Det är lördagen den 1 september på Swedbank Stadion i Malmö.

Transferfönstret har varit stängt i exakt 16 timmar och det är mindre än ett dygn sedan Malmö FF offentliggjorde försäljningen av anfallsstjärnan och skyttekungen Mathias Ranégie till italienska Udinese.

Själv har jag vetat om transfern i ytterligare en dag och lika länge har jag vetat vem MFF ville ersätta Ranégie med.

När domare Stefan Johannesson blåser i gång matchen i allsvenskans 21:a omgång står mannen Malmö ville ha där nere på gräsmattan framför våra ögon.

Det är bara ett problem.

Moestafa El Kabir har på sig Mjällbys gula tröja och inte Malmö FF:s himmelsblå.

Klubbarna var överens, men El Kabir tackade nej - " Jag vill inte spela för ett kontrakt som är så dåligt att jag behöver jobba på Willys efter karriären" - och den höga malmöitiska höstluften har över en natt ändrat doft från förväntan till oro.

Mathias Ranégie hann på 26 allsvenska matcher för Malmö FF göra 13 mål.

Och ännu värre.

Han kom att förändra lagets spelsätt. Från ständig rörelse, högt tempo och ett flödande passningsspel blev MFF med Ranégie ett lag som allt oftare sökte en längre boll och sedan, med våldsam fart, flyttade fram för att anfalla.

Det innebar en definitiv riktningskorrigering från den fotboll som under Roland Nilsson gav två mediokra säsonger 2008 och 2009, ett SM-guld 2010 men som körde fast på nytt under våren 2011.

Det var efter den som Mathias Ranégie värvades. Och det var med honom som Malmö FF gick från nia allsvenskan, via Europa League, upp till en fjärdeplats.

Slår laget Mjällby är man med en match mer spelad uppe på samma poäng som serieledande Elfsborg.

Och nu är Ranégie borta och MFF måste över en natt börja spela som man gjorde 2010 igen. Samtidigt som man för allt i världen inte får bli lika ineffektivt som 2008, 2009 och våren 2011.

Så Swedbank Stadion tar ett djupt andetag och...

...i den 13:e minuten spelar Daniel Larsson skickligt fram sin missildjupledslöpande anfallspartner och Malmö FF tar ledningen med 1-0.

Målskytten heter Tokelo Rantie och där Ranégie var 196 centimeter lång är Rantie 172 och där Ranégie vägde 92 kilo väger Rantie 71.

Det är ett annat Malmö FF nu.

Ett Malmö FF som springer Mjällby till trasor, som skapar sju heta målchanser under första halvlek och som får se sitt tilltänkta nyförvärv Moestafa El Kabir bli utburen på bår.

Swedbank Stadion tror trots allt på guld.

Och det är Tokelo Rantie som får dem att tro.

Själv tror han att han kan skapa under.

Under guldstriden 2012 har Malmö FF tagit beslut på att ingen i klubben får synas med Lennart Johanssons Pokal.

Klubbens åsikt är att man inte har någonting att vinna på det.

Tokelo Rantie däremot - han är i Malmö för att vinna.

– Jag har inte ens varit två månader i Malmö. Allting jag gör nu kommer jag att göra bättre med tiden. Jag har kommit till Malmö för att jag vill bli en del av klubbens historia, säger Tokelo Rantie.

Han är 21 år. Han pratar tyst och hans sydafrikanska engelska innehåller precis samma sorts skorrande "r" som skånskan.

Det är delvis därför en mening som Rantie upprepat sedan han kom till Malmö har etsat sig fast, så väl hos reportrar som hos fans och nu säger han det igen.

– I truly believe I can do great things here. Maybe even wonders.

Och det är precis det Tokelo Rantie behöver göra. För målet i den 13:e minuten mot Mjällby räcker inte.

Efter en orgie av missade målchanser är det bara 1-0 i paus, i 54:e minuten kvitterar Pär Ericsson för bortalaget och efter en halvlek av fantastisk offensiv fotboll så tröttnar MFF efter paus och spelar skrämmande likt 2008 och 2009.

Och känslan inne i arenan under den andra halvleken är inte bara den att det är tre poäng mot Mjällby som är på väg att rinna i väg.

Utan även SM-guldet.

– Det är nio omgångar kvar. Väldigt många poäng att spela om. Jag kommer att ge mitt yttersta på varje träning för att vi ska ta så många poäng det bara går under resten av serien. Alla fotbollsspelare vill vinna troféer, det är därför vi gör det här. Jag är övertygad om att jag kan vinna en trofé redan mitt första år i Malmö, säger Tokelo Rantie.

Han är uppvuxen i Parys i norra Sydafrika. En stad Rantie beskriver som "utan faciliteter, korrupt och framtidslös".

14 år gammal åkte Tokelo till Johannesburg för att försöka spela sig till en plats på någon av stadens fotbollsakademier. Under tiden sov han på gatorna, gick dagar utan mat och spelade testmatcher där han hittade dem.

Till sist hittades han av Stars of Africa. En akademi där blev god vän med Helsingborgs IF:s mittfältsstjärna May Mahlangu och förra sommaren kom Rantie till Sverige för första gången, utlånad till IFK Hässleholm i division 2.

Låter det konstigt? Tränare för IFK Hässleholm heter Bosse Nilsson och har tidigare bland annat varit tränare för Helsingborgs IF och lagledare för Malmö FF. Dessutom har Nilsson under årtionden jobbat med den afrikanska fotbollen.

– Det finns ingen i Sydafrika som vet så mycket om sydafrikansk fotboll som Mister Bosse gör, säger Tokelo Rantie.

Efter tre månader i IFK Hässleholm lånade Stars of Africa ut Rantie till sydafrikanska storklubben Orlando Pirates.

Tokelo Rantie gjorde sju mål på 20 matcher och erbjöds ett fett kontrakt, saltat med lyxbil och fashionabel lägenhet.

Men 21-åringen från Parys ville tillbaka till Sverige.

– Jag tjänade mer pengar på fotbollen i mitt hemland än jag gör i Sverige. Men mitt liv och min framtid är bättre här, säger Rantie.

Dagen efter att Malmö-Mjällby slutar 1-1 tar Elfsborg emot Syrianska hemma på Borås Arena.

Anders Svensson nickar in 1-0 redan efter fem minuter. På övertid skjuter Lolo Chanko en frispark i Elfsborgs ribba.

Det avstånd upp till toppen som MFF-fansen inför omgång 21 hoppades skulle förvandlas till noll poäng är plötsligt fem.

Malmö FF ska inte ersätta Matthias Ranégie för den spelartypen är så gott som omöjlig att ersätta för en allsvensk klubb.

Men ska MFF bli svenska mästare måste man vaska fram en målmaskin och när Daniel Larsson i år har gjort tre mål på 21 matcher och truppens övriga två anfallare - Dardan Rexhepi och Alex Nilsson - tillsammans gjort två matcher från start (båda av Nilsson, som kantmittfältare) så står det blådårarnas enda hopp till Tokelo Rantie.

Och själv är han övertygad om att han kan lyckas.

– Ja, ja, säger Rantie, nickar för sig själv och låter den viskande sydafrikanska engelskan ta fart igen.

– I strongly believe in myself. And I truly believe I can do great things here.

Frågan nu är om det räcker för Malmö FF hösten 2012.