Foto: Robban Andersson
 Foto: Robban Andersson
Foto: Anna-Karin Nilsson
 Foto: Anna-Karin Nilsson
Foto: Anna-Karin Nilsson
 Foto: Anna-Karin Nilsson
Patrick Ekwall

Ont att läsa om Jantunen

Publicerad

Bland mycket som är smärtsamt med att läsa Marko Jantunens hjärtskärande bekännelse är att han varken är först eller sist i raden av firade idrottsstjärnor som fått sina liv förstörda av sprit och droger.

Det bästa är att han berättar om helvetet för alla som tror de är i himlen.

Ja, det var jobbigt att lösa Anna Fribergs intervju med förre Frölunda- och Färjestadsspelaren Marko Jantunen.

Under en period bevakade jag mycket elitseriehockey för TV4 och Jantunen var en återkommande personlighet vid intervjumikrofonen. Inte bara för att han var en enastående hockeylirare; Jantunen levererade ständigt vid kameralinsen.

Då var han en rinkens trollkarl, omsvärmad av alla med ett mustigt livsglatt språk.

Nu såg vi honom i ett torftigt inrett rum på ett finskt behandlingshem, märkt av tiotalet år med missbruk.

Barn och familj som drabbats, ett liv som slagits i spillror.

Sådant ruskar om en. Givetvis.

För det blir alltid så tydliga kontraster när idrottens hjältar förpassas från strålkastarskenet rakt in i det mörkaste av mörker.

För att vi fortfarande tror att idrottens stjärnor skulle vara The Untouchables.

 

Jag har hunnit se alldeles för många stora svenska idrottshjältar traska omkring på livets bakgård med trasiga skor, sliten själ och blank blick riktad mot närmaste stor stark.

Vi kan alla historierna om hur svårt det kan vara att hitta ett nytt meningsfullt liv när strålkastarljuset har släckts och vardagen kommer krypande utan elitidrottarens mönster som går efter ett schema du aldrig funderar över att du följer.

Inte förrän den dag då allting tar slut och ingen längre ger dig något vettigt att göra i tillvaron.

Den stora skillnaden i Marko Jantunens fall var att han var alkoholiserad mitt under karriären.


Det är svårt att förstå att han klarade av att spela 50 matcher varje säsong för Färjestad när det hände att han kom full till träningar.

”Men aldrig till matcher”, som han säger.

Varken Håkan Loob eller Jörgen Jönsson märkte någonting.

Hörde inget? Luktade inget? Såg inget? Kände inget?

En av lagets stora stjärnor är på sponken, ute och röjer så fort han kan och kommer några gånger packad till träningen, ofta bra bakfull.

Ingen märkte någonting.

I Frölunda några år innan förstod dåvarande tränaren Tommy Boustedt att allt inte var som det skulle men i Karlstad märkte man ”ingenting”.

Kan man dölja sånt med ett par Läkerol?

Eller var det framgångarna på isen som fick avgöra vad man ville lägga märke till?

Jag betvivlar inte det Håkan Loob och Jörgen Jönsson säger, men NÅGON i klubben måste väl ändå ha märkt något? Någon gång?

 

Det känns lite som det kunde vara i min egen bransch, när jag började på 80-talet.

Det fanns sportjournalister som alltid var fulla som svin, men så länge de skrev bra och hade stora nyheter så fick de fortsätta.

De allra sista fyllona föll ifrån först i början 2000-talet och på slutet försökte arbetsgivarna hjälpa.

Jag tror inte att professionella idrottsklubbar alltid tar hänsyn till annat än resultaten, ungefär som det kunde vara på tidningsredaktionerna på den tiden.

 

Men vi lever i nya tider och idag är min egen bransch en helt annan verklighet.

Och jag upplever att festkulturen som förut var självklar i fotbolls- eller ishockeyklubbar inte alls spelar samma självklara roll längre.

Framförallt tror jag inte att det skulle fungera idag.

Eller jag hoppas inte det. Jag hoppas attnågon lägger märke till att enspelare kommer packad till träningen och ser till så att han får hjälp.

I U21-landslaget som vann EM-guld i somras firade merparten av spelarna med läsk i champagneglasen, idag är det snarare vanligt än ovanligt att unga framgångsrika spelare aldrig ens smakat alkohol.

Och i veckan träffade jag en svensk fd NHL-stjärna som förklarade att festandet i stort sett minimerats jämfört med hur det var förut.

Det är förstås bara positivt och på många sätt väldigt naturligt.

Däremot är inte sportens stjärnor mer än människor, dessutom unga människor som ibland har alldeles för mycket av både tid, pengar och villrådighet.

Alla kan bli sjuka.

Du är inte helt resistent mot alkoholism och/eller drogberoende bara för att du är en jävel på att lira hockey.

Därför är det viktigt att Marko Jantunen berättar om sitt tragiska öde.

Så att vi alla inser att ibland är vägen från himlen till helvetet närmare än vi vågar tro.

 

LÄS MER: Marko Jantunen valde knarket före barnen: "Jag förlorade allt"

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida
ANNONS: