Först av allt: Nej, ingen vet med bestämdhet.

Inte jag.

Inte John Northug.

Inte ens Petter Northug själv.

Det är tre säsonger kvar till den där dagen när femmilen ska avgöras inför tiotusentals vrålande åskådare på Lugnet i Falun. Tre säsonger är en väldigt lång tid.

Människor hinner förändras. Beslut hinner tas. Beslut hinner förkastas.

Men tyvärr, jag tror verkligen att världens mest spektakulära längdåkare abrupt kan komma att lägga av redan vid 29 års ålder.

Petter Northug liknar nämligen få andra.

Det finns åkare som det inte verkar spela någon roll vilket lopp han ska åka. Han är som en orubblig maskin. Han bara åker. Och han åker alltid lika bra.

Han skulle kunna heta Dario Cologna.

Det finns åkare som ser bortom det här med att idrotta enbart för att vinna. Han söker lika mycket efter den perfekta känslan, som efter segern i det lopp han åker.

Han skulle kunna heta Marcus Hellner.

Det finns åkare som aldrig ger upp. Han kommer till start sargad av skador, Han når knappt topp tio under en hel säsong. Han fortsätter ändå med obruten tro på att det ska vända.

Han skulle kunna heta Anders Södergren.

Men för Petter Northug är det alltid, alltid bara en sak som räknas.

Seger.

Det är därför han jagar alla möjliga sätt att motivera sig. Hetsar sig själv med bilder på badrumsspegeln av motståndare. Snackar sig in i situationer där den enda vägen ut är att tysta alla kritiker med en ny seger.

Och så vidare.

Alla vi som följt Northug de senaste åren har fått se exempel på de dagar när han inte lyckats motivera sig.

Det har sett rent bedrövligt ut. Ofta har han gett upp mitt i loppet och ­ointresserad segat sig i mål långt, långt ner i fältet.

Problemet för Petter Northug är att han redan vid 26 års ålder snart redan vunnit allt. Han har en klase VM-guld. Ett par OS-guld. Totalseger i världscupen.

Det enda han egentligen saknar är en seger i Tour de ski.

- Vad som triggar mig förutom det? Att vinna även på mina tuffaste konkurrenters hemmaplan. Som i Ryssland. Som i Sverige, säger Northug till mig när vi träffas i Norge.

Eller i klarspråk: OS i Sotji och VM i Sverige.

Men sen då?

Det är det svaret vi alla får vänta på. Förmodligen ända fram till en marsdag 2015.

Jag hoppas att jag har fel i vad jag tror det blir. Jag hoppas i stället att Northug hittar nya mål att brinna för, nya segrar att jaga.

För en skidvärld utan Petter Northug skulle inte bara bli betydligt gråare.

Det skulle ju också bli så...tyst.

* * *

Till sist. Det skulle onekligen vara ironiskt om ett beslut av IOK gjorde att en av nutidens stora vinterolympier väljer att sluta i förtid.

Men mina sympatier i den frågan är helt på Petter Northugs sida.

Varför ett vinter-OS ska avgöras i Sydkorea kommer jag aldrig att begripa.