Det var på många sätt ett trendbrott som Malmö FF bjöd på mot Syrianska i går.

Den lilla delen av det trendbrottet var att man för första gången sedan Mathias Ranégie såldes gjorde mer än ett mål.

De stora delarna handlade om hur man med en mittback som innermittfältare totalt tog hand om planens hjärta, hur man mycket genom en lyckad insats från Simon Thern som vänstermittfältare skapade målchanser som gav resultat och att man sedan stängde matchen till en fullständigt ohotad seger.

Laget har blivit klokare

Inte heller i går bjöd Malmö FF på någon sprudlande offensiv och inte heller i går nådde laget den frenetiska passningsbaserade anfallsfotboll som man tidigare imponerat stort med, speciellt på hemmaplan.

Faktum är att MFF hösten 2012 inte ska vara ett sprudlande offensivt och passningsbaserat lag med stort bollinnehav om man vill vinna SM-guld.

Senast vi verkligen såg MFF spela på det viset var i den första halvleken efter att transferfönstret stängde, hemma mot Mjällby i en match där Malmö till slut tappade poäng.

Rikard Norlings lag verkar ha lärt sig mycket den eftermiddagen.

För nu spelar man lite annorlunda, balansen är lite defensivare och laget har blivit rätt mycket klokare den senaste månaden.

Man är helt enkelt inte lika naivt ­offensivt överambitiösa längre.

Riktigt bra framåt räcker inte

Erik Friberg har betytt mycket i det arbetet och Markus Halsti, med sitt positionsspel och kloka enkla passningsspel, bidrog starkt till det mot Syrianska.

För så här är det med dagens Malmö FF.

Man är riktigt bra framåt. Men om man ska vinna SM-guld i höst är det genom att sätta sin defensiv och genom att utnyttja sina vindsnabba offensiva spelare i omställningar och kortare anfall än dem vi vant oss vid de senaste säsongerna.

Jag är inte så säker på att Rikard Norling skulle hålla med mig att det är så här om någon frågat honom. Men MFF-tränaren är klok och han ser vad som händer.

I de närmaste fyra omgångarna har MFF Norrköping hemma, Kalmar borta, Djurgården hemma och Örebro hemma.

De tre hemmamatcherna ska MFF bara vinna om man vill ta titeln och i bortamatchen mot Kalmar har smålänningarna ingenting mer än äran att spela för.

Hittar MFF rätt, fortsätter Filip Helander och Pontus Jansson att vara felfria som mittbackar och Erik Friberg får en side kick som kan lyfta MFF:s kreativitet (tänk Ivo Pekalski i 2010-form) så kan de himmelsblå mycket väl gå rent i de fyra matcherna.

Och då kommer guldchansen att leva på Råsunda mot AIK i sista omgången.

En sväng på 180 grader

Och längs vägen fram till slutomgången möts Häcken-AIK, både Häcken och Elfsborg har den svåra bortamatchen på Lister mot Mjällby kvar och boråsarna ska till Norrköping för att möta ruggigt hemmastarka IFK.

Jag har sedan Mathias Ranégie såldes haft känslan att Malmö FF skulle bli första lag att vika ner sig i guldstriden.

Jag håller på att svänga 180 grader.

För på fredag spelar MFF, på hemmaplan, den första matchen i den 26:e omgången och kan med en seger sätta press på alla sina guldkonkurrenter.

Läget är exakt det samma när MFF tar emot Djurgården i omgång 28. Och slår man där­emellan Kalmar...

Ni fattar själva.

Malmö FF - som egentligen inte spelat riktigt bra någon gång under höstens guldrally - har tamejfan bollen.

MFF har en bra chans

Jag vet inte om man verkligen gjort sig förtjänta av att ha den, men det behöver man inte be om ursäkt för och nu handlar det om vad Rikard Norlings gäng kan göra av bollinnehavet.

Rätt förvaltat - fyra raka segrar - och MFF spelar en guldmatch på Råsunda den 4 november.

Mittbacken Pontus Jansson uppmanade efter matchen i går alla MFF:are att åka på borta­matcherna för att lyfta laget mot guldet.

Först och främst ska Jansson få blådårarna att fylla Swedbank stadion mot Norrköping på fredag.

För Malmö FF har verkligen en bra chans att bli svenska mästare.

Om man gör vad man ska.