Det är bara en vecka sedan jag stod i disiga Kuusamo och tittade på tidskvalet till damernas sprint.
På resultattavlan stod det 4) H Falk, SWE.
- Öh? Hanna Falk, sa jag och tittade frågande på TT:s skidorakel Peter Wikström.
Han bara skakade på huvudet.
Sju dagar senare vet jag lite mer. Och för varje bit av information jag får om den här supertalangen blir jag bara mer imponerad.
Sjua i sina första riktiga världscup- tävling. Etta i sin andra.
Ni kan bläddra hur länge ni vill i historieböckerna - ett snabbare internationellt genombrott har svensk längdåkning aldrig upplevt.

Hade OS-sprinten i Vancouver varit 300 meter långt hade jag redan i dag delat ut en medalj till Hanna Falk.
Hon har åkt fem lopp (efter kvalen) i världs- cupen, hon har varit fullständigt överlägsen i starten varenda gång - och då har hon mött världens bästa åkare.
Men så enkelt är det förstås inte.
OS-banan i bergen utanför Whistler är så diametralt motsatt banan i Düsseldorf som det någonsin är möjligt.
Det är annan stil (klassisk), den är mycket längre, och den är framför allt betydligt - betydligt - jobbigare.
Den är med andra ord svårast möjliga bana för en ung åkare som ännu inte hunnit härda sin kropp med åratal av träning på högsta nivå.
Å andra sidan verkar denna Hanna Falk inte ha några begränsningar alls.

Hur det än går i OS så vet jag i alla fall att enbart Hanna Falks resa dit kommer att bli hur kul som helst att följa.
Till exempel redan nästa helg i Davos.
Fram tills dess kan man ju njuta lite av hennes uttalande så här långt.
- OS? Nej, det har jag inte ens tänkt på. Målet är att vara med om fyra år, sa Falk när jag träffade henne förra veckan.
Eller:
- Mitt mål med säsongen? Det är bara kul att då vara med här och åka, sa hon efter segern i går.
Tja, Hanna. Det är nog bara att börja inse att det här kommer att bli mer än en se-och-lära-säsong.
Just nu är du ju faktiskt bäst i världen.

Till sist: Det var ännu en trist dag för de svenska herrlaget. Stavbrott, krascher och en sargad laguppställning gjorde att Sverige inte ens hade med någon åkare till final.
Det bestående minnet blir i stället väldigt, väldigt underligt.
Ni såg väl handgemänget i målområdet? När schweizaren Eigemann i vrede däckade Robin Bryntesson?
Världscupsäsongen har varat i två veckor. Redan har Sverige fyra pallplatser, två segrar, ett supergenombrott - och ett slagsmål.
Jag kan knappt vänta på rond 3 nästa helg.