Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅNFoto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
 Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN
Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅNFoto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
 Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN
Noa Bachner

Det är inte värdigt – varit plågsamt att se

Publicerad

En kraschlandning i slow-motion.

När IFK Göteborg fick benen undanslagna mot Örebro var det inte tal om en dålig dag på jobbet, utan bara ett exempel på den sortens oundvikliga eftermiddagar som väntar en vanskött fotbollsklubb.

För länge har en av Sveriges största fotbollsinstitutioner tillåtits styra skutan mot sin egen motgång.

Jag vet inte, men det känns som att få saker väcker så mycket skadeglädje som att se en åldrad boxare släntra runt i ringen, fast besluten om att visa sig starkast, men inte riktigt orka. Vi som arbetar med att kommentera och analysera fotboll brukar älska den här historien: Tronskiftet, att dödförklara epoker, jättar som faller till slut. 

När allsvenskan 2017 väntade på att dra i gång fanns egentligen alla varningssignaler där. IFK Göteborg rullade in för upptaktsträff på ett konferenscenter i Uppsala. Kritiken vällde fram, negativt vinklade frågor kom på löpande band. Kontrakten, taktiken, höstformen. 

En upprörd Jörgen Lennartsson med en irriterad Mattias Bjärsmyr i släptåg slog näven i bordet och menade på just det där: Alla vill bara se IFK misslyckas för att IFK är IFK.

Det stämmer säkert till viss del, många gick säkert i gång på tanken att just Blåvitt skulle få problem, precis som man hade gjort om saken gällde exempelvis Malmö FF eller AIK, men ett halvår senare kan vi samtidigt konstatera att röken som steg från Kamratgården har visat sig vara en ganska svårstoppad eldsvåda. 

Plågsam förvandling

IFK Göteborgs förvandling till åldrad boxare har varit plågsam att se. Den totala implosion som laget genomled mot Örebro i dag var inte konsekvensen av ett enskilt taktiskt haveri, en grupp spelare ”som borde visa mer hjärta” – som det populärt brukar heta – eller något annat isolerat problem. Man har inte dalat mot en otäckt låg tabellplacering, mot en krisartad kontraktssituation eller något annat bara för att Jörgen Lennartssons ledaregenskaper försämrats drastiskt, eller för att spelarmaterialet börjat gå bakåt i utvecklingen under 2017.

Nej, Blåvitt har varit på väg mot den här eftermiddagen länge.

Nedmonteringen av klubbens förmåga att konkurrera i toppen av allsvenskan har många parallellspår. Vi har så klart diskussionen om Lennartsson, vi har diskussionen om spelarmaterialet med dess många korttidskontrakt, utgående avtal och andra sköra konstruktioner, och därigenom har vi diskussionen om Mats Gren, sportchefen. I kulisserna spökar den bakomliggande ekonomiska problematiken, som faller på andra människor i klubben, som spiller över på nästan allt.

Rätt att önska tränarbyte

Jörgen Lennartsson först, eftersom han står i skottgluggen. Tränare passar bra för vissa klubbar i vissa perioder. Lennartsson har passat bra för många uppdrag i svensk elitfotboll under många perioder, men den här perioden i IFK Göteborg är inte en av dem. Inte längre.

Under 2017 har han dels blivit ett sjukdomssymptom, hans arbete blir en avspegling av allt som skötts och sköts undermåligt i IFK Göteborg. Den bräckliga truppen är hans verktyg, den förgiftade ekonomin hans förutsättning och den tvetydiga sportchefens arbete hans att förhålla sig till. 

Det gör honom samtidigt inte immun från kritik. 

För allt vad IFK Göteborg har haft svårt att växa sig större och starkare har Lennartsson förfogat över en trupp som borde spela långt bättre än vad den gör, och under ett års tid redovisat alldeles för dåliga resultat. I skuggan av allsvenskans många spelmässiga nymodigheter har Blåvitt ofta framstått som rigida, stelbenta, bakåtsträvande, överdrivet fysiskt orienterade och lättlästa, utan möjligheten att kontrollera eller förändra matchbilder, och dessutom med en fallenhet för att klappa ihop totalt, som mot Häcken, eller som i dag mot Örebro.

Något måste hända, isberget ligger ju och guppar där framme.

”Avgå Jörgen” känns därför som rätt sak att önska nu.

Radikal förändring

Lennartsson är ett uttryck för ett problem större än honom själv, men han är heller inte en lösning. Det här är inte på väg någonstans, och att klamra sig fast vid önsketanken om att det här laget ska återvända till någon slags guldålder under hans ledning är inte att rekommendera. 

Men samtidigt måste horisonten vidgas och blickarna riktas högre upp i hierarkin, för det är ju inte tränaren eller spelarna som har till uppgift att tillsätta sig själva. 

Vem kokade ihop den här soppan? Vem styr skepppet?

Precis som Lennartsson kan den grumliga ingrediens som heter Mats Gren sägas vara ett symptom snarare än problemets rot. Någon tillsatte ju även honom. Någon eller några behöver göra sitt jobb väldigt mycket bättre än att skapa det lag som just nu uppträder i IFK Göteborgs namn.

Här behövs en radikal riktningsförändring, här behövs en sanering och översyn av klubbens arbetssätt. Erkännande av misstag, självrannsakan, här gapar ett stort behov av något så företagstrist och mördande osexigt som strategisk kompetens. Det sitter tränarnamn med oerhört positiva utvecklingskurvor på utgående kontrakt i andra klubbar (jag säger inte att jag menar Sirius, men det gör jag), men för att jaga rätt på dessa och skapa en miljö där de kan få effekt behöver vissa frågor ha svar.

Vad vill IFK Göteborg vara när den svenska fotbollen byter skepnad? 

Hur vill man etablera sig där?

När slutsignalen gick i Örebro och de sista regndropparna träffade Behrn arenas konstgräs hade två reduceringsmål slätat över de värsta sprickorna just i dag, men ändå säckade en av Sveriges största och mest anrika fotbollsinstitutioner ihop mitt i ringen. 

Det här hände inte i dag. Att Blåvitt har tillåtits halta mot den avgrund som den här eftermiddagen kan liknas vid är inte värdigt, och om Lennartssons sorti blir startskottet för en sorts internrättegång, måste fler följa.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag