Allt blev officiellt klart i går, men... äh, jag önskar att jag fått vara en fluga på väggen under någon av de kvällar det senaste året när Pia Sundhage och landslagschefen Marika Domanski-Lyfors suttit och surrat.

- Vi är jättebra vänner. Vi träffas. Och vi pratar hela tiden. Men inte om det här, sa Marika Domanski-Lyfors till mig så sent som för ett par veckor sedan.

Jo, tjena. Jag tror dödspolarna Pia & Marika var överens redan för ett år sedan. Jag tror att redan efter VM i Tyskland hade de alla stora drag klara för vad som skulle hända efter OS i London.

Att sedan OS slutade med guld för USA och "bara" en kvartsfinal för Sverige gjorde allt bara mer perfekt. Det fanns verkligen inget kvar för Sundhage att bevisa i USA.

Men viktigast av allt: Det fanns verkligen ingen anledning för Sverige att behålla Thomas Dennerby.

Så plats på scen för Pia Sundhage.

Men det intressanta är förstås vad vi kan vänta oss nu? Jag skulle gissa ungefär det här:

En makalöst karismatisk personlighet som kommer att gå hem både i stugorna och i lands­lagets omklädningsrum.

En förbundskapten som har sina spetskunskaper i just vad landslaget 2012 saknar allra mest: Kreativ anfallsfotboll.

En förbundskapten som samtidigt på intet sätt kan utföra något mirakel. Vare sig Sundhage eller spelarna är bra nog för att fixa ett mirakulöst EM-guld om ett år.

Men jag kan väl säga så här: Med Pia Sundhage som förbundskapten ökar i alla fall chanserna till en medalj i EM dramatiskt.

Till sist: Välkommen hem, Pia. Du är efterlängtad av så många.

Gör oss nu bara inte besvikna.