Noa Bachner

Finns inte så mycket för de andra lagen att göra

Publicerad

Ännu en insats i rätt riktning, men ännu en blårandig inbromsning när det gällde att hålla farten.

Ännu en uddamålsseger, ännu ett steg mot SM-guld.

Det är väl så här: Om Malmö FF vinner matcher som den här, då finns det inte mycket för resten av allsvenskan att göra.

Oavsett om det blev eller inte blev den där seriefinalen som Djurgården ville få det till: Med 90 minuter på matchuret var det fullt krig mellan tabellettan och tabelltvåan, och det såg verkligen ut så: Ingenting skilde dem åt.

Fyra minuter senare: Ett vitklätt bortalag försvinner över horisonten.

Malmö FF är inte längre fastdockade i resten av allsvenskan. Hade till exempel Othman El-Kabir stänkt dit den där straffen och Djurgården tvingat till sig de tre poäng som under perioder faktiskt var vad man förtjänade här, då hade fallet varit ett annat, då hade några trådar fortfarande sträckt sig från förstaplatsen ned till resten. 

Nedpressade, med en straff emot sig och kaptenen utvisad: Om inte MFF ens tappar poäng när de dundrar in i ett lag av den här kvalitén och dessutom skjuter sig själva i foten, när är då tanken att de ska tappa mark på riktigt?

Precis som i Skåne var det en match med toppstridskaraktär. Kanske inte spelmässigt alla gånger, men både fart, ljud och känslor svämmade över. Inte världens tacksammaste uppgift för en domare, men Mohamed Al-Hakim kunde inte ha löst det bättre och var – efter säsongen som har varit känns det viktigt att konstatera – en av planens bästa.

Imponerande odramatiskt

Haris Radetinac var tillbaka från start, Magnus Eriksson och Jonas Olsson borta, men Djurgården vid gott mod. 

Med fem segrar på sju matcher fanns återigen möjligheten för Özcan Melkemichels lag att ta sats från något till något annat. Förra gången man hade en liknande rad i ryggen hackades självförtroende och flyt sönder av dubbla derbyförluster på kort tid, här skulle man ta chansen att kapitalisera bättre på formtoppen.

Malmö FF å sin sida kom till Stockholm för att fortsätta sin rutinmässiga promenad mot guldet. 

Det har varit imponerande odramatiskt, det har varit lite mindre spektakulärt. Nio av de tio senaste segrarna har varit med uddamålet, en med 2-0, och urladdningarna lyst med sin frånvaro. Bästa målskyttar? Jo-Inge Berget, Markus Rosenberg och Pawel Cibicki med fyra fullträffar var.

Här fick man en arena som skrek efter action, här bjöd man på rasande tempo och elektrisk atmosfär.

Två armbågar direkt

Efter en och en halv minut hade Markus Rosenberg delat ut två armbågar i ryggen på olika motståndare och matchen fått röjig karaktär. Tele 2 kokade och bolmade. Anders Christiansen stängde Kim Källström, Djurgården hittade inga korta uppspelsvägar och började trycka ifrån mot outgrundlige Badji (han spelar som hämtad från spontanfotboll med polarna, men inte speciellt bra här). Efter bara en liten stund fick hemmalaget straff, fram klev Othman El-Kabir, i vägen stod Johan Dahlin, men luften gick inte ur för det.

Första halvlek var Djurgårdens på poäng, utan att dela ut ett ledningsmål. Anfallen var korta, impulsiva och liknade inte varandra, men halvfarliga ändå, och övertaget deras. Small gjorde det på andra sätt. När någon delade ut en smocka hjälpte man inte varandra på fötter. Folk drattade i backen innan hörnor. Busvisslingar och burop, en gläfsande ljudkuliss, hög puls och ett samlat men ofarligt Malmö FF som medvetet väntade på sin chans att straffa. 

I halvtid fanns anledning för Djurgården att känna doften av seger, men också känslan av att man kanske redan borde ha fått betalt.

I stället: Volymen upp några snäpp till. 

Ett mästarlags avgörande

DIF hade fler växlar, mer press att lasta på ett MFF som inte hittade vägen ut ur hemmalagets våg av entusiasm. Inlägg regnade mot Dahlins straffområde, Christiansen drog på sig en frustrerad varning och om gästerna hade sett ut som ett lag utan behov av tre poäng, såg de allt mer ut som ett på väg att tappa greppet om den pinne de faktiskt ville ha med sig.

El-Kabir och Mrabti vid ratten, målchans efter målchans, Djurgården närmare och närmare och sedan: Väckarklocka.

Med tjugo minuter kvar sträckte Malmö FF på sig. Andreas Vindheim kom in i Safaris ställe och gav högerkanten nytt liv, Berget och Rosenberg började vinna dueller och värdera bättre innan kaptenen gick för långt, armbågade en gång för mycket, och den här gången på fel ställe: I Une Larssons ansikte.

Ännu högre volym, ännu svängigare, ännu mer ös.

Hemmalaget tillbaka i förarsätet, gasen i botten, full fart framåt och en hel arena som försökte suga in ett segermål – och sedan ett avlägset avgrundsdjupt vrål från andra sidan. Mattias Svanbergs avgörande var den sortens mål ett mästarlag gör, det följdes av den sortens vrål ett mästarlag hör, utan att för den sakens skull vare sig förtjäna det eller riktigt kunna förklara hur det gick till.

Malmö FF:s odramatiska promenad mot titeln fortsätter, men just den här passagen innehöll det mesta.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag