Tanken låter ju ofta så läcker.

"Få se nu, om vi tar en tung ledarprofil från en annan idrott till vår så borde vi väl få det bästa från två världar?"

Jo. I teorin.

Men i den enda värld som kallas verkligheten är det sällan lika klockrent. Fråga simbasen Hans Chrunak som tog sig vatten över huvudet när han dök på jobbet som klubbdirektör i Luleå Hockey.

Eller varför inte fråga Ulf Karlsson.

Kritiserade den tidigare organisationen

Som alla andra i skid-Sverige har jag följt Karlssons korta tid på nya jobbet med nyfiket intresse.

Jag gillade Karlssons handlingskraft. Jag gillade att han direkt drev igenom en utökad satsning på materialdelen. Jag gillade hans fokus på mental träning. Jag gillade att han initierade ett individanpassat höghöjdsprojekt - ett område som varit hopplöst eftersatt i svensk längdåkning.

En del andra saker gjorde mig samtidigt lite mer fundersam.

Som den här:

Det tog bara ett par dagar på nya stolen innan Karlsson öppet kritiserade den tidigare organisationen. Till exempel att dåvarande herrkaptenen Joakim Abrahamsson också varit personlig tränare till flera åkare.

- Det är inte bra. Då kan det uppstå jävsituationer i uttagningarna, sa Karlsson.

En av många kulturkrockar

Så vad hände?

I dag är Arild Monsen personlig tränare för Abrahamssons gamla åkare. Samme Monsen som är ansvarig landslagstränare för herrarna och (även om han saknar kaptenstiteln) verkligen i högsta grad delaktig i uttagningar.

Så egentligen förändrades väl...ingenting. Jag ser personligen inget konstigt med tränarmodellen. Den är långt ifrån ny i längdåkningsvärlden. Och har fungerat bra.

Men för Ulf Karlsson var det förmodligen bara en av många kulturkrockar.

Så vad händer nu? Vad betyder det här för Charlotte Kalla, Marcus Hellner och de andra åkarna?

Tja, just ingenting.

Karlsson kommer inte att ersättas i vinter. Det behövs inte. Det finns redan en förbundskapten med övergripande ansvar (Lars Öberg). Det finns redan en ansvarig tränare på herrsidan (Monsen) och på damsidan (Rikard Grip).

Eller med andra ord ser organisationen ungefär ut som den gjorde förra säsongen - före tillsättningen av Ulf Karlsson.

- Planeringen och organisationen är redan spikad för säsongen. Så vi känner oss helt trygga med det, säger Lars Öberg.

Ett kittlande försök

Det låter ju bra. Men det föder samtidigt ett par frågetecken.

1) Vad hade förbundet egentligen tänkt att Karlsson skulle göra?

Efter sex månader på jobbet kände sig Karlsson inte längre behövd. Och behöver nu inte ens ersättas när han slutar.

2) Vad hade Ulf Karlsson egentligen tänkt själv att han skulle göra?

Efter sex månader menar Karlsson att han inte kan bidra med något längre. Det gick i så fall väldigt fort.

Summa sumarium? Ett rätt ogenomtänkt misslyckande för båda parter.

Men det var i alla fall ett kittlande försök.