Kanske funderar han inte så särskilt mycket, förbundskaptenen.

Kanske kopplar han av ute på den spöklikt ödsliga Spa-anläggningen vid kanten av flod och lyxiga datjor, långt borta i ingenstans några mil från Kiev, direkt till vänster från en väg, rakt in i en skog.

Kanske lirar han tennis med Mackan Allbäck och funderar inte mer än så, för han har redan bestämt sig.

Men när jag leker att jag är förbundskapten så fixar jag det inte: tre favoriter, en måste bort.

Jag hade hellre petat en back eller något och tryckt in alla tre, men det går ju inte och det är också ett - av väldigt, väldigt många - skäl till att jag inte är förbundskapten.

Det hade varit lättare att plocka bort Lustig och köra 3-5-2, men managerspel är managerspel är inte på riktigt.

Svårare att vara förbundskapten på riktigt. Andra krav då, om vi säger så.

Vi får inte glömma att Erik Hamrén ser så mycket mer än vad du och jag gör.

Förutom att han leder de träningar som är stängda för allmänheten (ett svenskt landslag har aldrig haft så många stängda träningar som nu) så har han rest kors och tvärs i ett halvår för att se spelare i matcher och träningar.

Oftare än du tror.

Därför kan det förstås vara så att det varit ett enkelt beslut för Erik Hamrén, att han utan betänkligheter redan bestämt sig och redan vet.

Själv har jag inte en aning.

Johan Elmander tränade för fullt i dag och kan han stå på ett ben så spelar han mot Ukraina på måndag, det är jag (nästan) övertygad om.

Zlatan, självklart.

Det innebär att vi står med fem mittfältare som alla kan betraktas som "givna" i Hamréns bok. Fyra får plats.

Kim Källström och Sebastian Larsson spelar.

Tre kvar, till två platser.

Det vanligaste och enklaste svaret hos förbundskaptener i en TV-soffa vore att plocka bort Anders Svensson, som inte såg helt bekväm ut så länge det var tajt under en halvlek mot Serbien.

Men då tappar vi rutin och en kraft som alltid varit trygg för Hamrén i matcher som gällt något, nu ska vi kastas till lejonen i Kievs Olympiastadion. Tar Erik bort sin vicekapten då?

Spelar Svensson placerar vi en av lagets (och mästerskapets) mest spännande spelare, Rasmus Elm, på en kant. Han fungerar där (Holland hemma!) men är överlägset bättre i mitten. Tar Hamrén bort den kraften?

Och i Ola Toivonen har vi både fotbollsgenialitet, snabba fötter, internationell klurighet och målfarlighet. Tar han bort en hamrénsk favorit?

Jag hade dragit lott.

Erik Hamrén är både smartare och modigare än så.

Jag är övertygad om att han vet vad som fungerar bäst i ett möte med Ukraina på deras hemmaplan i en mästerskapsmatch.

Och glöm inte: när Zlatan Ibrahimovic hade skadeproblem men kanske kunde ha spelat mot Moldavien borta i kvalet så lät han lagkaptenen stanna hemma och vila. När vi efter segern i Chisinau sen skulle möta Finland hemma och Zlatan absolut var friskförklarad, då fick han sitta på bänken (kom in när Toivonen blev skadad och gjorde tre mål).

Det var därför jag satte parantesen (nästan) efter övertygelsen om att Elmander skulle spela.

Men nu är det ett EM och en helt annan sak.

Då är det ju rätt skönt att Erik Hamrén tar besluten och inte jag.

Vi kommer vara tillräckligt många förbundskaptener ändå när det här är över.