LULEÅ. Novemberhockey utan "Foppa" är ärligt talat ganska ofta rent chockartat trista historier.
Så låt oss titta framåt istället.
Låt oss leta efter slutspelets jättedödare.
Bara ett problem, du måste ta dig ända upp till Norrbotten för att hitta rätt.
- Fan, det hade ju varit mitt livs snyggaste mål. Lätt!
Janne Sandström grämer sig.
Jag kan förstå det. När man som 31-årig ultradefensiv back plötsligt lyckas med den där drömsekvensen, att dribbla sig från eget mål till ett friläge på andra sidan isen, får man ju bara inte missa.
Vilket förstås var precis vad Luleås kapten gjorde.
Det är högst tveksamt om han får uppleva ny chans.
Däremot är det mer troligt att Sandströms säsong kommer att fortsätta rätt länge i vår.
Luleå kommer inte att vinna grundserien. Det är långt i från säkert att laget ens kommer att vara topp fyra efter 55 omgångar.
Men det intressanta med det här gänget är att det inte behöver spela så stor roll. För ju svårare motstånd - desto bättre spelar Luleå.
- Så har det varit hela året. Jag vet inte varför, men mot lag som ligger bakom oss verkar vi tänka att "Det här vinner vi". Och då blir allt fel, säger Sandström.
Å andra sidan blir det rätt ganska ofta också. Mot De Fyra Stora (HV 71, Färjestad, Linköping, Frölunda) till exempel.
Sex segrar på tio matcher. Tre av förlusterna dessutom med uddamålet.
- Mot de lagen har vi spelat en strikt defensiv. Med disciplin. Och då fungerar allt så mycket bättre, säger Sandström.
Som den här kvällen, kunde han ha lagt till.
Luleå vann - igen - mot Färjestad. Till och med nollade de regerande, just nu ytterst ofarliga, mästarna i en länge mycket hafsig match.
Och ännu en skalp bärgades.
Så naturligtvis kan jag inte låta bli att fråga om Luleå blir slutspelets skrällgäng?
- Du kan ju inte prata slutspel nu, säger Sandström.
Jo, det går alldeles utmärkt i mitt yrke.
- Nä, jag säger inget om slutspel. Jättedödare? Det får stå för dig, i så fall.
Visst. Men sant är att Luleå kan ha något väldigt fräckt på gång den här säsongen. När alla spelare är skadefria är laget mycket snyggt balanserat.
En förstakedja med Abbottarna.
En andrakedja med radarparet Olausson/Ahlbrandt - och seriens mest underskattade forward i Mats Lavander.
Två gnuggarkedjor.
Backsidan är också helt okej. Kapten Sandström är aldrig dålig, Johan Fransson har en makalös säsong på gång - och 18-årige Fredrik Styrman är ett fynd.
Och fortsätter målvakten Anders Nilsson, 19, att spela som i den här matchen finns det bara en sak att göra:
Att lagom till slutspelet hissa en fett röd-gul-svart varningsflagg.
