Det är annars bara några timmar tidigare som scenen var fullständigt annorlunda.

Klockan är strax efter 18. Mellan några ulliga moln bryter solen fram och får det att glittra i vattnet när Fredrik Lööf och Max Salminen kliver högst upp på prispallen.

Vackert? Gissa.

Båda tar steget upp på pallen med var sin knuten näve.

Och jag är rätt säker på att Lööfs näve är lite hårdare sammanpressad.

En total motsats

Jag kommer ju såväl ihåg en annan medaljceremoni för fyra år sedan. Den gången stormade det och regnet öste ner. Den gången stod Lööf där tillsammans med Anders Ekström med sänkt huvud och bitter blick.

- Ja du. Det är lite annorlunda den här gången, säger Lööf.

Det är mer än så. Det är en total motsats på så många sätt.

I kinesiska Qingdao gick Lööf (och Ekström) ut i ledning i den avgörande seglingen med guldläge.

Den gången havererade allt.

Den gången kom Lööf in sist i mål.

Och guldet blev till brons.

I engelska Weymouth gick Lööf (och Salminen) ut som trea i den avgörande seglingen på bronsplats.

Den här gången fungerade allt.

Den här gången kom Lööf först i mål.

Och bronset blev till guld.

- Under de här fyra åren har jag inte ens orkat titta på videon från den där sista dagen i Qingdao, säger Fredrik Lööf.

Nåja. Nu har Lööf fått en ny video.

Jag tror han kommer att titta desto fler gånger på den här.

Förvirrad av lycka

Det är för övrigt kul att på nära håll få se vad ett OS-guld gör med en ­människa. Ta bara denna lilla anekdot:

Direkt efter att Lööf kommit i land kommer han till oss svenska journalister som står och väntar.

Efter några minuters bubblande lyckoprat får Lööf ännu en fråga om dagens drama. Och börjar smattra i väg ett långt svar.

På engelska.

- Öh, varför pratar du engelska, säger jag.

- Gör jag? Oj då, säger Lööf och fortsätter på svenska.

Jag önskar verkligen att jag någon gång i livet får bli så förvirrad av ren lycka att jag inte ens har koll vilket språk jag pratar.

Men det är klart: Att få vara den som avslutar en 2 900 dagar lång svensk jakt på ett guld borde vara högst omtumlande.

Fredrik Lööf var naturligtvis inte ensam om att utföra bragden. Och jag ber om ursäkt att jag inte nämnt Max Salminen förrän nu.

Han är en lika självklar guldhjälte som Fredrik Lööf.

Om än betydligt mer vilsen.

- När jag satt där på presskonferensen med de andra medaljörerna kändes det bara...overkligt.

Max Salminen skakar på huvudet.

- Att sitta där på samma sida bordet som dem? Nä, det var bara konstigt.

Jag tror det kommer att ta sin tid innan den blonda bjässen förstått att han nu tillhör en exklusiv del av den svenska idrottshistorien.

Sponsorintäkterna lär öka igen

Så vad är egentligen ett OS-guld värt i pengar?

Väldigt mycket. Både för Fredrik Lööf, Max Salminen och svensk idrott.

- Efter gulden i Vancouver för två år sedan har vi ökat våra sponsorintäkter med 50 procent, säger Peter Reinebo, sportchef SOK.

Eller nära 20 miljoner kronor.

- Efter det här guldet kan den utvecklingen fortsätta, säger Reinebo.

* * *

Jag känner mig alltid väldigt obekväm när utländska kollegor - som i dag kommer fram och gratulerar mig efter en svensk framgång. Gång på gång, dessutom.

Varför gratulera mig?

Jag har ju verkligen inte gjort ett skit.

* * *

Vi är tillbaka på den ­regniga stranden nedanför i den lilla byn Portland.

Fredrik Lööf är dyblöt.

Han pratar om att snart väntar en stund av eftertanke. Att tänka på hans närmaste. Att avsluta den största dagen i sitt idrottsliv med att skicka en tanke till sin pappa Max-Ingvar som gick bort för ett drygt år sedan. Det är väldigt långt från de "Nu-ska-jag-festa-hela-natten"-citat som brukar komma från andra idrottare i samma situation.

Det är ännu en anledning att respektera denne man.

En medalj i Rio redan klar

När vi kommit fram till porten till svenskarnas hus i byn minns jag avslutningen på en annan regnig kväll i Qingdao 2008.

Då vinkade den knäckte Lööf trött till mig.

- Hej då. Men vi ses om fyra år, sa han.

Utanför den blåa porten i Portland undrar jag om han vill säga samma sak igen.

Fredrik Lööf skrattar.

- Jag vet inte riktigt ännu.

Kom igen nu.

- Okej. Vi säger det. Så blir det. Vi ses om fyra år i Rio.

Skönt.

Då kan vi redan nu räkna in i alla fall en medalj i där nere.