Vi hade knappt ens satt oss ned.

Så hamnade Erik Wahlstedt på mellanhand, Loret Sadiku hann inte täcka upp och Jere Uronen rättade till frillan.

Chris Commons dundrade in 0-1 på volley och matchuret på Olympia slog just över till 1.44.

Det går inte att få en sämre start på matcher av det här slaget.

Det som hände därefter lovade dock gott - och kostade ännu mer. När Celtic kunde slappna av och falla tillbaka en aning så blev de utspelade, överkörda och utmanövrerade.

Thomas Sörum satte nygamle lekkamraten Nikola Djurdjic i skottläge men Fraser Forster räddade.

Sedan spelade Sörum fram Alejandro Bedoya till ett friläge och Forster fotparerade.

På det kom Sörum själv fri men missade och May Mahlangu slet sig så ren att han medan han sprang och tänkte på vilken målgest han skulle göra slarvade bort ett jätteläge.

Det var tre chanser så klara att de på Champions League-nivå ska ge tre mål. På en dålig dag två. På en usel ett.

HIF lämnade Olympia med noll.

Men med en rätt bra prestation.

Det låter motsägelsefullt men sådan är fotbollen på högsta nivå. Obarmhärtig på alla de sätt.

Åge Hareide gamblade högt när han satte in Nikola Djurdjic från start och lät laget veta det först en timme före avspark. Med facit i han tycker jag att Hareide gjorde rätt och den HIF-elva vi såg i går kan med tiden komma att bli riktigt bra, så bra att den kan äta in en stor del av det allsvenska avståndet upp till Elfsborg.

Men att på en vecka bli så bra att den vänder 0-2 bort på Celtic Park?

Nä.

Jag kommer inte att säga att det är omöjligt för det sa jag om Malmö FF efter att de i fjol förlorat i Zagreb med 1-4 . Sedan var MFF bara en kroatisk idioträddning från gruppspel.

Men hemmamatch är en sak.

Bortamatch en helt annan.

För även om Celtic var långt ifrån bra i går och HIF långa stunder enkelt rullade ut skottarna så är verkligheten en annan inför 60 000 fanatiska åskådare på Parkhead.

Och det var de små detaljerna som fick stora konsekvenser i går.

Wahlstedt ur position, Sadiku för sent in i blocket och Uruonen ur position vid 0-1 och Alejandro Bedoya som missade att plocka upp sin spelare på hörnan vid 0-2.

Fyra små misstag som ledde till två mål och HIF hade otur - för det var en enda spelare som låg bakom att Celtic utnyttjade dem.

Georgios Samaras slog inlägget till det första målet och nickade själv in det andra.

Och de få gångerna Celtic fick tid att andas under matchens första 60 minuter var när Samaras hämtade boll och höll i den till matchklockan stannade.

Greken värderade varje situation perfekt, hade utnyttjade motståndarnas misstag och han var den som gjorde skillnad mellan lagen i går.

HIF var på många sätt det bästa laget i går.

Det räckte inte alls.

När HIF skulle slutforcera tvingades man byta ut Thomas Sörum och hans slitna vader och när Åge Hareide valt att sätta Alvaro Santos i stället för Erik Sundin på bänken fanns ingen mer offensiv fart att sätta in och både brassen och HIF körde fast.

Det känns bittert.

Svensk fotboll hade behövt den där Champions League-platsen.

Nu blir tolv år 13.

Om inte något större än ett mirakel inträffar i Glasgow om en vecka.