Vi börjar med att presentera den John Terry jag har lärt känna. En tuffing både på och utanför planen, en artig kille som alltid är positiv och jobbar hårt.

En spelskicklig mittback som aldrig kliver undan och som aldrig gör något halvhjärtat. Fullt ös - inget annat.

Man skulle kunna säga att han är "typiskt engelsk". Hans hörs och han syns, och du kan inte ta temperamentet från honom.

Och han ber sällan om ursäkt för sig.

Jag har bevittnat John Terry skälla ut både domare och lagkamrater och hört hårda ord levereras.

"Hjälp till att försvara för fan!"

"Vakna upp nu!"

Det är hans stil. Det är den han är.

För ett drygt år började dock många ställa sig frågan: "Är John Terry rasist?"

Han anklagades för att ha ut­talat sig rasistiskt och nedlåtande mot QPR:s Anton Ferdinand, och sedan dess har frågan varit en följetong som ­vägrat nå sitt slut. Fallet togs i somras till engelsk domstol - där Terry friades - och i fredags annonserade FA, det engelska fotbollsförbundet, en fyra matcher lång avstängning och en bötessumma på drygt 2,3 miljoner kronor.

Det är självklart att John Terry ska ha sitt straff om han har uttryckt sig så pass olämpligt.

Inget snack om det.

Men jag vägrar tro att han är en rasist. Under mina år i engelska landslaget hade vi många färgade spelare och jag kunde aldrig skönja några sådana tendenser.

Det som gör mig upprörd är att bestraffningen från FA kommer först nu.

Efter ett års tid?

Jag tycker rent ut sagt att FA - och det civilrättsliga väsendet - har skött frågan på ett uselt sätt. När en sådan här händelse sker gäller det att dela ut ett straff snabbt.

Att få det kvickt överstökat - för allas bästa.

Det här måste ha gått att klara ut mycket tidigare.

Frågan stör alla parter. Anton ­ Ferdinand, Chelsea, John Terrys familj och den påverkar hela Premier Leagues rykte.

Jag säger det igen för att undvika missförstånd: John Terry ska straffas för det han har gjort, men det är bedrövligt att detta ska behöva hänga över hans huvud under en så pass lång tid.

Det har givetvis fått stora effekter på honom, och Terry har bestämt sig för att sluta i landslaget.

En slags protest mot FA, misstänker jag, och jag satte nästan mitt te i halsen när jag läste om nyheten. Samtidigt förstår jag om det har blivit för mycket för honom. Först togs kaptens­bindeln ifrån honom, sedan var det uppe i rätten och nu är han straffad av FA.

Landslaget kommer ­ givetvis att sakna honom.

John Terry är bara strax över 30 och det är som vi alla vet ingen ålder för en mittback. Och han är ledartypen varje lag behöver. Han kan göra misstag, det kan alla, men som coach vet du att du alltid får ut maximalt av Terry.

•••

Avstängningen i ligan har inte börjat gälla ännu och Terry kommer att spela i eftermiddag. De flesta blickar riktas därför mot honom, men jag tror att han står cool i stormen.

Han är en spelartyp som kan fortsätta leverera trots turbulenta omständigheter, och mentalt sett måste han få toppbetyg för sina presta ­ tioner det senaste året.