Men det är ofta bäst att ta allt från början. Speciellt en kväll som börjar så perfekt som den här i Skellefteå Kraft arena.
Nedsläckt.
Knäpptyst.
Och så börjar tonerna från ledmotivet till Twin Peaks att sprida sig i hallen.

Inte en enda hånramsa

Det är precis så man med lite humor, och mycket smartness, tar udden av ett par veckors febrigt häcklande i medierna.
När sedan hemmapubliken uppför sig fullständigt makalöst sportsligt matchen igenom (inte en hånramsa mot Hedström!) är det bara att buga för landets kanske bästa publik.
Men det är klart. Det var ingen större mening att ödsla nån energi på "Jonte" Hedström.
Försnackets huvudperson var bara en osynlig statist när det väl blev allvar.

Så besviken jag blev

Som alltid när det är premiär är jag mest av allt nyfiken. Den här gången framför allt på Luleå som de flesta - jag också - hjälpt till att haussa på försäsongen.
Jesus, så besviken jag blev.
Skellefteå var snäppet bättre i allt matchen igenom. Luleåspelarna? Sega. Ofarliga. Fega i sarghörnen.
Men framför allt korkade.
Bara i den första perioden drog man på sig fem raka tvåminutare. Resultatet? Två insläppta i power play.
Så i periodpausen ryter förstås tränarna Roger & Roger sina halsar torra med krav på att inte ta några fler dumma utvisningar.
Resultatet? I andra perioden hann klockan ticka exakt 62 sekunder innan Mats Lavander slashade till sig en fullständigt idiotisk utvisning.
Grattis, liksom. Fortsätter Luleå så här behöver inga fans bekymra sig om att ställa in fjällsemestern i vår för att se sitt lag i slutspel.

Ingen vanlig 16-åring...

Skellefteå var däremot något helt annat. Efter en rätt darrig match nere i Karlstad i måndags gjorde laget det mesta rätt mot Luleå.
Många var bra. Några var till och med bättre än Adam Larsson. Men ingen imponerade mer på mig än denne 16-åring.
Det skrivs en del om gamle "Foppa" på annan plats i den här bilagan och på SportExpressen.se, här i Skellefteå kändes det mest som om jag tittade på nya "Lidas".
Lika iskall som briljant på offensiva blå. Helt orädd hur små ytorna än blev. Stor. Placeringssäker. Och tvekar inte en sekund att gå framåt när chansen kommer.
Jag har aldrig sett något liknande.
Jag är osäker om hockeyvärlden sett något liknande.

...han har redan huvudrollen

Tränaren Hans Särkijärvi har det i alla fall inte. Och hans kommentar om Larsson sammanfattar allt ganska bra.
- Om jag tränat nån bättre i Adams ålder? Nej. Sanningen är att jag ju aldrig tränat en så ung spelare överhuvudtaget.
Ändå är Larsson given från start i Särkijärvis elitserielag. Och en klippa i power play.
Twin Peaks har fått en ny huvudrollsinnehavare. Och jag kommer att följa den här precis lika noga som jag nånsin kikade på Dale Cooper.