte så farligt, säger Marcus Hellner.

Inte? Det låter fruktansvärt. Och i tre hela veckor?

- Jo, inför lägret var jag lite skeptisk. Tänkte "fan, att vara borta så länge. Så drygt."

Precis.

- Men så är det inte. Och vissa dagar känns inte jobbiga alls. I går var det till exempel bara ett pass. Hur lugnt som helst.

Allt är väl relativt.

En titt i schemat visar att det där enda passet dagen innan bestod av ett 2,5 timmar långt skidpass. På glaciären 3 200 meter över havet.

Samma plats där jag själv en stund tidigare fått akut andnöd och galopperande hjärtklappning efter en promenad på...tja,..möjligen 350 meter.

- Men egentligen är de här dagarna inte så skilda mot om jag varit hemma. Träningen finns ju alltid där i mitt liv, säger Marcus Hellner.

* * *

Oslo, 24 februari 2011.

Holmenkollen kokar. Det är så mycket folk, så mycket flaggor, sån stämning att skidvärlden inte sett något liknande på år och dag.

De första medaljerna i skid-VM 2011 ska fördelas - och på startlinjen i sprintfinalen står de tunga hemmahoppen Petter Northug och Ola Vigen ­Hattestad. Men bland de tiotusentals norrmännen på stadion finns en gnagande oro att en svensk åkare ska sabotera festen:

Emil Jönsson. Årsundaexpressen. Mannen som dominerat i världscupen tidigare under säsongen.

Betydligt färre fruktar den gängligare svensken en bit bort på samma startlinje. De flesta är snarare överraskade att distansspecialisten Marcus Hellner ens lyckats ta sig till final.

Men så går starten. Fältet flyger i väg. Åkarna håller ihop ända till den där stigningen strax innan man kommer in på stadion för upplopp.

Det är där Marcus Hellner böjer sig framåt, trycker till, och blåser upp för stigningen i en fart som känns närmast overklig.

Hellner-backen är född.

Och Sverige har fått sin första - och som det skulle visa sig - enda individuella världsmästare i VM i Oslo 2011.

* * *

- Nej, jag är mycket tveksam. Om jag skulle behöva ta ett beslut i dag blir det definitivt ett nej.

Hellner lutar sig tillbaka i fåtöljen i hotellobbyn i Val Senales med armarna knäppta bakom huvudet och tittar på mig.

Jag ser nog lite överraskad ut. För vilken regerande världsmästare vill inte försvara sitt VM-guld i Val di Fiemme i vår?

Svaret verkar vara Marcus Hellner.

- Jag hade lätt kört sprinten om det legat senare under VM. Men nu går det dagarna före lopp jag tycker är viktigare.

Hellner fortsätter:

- Sedan är det klassisk sprint den här gången. Det känns inte som jag har så mycket där att göra.

Kan något få dig att ändra dig?

- Tja, blir jag plötsligt en jävel på att staka, och gör en rad grymma klassiska lopp innan VM så vet man väl aldrig, men...nä, jag är inriktad på ett annat lopp.

15 kilometer fristil?

- Ja, jag hoppas jättemycket på det ­loppet. En medalj där skulle vara väldigt stort för mig.

Medalj - eller guld?

- Äh, det är klart att det är vinst som gäller.

Vilket väl leder oss in på killen som uppe på glaciären var ensam om att åka omkring i den norska landslagsdräkten.

Just det. Petter Northug.

"Bra om han tycker det..."

När jag för någon vecka sedan träffade Northug i Norge dök Marcus Hellners namn upp med jämna mellanrum under intervjun.

- Jag skulle vilja kalla Marcus min ärkerival, sa Northug bland annat.

Jaså?

- Mmm. Utan Marcus skulle nog ingen i Sverige veta vem jag är.

Sedan fortsatte Northug att berätta om hur viktigt det var för honom personligen att besegra Hellner. Speciellt i alla lopp på svensk mark.

När jag nu berättar om Northugs ord för Marcus Hellner ser svensken lätt road ut där i hotellobbyn. Han har genom åren fått vänja dig att konfronteras vid norrmannens utspel.

- Ärkerival?...(skratt)...det är väl bara bra om han tycker att jag är det, säger Hellner sedan.

Känns det märkligt att han lägger så stort fokus på dig?

- Nja, Jag väl inte direkt förvånad.

Northug tyckte också att du bara blivit sämre på spurta?

- Menar han förra säsongen så har Petter helt rätt. Jag var verkligen sämre då än tidigare.

Varför?

- Jag fokuserade mer på att bygga upp min styrka och uthållighet. Då fick jag också en motor som sällan svek mig. Men ­tappade samtidigt en del snabbhet.

Och nu?

- Nu tränar jag medvetet mycket snabbhet. Fler intervaller. Fler träningar med spurter man mot man.

Hellner kliar sig i sitt lockiga hår.

- Jo. Jag ska vara bättre på det den här säsongen.

Jobbigt på jobbet? Döm själv

Intervjustunden är över. Marcus Hellner och resten av landslagsåkarna försvinner till sina rum för en stunds vila.

Om bara en timme väntar nästa utmaning. I ett test ska samtliga herråkare ta ut sig fullständigt. De ska klockas i ett par mil långt rullskidslopp i ständig uppförbacke.

Sedan väntar middag. Lite behandling för de som behöver det - och till slut en natt djup sömn.

Det är bara ännu en dag på jobbet för Marcus Hellner.