Skandalen inom längdåkningen är den märkligaste av dem alla.
Internationella skidförbundets experter vill inget annat än att stänga av de fem åkarna direkt. Eller rättare sagt: De ville straffa dem redan i somras.
Men får inte.

Talar olika språk

Det är en pinsam skandal att inte Wada och Fis talar samma språk. Att fem åkare tävlar vidare med blodvärden som fått dem avstängda utan ett ögonblicks tvekan för bara ett par år sedan.
Men Wada har plötsligt blivit väldigt försiktigt.
Kritiker tycker att samma Wada som tidigare gav idrottsvärlden hopp om en renare värld nu växt till en organisation som styrs av byråkrater och jurister. Med en växande rädsla för felaktiga beslut och stämningar.
Jag tror fortfarande på Wada. Jag tror på arbetet för ett "blodpass" för aktiva i alla sporter.
Men det brådskar. Och för skid-VM är det redan för sent.

Det här känns underligt

Det är väldigt svårt att veta exakt vad som är rätt eller fel i den här djungeln av gränsvärden, paragrafer och analysprocedurer.
Men ett par saker känns väldigt underliga:
* Fuskarna blir allt mer skickliga. Då väljer samtidigt Wada att höja gränsen för att bli fälld för bloddoping.
* Skidvärldens två bästa dopingexperter, Rasmus Damsgaard och Bengt Saltin, är överens: Dessa åkare är med hundra procents säkerhet dopade. Ändå vågar inte deras eget förbund agera med kraft och stoppa dem från VM.
Nu överväger, enligt danska medier, Damsgaard att börja jobba för privata testlabb. Något som i så fall gör honom förlorad för Fis.
Och samtidigt stakar de fem fuskarna vidare.

Namnen är inte det viktiga

Jag vet inte deras namn. Jag vet bara att de alla är från Ryssland. Att alla håller hög internationell klass.
Men namnen spelar mindre roll.
Efter de här ryska skandalmånaderna tror jag inte längre att någon rysk åkare är helt ren.