Foto: Anders Wiklund/Tt / TT NYHETSBYRÅN
 Foto: Anders Wiklund/Tt / TT NYHETSBYRÅN
Noa Bachner

Här är Erik Hamréns sju synder

Publicerad

SAINT-NAZAIRE. Nedstämd och sentimental satte sig Erik Hamrén för att vara förbundskapten en sista gång.

Efter det här skulle han hem och begrava sig, berättade han.

Det hade varit roligt att prata igenom sju dygder denna sista av gånger, men när Saint-Nazaire väntade på åska var det sju synder som fick sätta agendan.

Han suckade djupt, blinkade besvärat, rynkade pannan och tog sats. Om och om igen. Ibland svalde han misstänksamt orytmiskt, som om han försökte hindra rösten från att spricka, andra gånger för att lugna ned sig själv.

Erik Hamrén tog farväl av den svenska förbundskaptensposten med ett långt, nedstämt försvarstal. Nästan alla frågor handlade om hur han ser på det han har lämnar efter sig. Han pratade om resultaten, de som klarat intagningsprovet på poängmarginalen, om stöd och kärlek från kolleger och andra. Han pratade om sin tacksamhet över att få arbeta med Zlatan Ibrahimovic, etiketten på den här epoken som attraherar lite fler beundrare

Men när landslaget brakade rakt igenom golvet i grupp E här i Frankrike slöts en ganska ond cirkel, en som kantas av skadat förtroende, en förlist spelmässig identitet och som saknar minnesvärda framgångar.

Det hade varit roligare att utgå från sju dygder när vi satt där och lirkade på Erik Hamrén för sista gången, men när han översköljdes av frågor om sitt eftermäle i ett fuktigt Saint-Nazaire var det med utgångspunkt i sju synder.

 

VÄRDELÖSA VINSTER är den första. I brist på vinster eller meriter som har kommit när saker och ting stått på spel som mest har Hamrén skaffat sig vanan att framhålla segrar antingen utan betydelse, som den mot Frankrike, eller mot motstånd som inte haft något att spela för, som Holland. När han tackade för sig förklarade han sin stolthet över att ha ”höjt kunskapen och medvetenheten vad gäller kostens betydelse för elitidrottare”. Det kan möjligtvis stämma, men väldigt få kommer att revidera sin uppfattning om den avgående förbundskaptenens gärning för att Oscar Lewicki har slutat med vitt bröd.

 

OFFRADE SPELARE är den andra. När Sverige har kapsejsat, gått på grund eller sjunkit har spelare offrats, ibland permanent. Oscar Wendt, Behrang Safari, Alexander Kacaniklic, Per Nilsson, Jonas Olsson, Pierre Bengtsson, Ola Toivonen, Samuel Holmén, Markus Rosenberg – någon får alltid betala priset när det inte fungerar, framför allt defensivt. Sammantaget framstår det som att Hamrén drabbats av myteri, strategin fanns där men övergavs och skulden läggs på spelarna. Det mest färska exemplet hämtar vi från Toulouse, när John Guidetti gick från att ”lägga energi på fel saker” till att peta den föredragna Marcus Berg mot bakgrund av en timmes impotent anfallsspel mot Irland. Väldigt sällan har förtroende haft någon vidare livslängd, aldrig tycks någon närmare analys av systemfel förekomma nya startelvor.

 

MÄRKLIGA URVAL är den tredje. Emellanåt har laguttagningar och trupper framstått som resultat av en eller två timmar framför Tinder, dejtingappen där man slänger folk till höger eller vänster i en urvalsprocess baserad på yta och luddiga beskrivningar i hopp om att träffa rätt. Efter sex och ett halvt år är det fortfarande oerhört svårt att förstå efter vilka kriterier Erik Hamrén sammanställer sina trupper. Sällan har det framstått som att spelare kommer till landslaget för att de fyller en roll. Var Ola Toivonen i Ukraina för att spela vänsterytter? Var Pierre Bengtsson med i truppen för att spela högerback? Individen verkar alltid gå före systemet, och det har fått Sverige att klä på sig många startelvor ut och in.

 

TOMMA LÖFTEN är den fjärde. Tidigt pratades det om medaljer, en entusiasmerande framfusighet som gladde många efter Lars Lagerbäcks återhållsamma retorik, men prestationerna såg aldrig ut att räcka till något i närheten av det. Övertid framstod Hamréns ”drömmar” som löst försäljarsnack, men han var ändå nöjd med sitt facit när han mötte oss för sista gången och poängterade att ”medierna bara bedömer resultat, medan förbundet har som mål att ta sig till slutspel – vi har tagit oss till två av tre”. Att man hade som uttalad målsättning att gå vidare från gruppen i Frankrike påtalades inte, däremot bland annat det faktum att Holland kvalificerat sig för lika många slutspel de senaste åren. Att det holländska landslaget spelat både semifinal och final i VM under Hamréns tid utelämnades.

 

MARTYRSKAPET är den femte. Att gång på gång framställa sig själv som missförstådd är att sätta på sig en offerkofta. Få plagg sitter lika dåligt på en förbundskapten som den, men tyvärr präglades Erik Hamréns bemötande av medier av just martyrskap lite för ofta. Så även här i Saint-Nazaire, när reportrar anklagades för att lyssna för dåligt, eller minuterna efter matchen mot Belgien när någon annan påstods ha missuppfattat allt. Andra gånger har det inte varit lika explicit, men undertonen har ofta indikerat att man utifrån inte har tillstånd att peka på rätt och fel eftersom man inte vet något. Landslagets bitvis vilda aggression mot diverse medier efter segern mot Danmark i höstas var på ett sätt ganska befriande, men påminde samtidigt om ett sjukdomssymptom. Hamréns sätt att styra landslaget formade folkopinionen under förra hösten, inte medierna.

 

OFRIVILLIGA ÅSIKTER är den sjätte, och hänger nära samman med utsattheten. Jag minns väl ett avsnitt av tv-programmet "Eurotalk" från 2013. Erik Hamrén var gäst och fick svara på frågor om bevakningen av landslaget. I en utläggning menade han att ”problemet är att journalister har blivit experter”. Kanske bör man tolka beslutet att ställa upp SVT:s VM-studio året därpå som ett försök att råda bot på det ”problemet”. Under sin sista presskonferens menade han att ”det är så jävla lätt att vara expert”, men väl där, i studion med Rio i bakgrunden sommaren 2014, verkade det inte fullt så enkelt. När han kom ut var det med ett förtroendekapital som hade förlorat mycket av sitt värde.

 

OTYDLIGHETEN är den sjunde. Vilket landslag försökte Erik Hamrén skapa? Hela perioden som förbundskapten hemsöktes av gåtor när det gällde önskade spelmodeller. Det byttes formationer hejvilt och hela vägen in på målsnöret saknades tydliga mönster. På den sista presskonferensen ställde jag frågan i hopp om att nu, nu när allt var över, kunde partiprogrammet kanske högläsas för oss som undrat?

Erik, om du tittar på det landslaget du ärvde, och det du lämnar efter dig, vad tycker du har förändrats när det gäller de utmärkande dragen för ett svenskt landslag?

- Jag tycker de saker som vi har försökt jobba med under de här åren, det spel som jag önskar, den typen av fotboll som jag önskar få se, har vi fått till bra i perioder. Mot Belgien, det värmer mitt hjärta hur vi agerar som individer och även som lag givetvis. Den typen av försvarsspelare, som både kan försvara och vara kreativa offensivt, samma med mittfältare och forwards också. Det är dagens fotboll. Du måste behärska många svåra saker, du måste vara bra på så väldigt mycket nu. Förr kanske du kunde spela och vara bra om du hade en bra sida som fotbollsspelare, men nu måste man behärska så mycket för att vara bra internationellt. Så där tycker jag det känns som om vi har något bra på gång. Det beror mycket på hur svensk fotboll jobbar, att våra ungdomar får den här utbildningen. Jag ser positivt på svensk fotbolls framtid.

Det säger både allt och ingenting.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag