Foto: Ylwa YngvessonFoto: Ylwa Yngvesson
 Foto: Ylwa Yngvesson
Foto: Robert EklundFoto: Robert Eklund
 Foto: Robert Eklund
Tomas Pettersson

Låt oss slippa sandlådekrig

Publicerad

Jaha, är det så här vi ska ha det nu?

Sandlådekrig efter varje sprintlopp med yrslande om vem som började, vem som bråkat mest, vem som ska tas i örat den här gången?

Låt oss slippa det, snälla.

Låt i stället åkarna göra upp om det själva i fortsättningen.

Det ska självklart finnas gränser för vad man får och inte får göra i ett sprintlopp. Det tycker alla inblandade.

Problemet med den senaste veckans cirkus runt Stina Nilssons finaler är detta:

Vare sig i Drammen eller nu i Stockholm borde juryn ha brytt sig ett skvatt. Vare sig i Drammen eller Stockholm borde något straff alls ha dömts ut.

Nu blev det inte så.

En nitisk Drammen-jury straffade Nilsson förra onsdagen - och effekten blir nu att det blir tjafs efter varje ny incident. Som den i dagens final.

– Det ska ju vara lika för alla, säger Stina Nilsson efteråt och har naturligtvis både logiken och rättvisan bakom sig i den åsikten.

Det jobbiga är att denna gång började allt med ett felbeslut.

Och jag vill verkligen inte se lika felaktiga beslut fortsätta drabba åkare i rättvisans namn.

 

Sprint är längdåkningens Formel 1 och MMA på samma gång. Det är här det går fortast, det är här det är mest fysisk kontakt - det är här åkare plötsligt kan ligga utslagna i snön efter spektakulära krascher.

Så ska det vara.

Och hade inte Nilsson drabbats av domslutet i Drammen senast hade ingen brytt sig ett smack om Ingvild Flugstads Östbergs inklämning i spåret framför Nilsson i dag.

Eller som Östberg själv säger, när min kollega Ludde visar norska bilderna på incidenten som fick svenska ledare att ropa efter jurystraff:

– För det där? Herregud! Seriöst?

Exakt.

Fis och tävlingsjurys välja att fortsätta på Drammen-spåret så slutar det med att segraren i varje sprinttävling är den ende som undvek att diskas.

Så låt oss säga stopp redan nu. Lämna sandlådan. Spara straffen till när de verkliga felen görs.

Annars blir det här till slut ohållbart.

 

 

Om vi i stället koncentrerar oss på den rena skidåkningen runt Kungliga slottet så blev det sannerligen en dag fylld av mixade känslor.

Uppgivenhet, besvikelse och frustration över ännu en fiaskoartad insats av det svenska herrlandslaget (Oskar Svensson undantaget).

Glädje, beundran och en smula stolthet över ännu en imponerande insats av det svenska damlandslaget.

Stina Nilsson gick till sin femtonde (15!) raka världscupfinal och fick dessutom kliva upp på prispallen för femte gången denna vinter.

Det är ett suveränt facit.

Trist bara att det var just Östberg och Maiken Caspersen Falla som än en gång tog placeringarna före Nilsson. Trist bara att det innebar att norskorna klättrade förbi Nilsson i den totala sprintcupen.

Nåja.

Av de fyra sprintloppen som återstår är tre i fristil. Den disciplin där Nilsson plockat sina två världscupsegrar den här säsongen.

Så bara lugn: Stina Nilsson har fortfarande alla chanser i världen att sluta säsongen som världens bästa sprinter.

 

* * *

 

Tävlingarna i övrigt då?

Precis som vanligt.

Arrangerar man ett världscuprace mitt i en huvudstad blir det alltid lite rörigt både i och utanför spåren.

Det finns annars tydligen de som tycker att dessa kvarter skulle vara ett självklart val som tävlingsplats för sprinten o-m Stockholm någonsin får ett OS.

Inte en chans, säger jag.

Slottssprinten är charmig, fräck och ett sätt att ta en sport från skogarna rakt in bland folket och kullerstensgatorna.

Bra så.

Men som mästerskapsbana håller den inte alls. Och för publik på plats är det fullständigt omöjligt att ha koll på tävlingarna (det står ju liksom ett slott i vägen).

Och då har jag inte ens nämnt argument som snötillgång, grusiga spår, säkerhet och den logistik som ett OS-arrangemang innebär.

Så låt oss njuta av Slottssprinten för vad det är: Ett genialiskt arrangemang för sin sport ur PR-synpunkt.

Men heller inte mer.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag