Björn Ferry gjorde förvisso en alldeles utmärkt världscup-premiär i Östersund. Tja, mer än så, faktiskt. Sjätteplatsen var ett överraskande styrkebesked efter en försäsong sargad av ett nyckelbensbrott.
Världsklass, alltså.
Och som vanligt får Storumans store son fem getingar för sin insats i den mixade zonen efter loppet.
Ingen av oss i det väntande svenska pressuppbådet hinner ens ställa en fråga till Ferry innan han själv tar över:
- Men, hallå? Vem ringer du till nu, frågan Ferry kollega Bråstedt som står och fipplar med sin mobiltelefon.
Senare fortsätter Ferry med en lång - ordagrant återgiven - imitation av vad speakern sa när Ferry åkte in till sista skjutningen.
Allt är, som alltid, väldigt roligt att lyssna till.
Han är bara sig själv. Men Björn Ferry är aldrig "bara" sig själv.
Björn Ferry är en av de största personlig-heterna svensk elitidrott har.
Om Björn Ferry, 32, skjuter lika bra i Vancouver som i Östersund har han förstås alla chanser att utmana om en pallplats.
Men sorry, Björn - du får finna dig i att vara en outsider. Allt mer ser det ut som våra största hopp är genomgående kvinnor.
Det är inget nytt fenomen.

Under 2000-talet finns det flera exempel på att det är på damsidan Sverige får fram sina allra bästa idrottare. Speciellt individuellt.
Kallur, Klüft, Pärson, Magda, Alshammar och Kajsa är bara några exempel.
Varför?
Ingen aning.
Kanske för att de är lite smartare (jo, så är det, bojjs) än oss, kanske är det bara en slump - men min begränsade, manliga, smarthet gör att jag famlar i mörkret för en klockren anledning.
Däremot förstår jag utan problem att OS i Vancouver inte blir något undantag.
Ta bara de här fyra supersvenskorna:
*Helena Jonsson.
Efter dagarna här uppe i Östersund är jag så sjukt imponerad av den här 25-åringen. Jag ser egentligen inga gränser för vad hon kan åstadkomma.
*Charlotte Kalla.
Egentligen är det fyra år för tidigt. Men formtoppar 22-åringen kan hon få hänga upp tre OS-medaljer på väggen hemma i Östersund.
*Anja Pärson.
Hon har redan gjort allt. Vunnit allt. Men inget kan få mig att tro annat än att Pärson kommer att slå till igen i sitt sista OS.
*Anette Norberg.
Det är taskigt att bara nämna Norberg, förstås. Det är hela kvartetten i vårt mest högutbildade landslag som gör dem till ett guldvapen.
Det var fyra namn.
Och då har jag ändå inte ens nämnt Anna Carin Olofsson-Zidek, Maria Pietilä-Holmner, Anna Haag, damkronorna eller Anna Olsson.

Till sist: Noterade ni vem som var näst bäste svensk i herrloppet? Vem som bara blev besegrad av Björn Ferry i skyttet?
Just det.
Jörgen Brink.
Rätta mig om jag har fel. Men om Brink får kliva upp på en OS-pall har jag en känsla av att halva svenska befolkningen skulle tappa hakorna i tv-bordet.