Jag vet inte i vilken utsträckning som den där åttaåriga pojken i Gävle blivit petad från sitt ishockeylag eller inte.

Mammans insändare i lokaltidningen är hjärtskärande på alla sätt, men om klubbens förklaring om att killen flyttats till ett lag med barn i samma åldersklass stämmer med sanningen så kan det möjligen handla om ett missförstånd.

Men det är aldrig fel att den här debatten blossar upp lite då och då, för fenomenet existerar överallt i idrottens Sverige.

Vuxna ledare försöker lite fint förklara för åtta-, nio-, tioåringar att de inte längre får vara med i ett lag för att de är sämre än någon annan.

Barn placeras i "förstalag" och elitgrupper. Det värvas andra "bra" barn från när och fjärran för att de ska förstärka ett lag och för att det laget ska bli det bästa och vinna alla matcher som går att vinna.

Det är möjligt att det inte låter klokt för någon som inte vet, för vi talar om små barn, men det händer hela tiden.

Och det är vuxna människor som låter det ske.

För det är vuxna människor - ledare såväl som föräldrar - som älskar att skryta om att deras lag krossat något annat med 17- 0, att deras nio åringar är bäst i stan eller att deras gäng gått till final i Gothia Cup.

Det är vuxna som tar små barns över-lägsenhet, vinnande och elitistiska satsning på allvar.

Det är vuxna som försöker övertyga åttaåringar att det viktigaste som finns är att platsa i laget.

Och jag vet: Om barnen själva hade fått bestämma så hade barnen också valt att spela med de allra bästa och vunnit alla matcher.

Men barn är barn och barn kan vara jävliga elaka, utan att de riktigt förstår varför.

Det är vuxna som ska förstå.

Och vuxna som ska inse att det inte finns en enda människa i hela världen som kan se på ett lågstadiebarn och säga om det blir en världsstjärna eller inte.

Det som är väldigt säkert är däremot att du riskerar missa en världsstjärna om du exkluderar någon, för att inte tala om att du sårar och bryter ned självkänslan hos ett barn...hur man nu orkar ha sådant på sitt samvete för att man tycker det är viktigt att vinna en fotbollsmatch för åtta-åringar.

Det är vuxna som ska lära barn att vinna - och att förlora.

Så här: H ade det varit så enkelt att bara de allra bästa små barnen blir bäst av alla så hade vi kastat ut Henrik Larsson och Zlatan Ibrahim - ovic från fotbollen för länge - sen.

De var inte ens i närheten av att vara bäst när de var 15 år och den riktiga - och helt korrekta - gallringen börjat några år innan.

Bägge mognade lite senare, mentalt såväl som fysiskt och risken är rätt stor att de hade valt att göra någonting annat om de hade blivit degraderade som små fotbollsknattar.

Nu är det förstås möjligt att det där knattelaget hade förlorat om inte "de bästa" hade fått spela just den där matchen.

Men det hade också varit fullständigt ointressant, hur jobbigt det än hade varit för vuxna ledare och föräldrar att gå till jobbet dagen efter.

Det viktigaste är inte vinna matcher när barn är barn.

Idrotten på den här nivån har viktigare målsättning än så.

Den ska förvisso försöka fostra framstående idrottsmän.

Men den ska också lära barn att man som vuxen människa helst inte ska bete sig hur fan som helst.