Att Andreas Johansson tvingas lägga ner ishockeykarriären är självklart en besvikelse.
Samtidigt är det ännu en varning till Leksand. Och till Modo.
Och till alla som bygger sina lag på äldre spelare med större delen av karriären bakom sig.
I ett pressmeddelande beklagar Patric Kjellberg att Andreas Johansson, 36, tvingas sluta att spela ishockey.
Värvningen var en chansning.
Andreas Johansson hade före Moramatchen inte spelat en tävlingsmatch på mer än ett och ett halvt år. Hans karriär fick sig en sista knäck av en klåpare till rysk doktor i Salavat Julajev.
Johansson hade bara vrickat foten och skulle få en spruta med tuppkam (hyaluronsyra) mot sitt slitna brosk.
Det gick käpprätt. Tack vare Leksands läkare Ronny Borelius och laserbehandlingen trodde Andreas Johansson att karriären kunde förlängas.
Det höll bara i en dryg period mot Mora.
Och det är synd. Framför allt för Andreas Johansson, som bjudit på sina sköna inställning i Tre Kronor.
Leksandsbossen Patrick Kjellberg är förstås dubbelt så ledsen.
- Vi förlorar samtidigt en viktig spelare i vårt lagbygge. Han har under den korta tid han varit här verkligen visat ett stort driv och en vilja att fortsätta spela, säger Kjellberg.
Det är det här jag siktar in mig på. 36-årige Andreas Johansson kom med ett fantastiskt cv, men i praktiken från ingenstans, efter ett så långt uppehåll utan tävlingsishockey.
”En viktig spelare i vårt lagbygge”.
Jo, tjena.
Leksands övriga 30-plussare, Thomas Rhodin, Jan Huokko, Peter Nordström, Pelle Prestberg har av olika skäl haft en jobbig höst och måste bidra med enormt mycket mer för att Dalarna ska ha ett elitserielag 2010.
Modo.
Samma sak där. Laget, klubben, fansen, staden, pucken, klubban. Alla har de väntat sedan förra hösten på att de ska börja hända fantastiska saker för Hans Jonsson, Andreas Salomonsson, Per Svartvadet och Niklas Sundström. Men huvudet eller kroppen eller både och är inte lika vassa som förr. Bara Mattias Timander håller slutspelsklass.
Modo tappade Magnus Wernblom på vägen.
Ett lag som levt på sina juniorer har för länge levt på sina gubbar.
I Brynäs spelar Ove Molin på. Men han klarar av det för han har en mindre, mer defensiv roll. I Frölunda är det frågetecken för Niklas Andersson. I Djurgården har Marcus Ragnarsson inte varit lika dominant i år. Färjestad har vågat bryta med sina trotjänare och det kommer laget att tjäna på, även om en och annan veteran kanske får foten lite för tidigt.
Tiden hinner i fatt alla. Det är svårt att acceptera.
Men ibland måste man avstå att värva en Andreas Johansson.