Elakt? Inte speciellt.
Såväl Luleå som Rögle är två hyggliga, hårt arbetande, ishockeylag. Luleå till och med ett riktigt bra elitserielag i sina bästa stunder. Men svenska stjärnspelare av landslagsklass?
Glöm det.
Och kanske är det därför båda lagen emellanåt sjunker ner i så djupa dalar fyllda av ökenhockey att man bara vill sätta på sig luvan och ge sig ut i vinterkylan redan i första periodpausen.
Som den här kvällen.
Jag var i och för sig mentalt förberedd. När två lag som båda har synnerligen svårt att föra sina matcher möts brukar det bli så här. Hafs, tjafs, indianare och en del märkliga avgörande.

Luleå vann nu helt rättvist. Rögle förlorade igen, Rögle kommer att spela kvalserien¿i vår - men jag tror faktiskt att Rögle fixar det utan större problem.
- Men jag tänker inte börja tänka på kvalserien ännu. Vi har sju hemmamatcher kvar, det kan ju bli sju segrar, säger Rögles tränare Gunnar Persson.
Hmm.
Men Persson kan i alla fall glädja sig åt att hans italienare Giulio Scandella äntligen kunde göra elitseriedebut. Och han gjorde det dessutom väldigt bra.
Den killen kan mycket väl bli Rögles poängkung i kvalserien.
Luleå har lite fler läckra profiler än Rögle. Som The Abbotts. Som Niklas Olausson och Pär Arlbrandt. Som Mats Lavander.
Men om nu ändå Mårts tänker spana in det här laget lite extra är det en helt annan spelare jag möjligen tycker han kunde testa.
Jodå, han är emellanåt en hisnande säkerhetsrisk.
Men backen Johan Fransson är en så speciell spelartyp att jag förlåter varje misstag.

Ta bara detta: Före kvällens match hade Fransson skjutit 144 skott på mål, 20 fler än någon annan spelare i elitserien.
Som back.
Den här kvällen krutade Fransson i väg åtta till.
Fyra utanför, tre på Nihlstorp - men det sista i mål vilket blev matchavgörande.
Dessutom åker han skridsko som ingen annan i elitserien.
Håller han på högsta internationella nivå? Tveksamt.
Men det skulle i alla fall vara jäkligt kul att få se denne pånyttfödde skottmaskin få chansen.