LONDON. Det är alltid på något underligt sätt extra gripande att se jättar gråta.
Jimmy Lidberg är en jätte.
Och oj, vad han gråter.
Det är verkligen förbannat skönt att den här märkliga dagen fick sluta med tårar av lycka.
Jag märker att många där hemma fortfarande grämer sig över vad som hände i kvartsfinalen. Att ilskan fortfarande ligger och pyr där under glädjen över ännu en svensk medalj.
Jag tycker vi släpper det nu. Det räcker egentligen med att konstatera det här:
En nuvarande förbundskapten (Benni Ljungbäck) säger:
- Domaren gör fel. Så enkelt är det.
En tidigare förbundskapten (Leo Mylläri) säger:
- Det domaren gör är helt korrekt.
En grå sörja
Så två av Sveriges mest kunniga brottningsexperter har alltså en diametralt motsatt åsikt om samma situation.
Det säger rätt mycket om den här sporten.
Så alla ni i soffan som vrålade "skandal!" och "domarjävel" i soffan bör nog ta och djupandas ett par gånger.
Brottning är sällan svart eller vit. Den är däremot alltid en grå sörja av luddiga tolkningar.
Den här dagen var verkligen inget undantag.
Men i stället för att fortsätta muttra över en missad guldchans ska vi njuta av en mindre bragd.
Njuta av hur denne 30-åring inte bara besegrar azerbajdzjaner, vitryssar och japaner - utan framför allt sin egen smärta.
Njuta av att se ett plågat ansikte äntligen slappna av, äntligen fyllas av trött lycka - och sedan fyllas av rinnande tårar.
- Vad jag tänkte i det ögonblicket? Att det ändå var värt allt, säger Jimmy Lidberg när jag undrar.
Bara ett guld fattas
Han pratar sedan om och om igen att det är prövningarna på vägen till en medalj som avgör dess värde. Att det inte har något med valören på medaljen att göra. Att ett brons som det därför känns som tio guld.
Det fint och klokt sagt.
Jag har ingen aning om Jimmy Lidberg orkar - eller kan - plåstra ihop sin sargade kropp för en satsning mot Rio om fyra år. Det har han inte själv heller.
Vi kan bara hoppas.
För övrigt är Jimmy Lidbergs åtta mästerskapsmedaljer ett alldeles obegripligt bra facit.
Lika obegripligt är att ingen av dem är ett guld.
* * *
Dagens roligaste citat?
- Jag förstår att det kanske kan bli en liten grej av det här i media, säger Jimmy Lidberg efter cirkusen i kvartsfinalen.
Jo du.
* * *
Det var verkligen svårt att inte tänka på bilderna från Mikael Ljungbergs guld i Sydney när Lidberg tolv år senare vacklade omkring i lyckorus på mattan direkt efter slutsignalen.
Så stora. Så euforiska. Så nallebjörnsaktiga.
* * *
De sista 30 sekunderna av bronsmatchen var plötslig dramatik av högklassig karat.
Vägen dit denna dag var däremot mördande trist.
OS i brottning eller OS i stångning?
Välj själva. Jag kan väl bara säga att det blir betydligt mer action i Sofia Mattssons matcher i morgon. Det är ungefär som att jämföra gång och 110 meter häck.
Jag ville bli som "Malmen"
Till sist. Det här är en dag Jimmy Lidberg alltid kommer att minnas med djup glädje.
Jag kommer att minnas den med vemod. För mig kommer den 7 augusti 2012 alltid vara dagen när jag fick beskedet att vår egen Thomas Malmquist gått bort.
I min ungdom var han den jag ville bli. De senaste åren var han en god vän.
Vem ska nu skicka peppande mejl när jag behöver det som bäst på mina irrfärder i idrottsvärlden? Vem ska nu med några få rader få mig att le när allt bara känns jobbigt?
Ingen kommer att kunna göra det som du, "Malmen".
Och herregud vad jag hade behövt ett av dina mejl just nu.
