Saman Ghoddos och Sead Haksabanovic. Foto: Bildbyrån
Saman Ghoddos och Sead Haksabanovic. Foto: Bildbyrån
Patrick Ekwall

Jag utgår från att de följde sitt hjärta

Publicerad

Om du kan välja fotbollslandslag, väljer du då det land du VILL spela för eller det du KAN spela för?

I min värld är landslagsspel att representera det land du känner för.

När landslag blir en fråga om status, karriär och pengar så känns det bara sunkigt.

Låt oss prata om det här med fotbollsspelare som har dubbla medborgarskap och därför kan välja vilket land de ska spela för. 

Det finns all anledning till det. 

Senast ut var 18-åriga supertalangen Sead Haksabanovic som i våras bestämde sig för att representera Montenegro och för några veckor sen valde Östersunds late bloomer, Samman Ghoddos, att spela för Iran.

Jag utgår från att de följde sitt hjärta, men jag är inte helt säker.

Det här är inte något nytt fenomen och rätt mycket tyder på att det lär bli alltmer frekvent framöver.

Ska Svenska Fotbollförbundet lägga om sin linje? Ska förbundskaptener ge unga spelare lite speltid i syfte att säkra upp spelarnas nationsval?

Nej.

Givetvis inte. 

Den svenska A-landslagsmodellen är helt rätt, vilket dessutom går att ”bevisa”.

Och jag tycker framför allt att spelare måste välja landslag efter hjärta, inte som karriärsval och absolut inte efter lockrop om guld och gröna skogar. 

Jag påstår inte att Janne Andersson gjorde rätt när han INTE tog ut Sead Haksabanovic eller Samman Ghoddos i A-landslaget under det här året.

För om jag vill leka förbundskapten – vi är några miljoner svenskar som gärna vill göra det – så hade jag kanske sett Ghoddos som en tänkbar truppkandidat i relativt skral forwardskonkurrens efter hans framgångar i Europa League-spelet. 

Men det kan bara finnas en förbundskapten och han ska ta ut de spelare som han anser vara bäst lämpade för landslagsspel för stunden.

Inte de som kanske kan bli det. 

När den oerhört talangfulla Haksabanovic valde (eller om det var hans pappa som gjorde det, det är lite svårt att tyda sett till vad som sagts och skrivits i ämnet) så handlade det uppenbarligen om stolthet.

Det brukar ofta göra det i sådana här fall.

Haksabanovic kände aldrig att han blev uppvaktad  av vare sig dåvarande U21-förbundskaptenen Håkan Ericsson eller av Janne Andersson.

Däremot låg Montenegro på och lockade med VM-kval. 

Såklart.

Montenegro är en mindre (om än klart begåvad) fotbollsnation vars förbund tar alla chanser att säkra upp tänkbara A-landslagsspelare.

I Montenegro skiter de fullständigt i om Haksabanovic fått sin fotbollsutbildning i Sverige och varit en del av alla svenska ungdomslandslag.

Där bryr de sig bara om vilka pass Haksabanovic har. 

Och vad Haksabanovics i slutändan tänkte på var sannolikt en direkt chans till spel i A-landslag.

Samt en karriär.

Eftersom landslag, i de här fallen, har blivit business när det alltid borde vara ett val av det land som helst vill spela fotboll för.

Just Sead Haksabanovic är ett smärtsamt exempel för att han har alla förutsättningar att bli en kommande svensk landslagsspelare.

Inte alls givet. Men mycket möjligt. 

Just nu – och i våras – var han ganska långt därifrån och det är alltid det som räknas.

Som Janne Andersson gärna uttrycker: nu är nu, då var då.

Och sen är sen har vi inte en aning om.

Men oavsett vad vi känner för Ghoddos, Haksabanovic,  Modou Barrow eller Arber Zeneli som fotbollsspelare, för i det fallet kan vi ha helt skilda åsikter eftersom det är så det är och alltid har varit, så känns det som om den svenska modellen gett rätt ”resultat” i någon sorts korthistoriskt perspektiv. 

Väldigt få av de som valt bort Sverige för ett annat landslag har blivit särskilt bofasta, eller för den delen stjärnor, i de landslag de valt. 

Ser vi till de spelare som fortfarande är aktiva har Häckens Ahmed Yasin gjort störst avtryck, 35 A-kamper för en så pass stark nation som Irak.

• Kebba Ceesay: 10 landskamper, Gambia

• Zeneli: 4 landskamper, Kosovo

• Henok Goitom: 2 landskamper, Eritrea

• Serge-Junior Martinsson: 2 landskamper, Gabon

• Martin Mutumba: 7 landskamper, Uganda

• Barrow: 6 landskamper, Gambia

• Martin Smedberg-Dalence: 12 landskamper, Bolivia

För att ta några av de mest framträdande.

Jag vågar påstå att ingen är tillräckligt bra för att spela i ett svenskt A-landslag i dag. 

Det var nog aldrig Loret Sadiku heller efter sina tre U21-matcher för Sverige.

Men han var en av dom som gärna målade upp ett förtäckt hot när han fick veta av Albanien att gräset var grönare i Tirana.

Sadiku valde Albanien men fick aldrig en ordinarie plats där och valde då möjligheten att spela för Kosovo istället: 4 landskamper. 

Sead Haksabanovic?

Uttagen i Montenegros VM-kvaltrupp tre gånger, senaste matcherna bara på bänken, men fick hoppa in i 84:e minuten i första matchen, när laget ledde med 4-0 mot Armenien.

Säkrad, så att säga.

Om Sverige ska pyssla med sådant? 

Nej.

Jag ser hellre spelare i ett svenskt landslag som VILL spela för Sverige för att de ser det som en ära.

Inte som ett steg i karriären.

 

Svåra listan

Vill du så kan du

Det här är ju min lista så då skäms jag inte för att bestämma vad som ska toppa den.

I veckan kommer min bok ”Vill du så kan du” och jag kände mig väldigt stolt och glad när jag hämtade första exemplaret på förlaget; höll den varsamt i handen som en liten nyfödd.

Boken handlar väldigt mycket om ett helt liv i sportjournalistikens tjänst men också om att det alltid finns möjligheter att nå dina drömmars mål även om förutsättningarna inte är de allra bästa.

 

Bibiana Steinhaus

38-åringen bryter ny mark när hon i morgon blir Bundesligas första kvinnliga huvuddomare.

Dömer Hertha Berlin-Werder Bremen i dag.

Stort.

 

Full fart, överallt

Då är vi där, i brytpunkten mellan sommar, höst och vinter.

När fotbollen fortfarande är igång och ishockeyn, handbollen, innebandyn tar fart.

Bara att sätta fast säkerhetsbältet och föröska hänga på.

 

Markus Rosenberg

Satte nytt svenskt rekord i att lägga av: sisådär tre veckor…

Tycka vad man vill om man Rosenberg – och det finns det många som gärna gör – men han berikar definitivt allsvenskan.

 

Björn Borg-filmen

Känns som ett måste, trots blandade recensioner.

 

Alexander Axén

Hann inte sluta som tränare innan han fick sin nya roll som expert på C More.

Jag ser sannerligen fram emot att höra honom gå loss i den rollen och jag hoppas inte att han håller igen.

 

Braekhus vs Laurén

Norskan känns nästan ostoppbar, men jag gillar att Mikael Laurén antar utmaningen och att hon väldigt tydligt bygger upp ”rätt” feeling inför fighten.

Det kommer andas rätt mycket hat i luften innan det smäller i Oslo.

 

Sandra Carlborg

Världsmästare för femte gången i golfens longdrive-VM.

292 meter!

 

CR:s sömnschema

Sömngurun Nick Littlehales menade att Cristiano Ronaldo sov fem gånger varje dag a 90 minuter, helst i fosterställning och med nytvättade lakan.

Och att det var nyckeln till framgångarna.

Var det ett skämt eller var det på allvar?

Och om det var menat på riktigt, vad är det för liv att leva?

 

Next Stop

Lviv.

Tillbaka på banan.

Känns fantastiskt kul.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag