Jag minns inte, eller har aldrig vetat, hur maktfullkomlig kejsare Claudius var i det gamla romarriket. Men att denne haltande och stammande person lyckades bli kejsare berodde på att man tyckte synd om honom och trodde han var en idiot.
Ingen ska tycka synd om Zlatan Ibrahimovic.
Ingen ska tro att han är en idiot.
I går spelade han upp sin egenhändigt skrivna enmanspjäs som går ut på att han själv saknar all skuld och att en han kallar "Filosofen" är dum.
Han nämnde aldrig "Filosofen" vid hans rätta namn.
Han sa "han" eller "en enda person".
Och när han sa "Filosofen" var det inte bara lätt nedvärderande, det var en tjocksmockattack som på läcker tabloid-prosa hade kallats hån på den tiden vi gick igång på sånt.
Tjugofemtusen hjärtspecialister har slagit rot i Storstockholm den här veckan, och varje hotell och alla konferenslokaler är upptagna, så därför satt vi än en gång på en lunchrestaurang som ligger på Sturegatan i Stockholm och väntade på Den Långe.
Det är alltid nåt extra när Den Långe uppträder.

Mycket socker

Det var trångt, fuktigt och varmt. Fotograferna låg eller kröp på golvet, tv-lamporna lyste upp lokalen medan vi andra slogs om de få stolarna och den behagliga doften av nybakade kanelsnäckor spred sig i lokalen. De var varma, hade mycket socker och kanel i mitten och jag tror de kom från 7-Eleven längre ned mot hörnet.
Ni har nu säkert matats med allt och exakt vad Den Långe sa när han väl satte sig längst fram bredvid presschefen Hans Hultman.
Självförtroendet är så hårt att hade det varit en gruva i Chile hade den aldrig rasat samman.
Efteråt sa folk att han...
...tog sitt ansvar som lagkapten.
...visade sig vara en ledare.
...ansåg sig ofelbar.
...var dryg och kaxig.
Jag vet inte.
Vi pratar så mycket, och till sist tappar orden mening och jag orkar inte fler gånger höra en ung spelare få frågan om vad Zlatan betyder som "pappa", vad han gör och vad han säger och hur han uppträder för att "ta hand om de unga".
Zlatan Ibrahimovic var Zlatan Ibrahimovic i går. Han är mycket underhållande.

Räckte tunga och dribblade

Och ska man se honom som förebild ska man nödvändigtvis inte kolla hur han är som "pappa i gruppen", det räcker att se hur den generation barn som en gång tjusades av en Zlatan som gjorde Det Förbjudna, som räckte tunga och dribblade och kom ut i världen och vann de mest prestigefyllda ligatitlarna nu vuxit upp och spelar själva.
Jag frågade honom om det i går, om han kan känna igen sig i de nya spelarna.
Det såg faktiskt ut som en antydan till ett blygsamt leende när Zlatan först sa "njaaej", innan han fortsatte med ett "ja, kanske".
Allra tydligast är det i Malmö och Malmö FF. De unga och begåvade MFF-spelarna inte bara rör sig på planen, fintar och skjuter som Zlatan - de har samma kroppshållning, samma dialekt - den som kärleksfullt kallas "spaggeskånska" - och de visar mer eller mindre tydligt upp samma självförtroende och samma önskedrömmar och mål - Zlatan har ju visat att det går, att man kan, om man bara tror på sig själv.
Swedbank stadion i Malmö är tokutsåld på tisdag. Mot San Marino. San Marino! Publiken kommer för att se Zlatan.

Samma sorts zlatanism

- Jag har tränat där (Swedbank) och det är en fin arena. Jag kommer att känna mig hemma när jag springer in där. Jag känner mig hemma i Malmö. Jag känner mig välkommen där. Jag känner mig välkommen överallt, men det är nåt speciellt med Malmö för det var där som allting började, sa Zlatan.
Man behöver förresten inte söka sig till Malmö och Malmö FF, när jag häromdan stod och lyssnade på Emir Bajrami i en mixad zon utstrålade han samma sorts zlatanism, och jag är sån att jag verkligen älskar både den och hela Zlatan-fenomenet.
Bara en sån sak som att en svensk fotbollsspelare kan sitta och säga:
- ...ja snacka me (Silvio) Berlusconi åsså...
Man skulle ha varit med, hört vad Zlatan och Italiens premiärminister pratade om.

Berlusconi - en skurk förstås

Alltså fatta detta: Berlusconi är förstås en skurk (och AC Milans ägare), men han är lik förbannat Italiens premiärminister och att en svensk fotbollsspelare "snacka me han" innan han skrev på för en fotbollsklubb i Milano är en hisnande tanke.
Zlatans enmanspjäs?
Fyra getingar.
"Vassa repliker ... hårda attacker ... jag skrattade så jag skrek" - Mats Olsson, Expr.
Förresten: "Jag, Claudius" var en väldigt framgångsrik och klassisk tv-serie från 70-talet.
Derek Jacobi hade huvudrollen.
Zlatan ser tuffare ut, är mycket snyggare.