Världens ekonomi svajar och bortser vi från ofantliga rikedomar tillhörande en och annan shejk eller oligark så lever fotbollen i en ekonomisk kris.

Det slår nu rätt hårt mot yrkesgruppen fotbollsspelare.

Oavsett om du är Zlatan Ibrahimovic, "Chippen", Labinot Harbuzi eller Björn Runström.

Milan valde att sälja ut sin fixstjärna, killen som vänt skutan och vunnit skytteligan, för reapris till den shejk som ville ha honom och (framför allt) kunde pröjsa hans lön.

Klubbkassorna sinar

Den ekonomiska utvecklingen slår nu ganska pardonlöst i rakt nedåtstigande led och därför tvingas Labinot Harbuzi gå till Syrianska, därför måste en landslagsman som "Chippen" Wilhelmsson sitta och vifta med sina Bosman-papper i ett hus på Listerlandet och hoppas på det bästa, därför måste Gais kanske skänka bort Wanderson vars värde låg runt 20 miljoner kronor för inte särskilt många månader sen.

Inte enbart för att de betraktas som osäkra kort på marknaden, inte enbart för att de kräver en betydligt fetare lön än den som erbjuds en ordinär vänsterback (sorry, "Texas").

Mest för att det sinar i klubbkassan; det finns lite för många spelare till lite för få jobb och inga klubbar gamblar i onödan.

Det låter förstås väldigt vackert när Henok Goitom säger att han gick efter hjärtat och valde AIK.

Jag tror honom, förvisso.

Men vilka var alternativen?

Snabba cash - på bio

Sanningen är ju att i dagens kärva läge står inga klubbar i kö för att köpa en spelare som haft det tufft med skador och mål­görandet i spanska andra­divisionen

Inte ens norrmän och danskar kan eller vill vara med och bjuda på svenska spelare som vill vända hem.

Vill du ha snabba cash får du gå på bio.

Ja, Goitom kanske hade valt sin gulsvarta kärleksaffär ändå. Men hade La Liga och serie A-klubbar viftat med avtal i nävarna så tror jag han hade väntat.

Lika mycket som jag tror att Labinot Harbuzi INTE flyttat till Södertälje arena om han hade haft andra alternativ.

Vi kan flina hånfullt åt det.

Men ett jobb är ett jobb, så även för en fotbollsspelare.

Det vet Mattias Bjärsmyr, "Chippen" Wilhelmsson och Björn Runström.

Härförleden: Firade stjärnor.

I dag: Arbetslösa.

Kartan skrivs om

Bjärsmyr firade sitt fina U21-EM med ett snyggt proffskontrakt i Panathinaikos som blev utlåning till Rosenborg som till slut blev utebliven lön och en stämning av en grekisk arbetsgivare (läs: att lugga en skallig).

"Chippen" Wilhelmsson var ordinarie landslagsman i förra veckan, är fri att gå gratis men känner av hur tuff marknaden är när han kanske får ta LA Galaxy och en lön som inte överstiger den bästa ens i Mjällby.

Och Björn Runström är så arbetslös och så billig att till och med Gais känner att de har råd att hyra in honom.

Kartan skrivs om ute i fotbollens Europa och är du tillräckligt bra/lovande/meriterad så kan du göra som Elm, Wernbloom och Källström och casha in i Moskva.

Du kan som svensk landslagsmålvakt ställa dig mellan stolparna i en turkisk nykomling, Kasimpasa, som vanligtvis är en stadsdel i Istanbul.

Och du kan få göra som Gustav Svensson, skriva på för Simferopol inbäddat av Svarta havet och Azovska sjön långt ute på den ukrainska halvön Krim.

Jag tror inte att Blåvitts förra mittfältsdynamo hade det som förstaval i sitt fotbollsliv men där har du också en verklighet för en fotbollsarbetare i europeisk tjänst.

Bättre att vända hem

Någonstans kan jag känna att det här är bra för allsvenskan, för även om Magnus Eriksson drar till Gent och Daniel Larsson lockas av skotska division 4, så får vi behålla fler spelare i allsvenskan än förut.

Och jag ser hellre att Goitom, Erton Feizullahu, Harbuzi, Daniel Majstorovic, "Löken" Löfqvist med flera vänder hem än sätter sig i Esbjerg, räknar danska kronor och ljuger något om att de trivs så bra i oset från fiskfabrikerna.

Är du tillräckligt attraktiv på marknaden får du ditt feta kontrakt ändå.

Om inte, får du fan jobba för det.