Foto: Joel Marklund
 Foto: Joel Marklund
Foto: Patrik C Österberg All Over Pre
 Foto: Patrik C Österberg All Over Pre
Patrick Ekwall

Ovärdigt ett världsmästerskap

Publicerad

Rör inte min skidåkare, säger svensken och är arg på norrmannen som lätt blir sur på storebror och som skickar fram Northug som är elak mot lilla Calle och hej och hå för alla hänger på i en sandlåda som fylls med snö.

Skid-VM har varit ett världsmästerskap i Sverige mot Norge.

Alldeles för ofta på en nivå som mest känts ovärdig.

Vi svenskar älskar en framgångsrik skidåkare rätt mycket mer än någon annan.

Folkfesterna i Falun har varit väldigt tydliga i det sammanhanget.

Det är inget konstigt med det för det har med tradition att göra.

För det finns en sorts urkraft i namn som Mora-Nisse, Sixten Jernberg, Thomas Wassberg, Torgny Mogren eller Gunde Svan som gör att sporten och dess utövare alltid framstår som hederliga, snoriga, stora och starka hjältar.

Tony Richardson (speedway), J-O Waldner (pingis), Kajsa Bergqvist (friidrott) och andra svenska idrottsstjärnor som vunnit stora mästerskap och som varit oerhört populära glöms förstås inte bort.

Men i slutändan talar ändå svensken varmast om den där skidåkaren som tog ett guld på en femmil eller en stafett.

I januari, när det är Idrottsgalan, finns det ingen tuffare konkurrens än när den kommer från någon som åkt skidor.

Så är det, så har det alltid varit och så lär det förbli.

Att skidåkningen sen är en väldigt, väldigt liten global sport har ingenting med saken att göra.

För vi älskar olika.

 

När USA:s Jessie Diggins och Caitlin Gregg sensationellt tog sig upp på pallen bakom Charlotte Kalla på 10 km i Falun så blev det en ynklig notis i New York Times med rubriken Cross-Country Feat for US Women.

Rakt översatt löd texten: Jessie Diggins och Caitlin Gregg vann USA:s första mästerskapsmedaljer för damer i långdistanslopp i längdskidåkning.

Punkt och slut.

Som om någon svensk vunnit en medalj i ett VM i casting och fått några rader i Dagens Nyheter.

Inte så mycket orda om, någonting med att kasta med ett fiskespö, inte så viktigt med distans eller var tävlingen gick.

Inte heller vem som blev tvåa eller trea och framför allt inte vem som vann.

I USA avgudar man baseballspelare och sånt i stället.

Och det kan vara cricket, rugby, cykel, badminton, snooker, skridsko, judo och landhockey i andra länder.

Vi älskar olika och i Sverige älskar vi våra skidåkare.

Då spelar det ingen roll om det är stort eller litet, det spelar ingen roll om konkurrensen numera känns lika likriktad som i innebandy.

Traditionens makt är tung och låt folk därför få älska vad de älska vill.

Men.

Det här med Sverige vs Norge har blivit outhärdligt.

 

Självklart är det inte underligt att det existerar en rivalitet mellan Sverige och Norge eftersom det är just Sverige och Norge, Storebror mot Lillebror.

Det handlar förstås också om de som är bäst på att åka skidor och har det som sin nationalsport mot de som är näst bäst och har ett VM på hemmaplan.

Så det finns det inte så många andra att bråka med.

Men när ALLT bara ska handla om Sverige mot Norge blir det bara tröttsamt.

Ovärdigt ett världsmästerskap.

Ni är dumma, säger svensken.

Ni är korkade. Och Wassberg är också dum, säger Northug.

Ni är sexister, säger en annan svensk.

Ni äter på McDonald's, säger Heidi Weng.

Nivån har ibland krupit en bra bit under den som de håller i ett tjafs på vilken normal förskola som helst.

Allt har speglats i en medievärld som nästan bara har handlat om att Sverige vs Norge. Och lite mindre om övriga världen. Ja, lite mindre om skidåkning överhuvudtaget.

När en ryss (Vylegzhanin) vann 30 km skiathlon före en schweizare (Cologna) och en kanadensare (Harvey) förra lördagen så var det precis som om tävlingen aldrig riktigt hade existerat.

Jag gillar förstås rivaliteten och det finns någonting upplyftande med en världsstjärna som Petter Northug när han tittar upp bakom luggen och jävlas lite lätt, ibland ett snäpp över gränsen.

Men han gör det förstås för att det biter.

Svensken (inte nödvändigtvis skidåkarna, ska sägas) blir tokig och retar sig tokig på Northug.

Det är klart att Norge älskar att se den reaktionen och det är lika självklart att Petter Northug kivas lite med Sverige och svenskarna för vem skulle han annars bråka med?

Tyskland? Finland? Manificat? Ett par ryssar?

Ingen hade brytt sig.

Men rivaliteten mellan Sverige och Norge - som ju ter sig naturlig ute i spåren - har övergått till barnsligt effektsökeri som mest känns ovärdigt ett världsmästerskap.

Eller är det just det som är skidsportens grundproblem? Att Norge och Sverige är så överlägsna i en smal sport så att inte någon annan bryr sig längre?

Och därför vi har haft ett världsmästerskap i Sverige och Norge, i storebror mot lillebror, de goda mot den onde (Northug).

I och utanför spåren. Och inte så mycket ett VM på skidor.

 

LÄS MER OM SKID-VM.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Kommentera och läs andras kommentarer Regler & villkor
Till Expressens startsida
ANNONS: