PORTLAND. Det var att se Rasmus Myrgren segla som fick mig att tappa tron på den här sporten.
Det tog fyra år att få tillbaka den fullt ut.
Då var det dags för Myrgren igen. Och än en gång sitter jag och undrar vad detta är för fjanteri.
Först av allt: Inget ont om Rasmus Myrgren. Verkligen inte.
Varje gång jag träffat denne unge man har jag slagits av vilken skön lirare det verkar vara. Supertrevlig. Eftertänksam. Smart. Rakryggad.
Och framför allt en gudabenådad seglare.
Därför är jag så genuint glad över att just Rasmus Myrgren fick lyckas den här blåsiga dagen i Portland.
Så glad att inte allt slutade med en trist repris av vad som hände i Qingdao för fyra år sedan.
För den gången ruttnade jag ihop totalt.
- Och jag satte mig inte i en båt igen på 1,5 år, säger Myrgren.
Jag tror att alla är glada att han hittade tillbaka till livet på haven igen.
Tja, utom möjligen en kroat.
Hemskt att behöva se på
I Qingdao 2008 hade Myrgren chans på guld fram till den sista medaljseglingen.
Men efter att britten Paul Goodison valt att skita i tävlingen i övrigt och bara koncentrera sig på att stänga svensken seglatsen igenom blev Myrgren utan medalj.
Det var inte vackert. Det hade inget med underhållande elitidrott att göra. Det var bara hemskt att behöva se på.
Men helt enligt seglingens regelverk.
Och det är verkligen en regelbok som innehåller en del kapitel som gör det så svårt att älska den här sporten.
Ta bara vad som hände denna dag.
Det var enbart fullständigt störtlöjligt.
Rasmus Myrgren blev alltså anmäld av en teknisk funktionär för att han rätat ut en mast innan start.
Därför tvingades han genomlida en 35 minuters juryöverläggning direkt efter målgång innan bronset var officiellt.
Nej, det var inte fel att räta ut masten.
Felet var att inte Myrgren ödmjukt frågade funktionären - som tyst stod och tittade på - om lov innan han gjorde det.
Ja, herregud.
Ingen protestfanatiker bjöds in
Det är precis sånt här som gör att segling fortsätter att kallas en stroppig snobbsport utanför de egna, välklädda, leden.
Hade Myrgren tappat bronset på grund av ett ... tja, etikettfel hade jag dedikerat resten av min reporterkarriär till att få sporten utkastad från OS.
Nu blev det inte så. Nu fick i stället en överlycklig Rasmus Myrgren posera hela eftermiddagen och kvällen med flaggor, medalj, skumpa och jag vet inte vad.
Så ljuvligt. Så välförtjänt.
Jag vet inte riktigt hur länge festen pågick i natt. Bara att ingen av de kroatiska protestfanatiker- na var välkomna.
Kroaterna försökte få Myrgren diskad redan i lördags. Kroaterna var de som hämtade funktionären när Myrgren fixade sin mast på måndagsmorgonen.
- Jag har varit så fruktansvärt förbannad på dem, säger Rasmus Myrgren på sitt typiskt kristallklara vis.
Jag också. Tonci Stipanovic är ett namn som för alltid kommer att ge en besk eftersmak varje gång jag tar det i mun.
"Billiga medaljer"
Ingen av de olympiska idrotterna har fått lika mycket pengar (10 miljoner kronor) från SOK som segling.
Gissa om SOK-bossen Peter Reinebo har sett glatt lättad ut de här två dagarna i hamnen i Portland.
- Ändå är detta förhållandevis billiga medaljer, säger Reinebo.
Jaså?
- Om jag säger så här: Enbart den brittiska satsningen på sina seglare omsätter lika mycket det vi satsar på samtliga svenska olympier.
Till sist: Rasmus Myrgrens medalj var Sveriges femte i OS . Johan Euréns blev den sjätte.
Det går bra nu. Ska vi gissa på att bjässen Lidberg svingar in den sjunde i dag? Visst.
