Ray Davies är dagens teckning. Foto: Illustration: Helén Rasmussen
Ray Davies är dagens teckning. Foto: Illustration: Helén Rasmussen
Mats Olsson

Som vi älskade varandra – men jag vet inte längre

Publicerad

I begynnelsen fanns England.

Därefter kom USA.

Åh, som vi älskade varandra.

Men jag vet inte längre.

I och för sig har det aldrig varit lätt att älska USA, det var på så sätt alltid lättare med England.

Ray Davies är teckning i dag. 

Ray Davies har varit min ledstjärna i många år.

Jag var anglofil innan jag ens begrep det. Ray Davies och Kinks började som så många andra 60-talsband med att härma Chuck Berry och låtsas vara amerikaner, men det dröjde inte länge innan Ray Davies lät det engelska ta över och när de larmande ackorden övergick i vaudeville, när Terry och Julie möttes i en ”Waterloo sunset” och det sista ångloket togs ur trafik blev Ray Davies sin samtids störste Englands-skildrare.

Allt jag kan om England har jag lärt mig av Ray Davies och Kinks.

Ja, jag tyckte redan 1972 att Ray Davies skulle få Nobelpriset.

En födelsedag fick jag, av min vän Lennart Persson, en bok om hur man driver en pub.

Missade inte en sekund av Tipsextra

Jag körde bil i England, Skottland och Irland några somrar.

Jag gick på fler pubar än vad som är nyttigt för en lever.

Jag såg oräkneliga band på den tiden det fanns rockklubbar i London.

Jag missade inte en sekund av Tipsextra på tv.

Jag åkte på fotbollsresor, med eller utan Egget, och skaffade mig idoler som Mike Pejic i Stoke, Bob Latchford i Birmingham, Tommy Smith i Liverpool och varför inte Norman Hunter i Leeds?

Jag kom till New York 1976. Det förändrade mitt liv.

Det var då jag på riktigt insåg att det inte bara fanns en värld utanför Dalaplan i Malmö, jag kunde till och med bli en del av den.

Så engelskt engelsk som Ray Davies är heter hans senaste album ”Americana” och handlar om det som assisterande förbundskaptenen Roland Andersson alltid kallade Amerika, aldrig USA, på landslagets presskonferenser.

Redan på albumet ”Muswell hillbillies” sjöng Ray Davies att han var från Muswell Hill i London, men att hans hjärta fanns i West Virginia. Och på ”Americana” fortsätter han att skildra sin hatkärlek till det stora landet i väst, ett land som en gång var världsledande, en internationell stormakt.

Vänsterrörelsen på 70-talet kallade det för ”amerikansk kulturimperialism” och jag gick på den till femtusen procent: Kalle Anka, västernfilmer och Floyd Patterson, som blev en sverigevän långt innan uttrycket myntades när han boxades mot Ingemar Johansson – i morgon är det 58 år sen.

Det där skapade ett sug som bara blev större.

Filmerna berättade om hårdföra, men godhjärtade soldater som räddade oss i Europa från en nazism som alltför många nu är på väg att omfamna. Bilderna från Ingemar Johanssons New York visade himmelshöga hus, män som hade hatt och ett myller och folkliv av alla – och jag menar alla – slag. Hollywood-stjärnor, hamburgare, tandlösa hockeyspelare, stort och ibland vulgärt och vräkigt, men nåt som i min själ, i mitt liv, var en dröm.

Det kom andra tider när krigen inte var så ärofulla, som om krig nånsin är det. ”Palme och Geijer, Nixons lakejer”… det var inte så lätt att försvara Vietnam-kriget, det gick inte alls, faktiskt.

Då var New York svåråtkomligt och farligt, men hade också en stark skaparkraft med musik som Ramones, Blondie, Television, Mink DeVille, New York Dolls och hela konstlivet kring Andy Warhol.

I dag är New York tvättat i handsprit.

I dag är New York bara ytterligare ett internationellt shopping centrum dit folk åker och handlar alldeles för dyra saker som de inte alls behöver.

Det har alltid varit stora – enorma! – skillnader mellan New York, Los Angeles och resten av detta väldiga land, men det kändes naturligt, man kom från olika delar av nationen och hade olika sätt att se på livet och människor, men man var ändå en nation, en ledare på världsscenen, man var det som Roland Andersson kallade Amerika och var nåt väldigt speciellt.

Kanske är det erfarenhet eller ålder, men när jag förr hängde i Madison Square Garden och följde New York Rangers hade jag varje gång samma pirrande entusiasm inom mig som när jag var yngre, glädjen över det storslagna, över att ett par gånger i veckan gå i ”the world’s most famous arena” som vore den ett andra hem.

I dag känns det som om också sporten bara är en förlängd arm av företagsvärlden.

Richard Nixon var en skurk och en lögnare, men Nixon var en slug politiker och fick aldrig riktig uppmärksamhet för att han faktiskt öppnade gränserna mellan väst och öst med sin ”bordtennispolitik” i Kina.

Till och med Ronald Reagan hade sina ljusa sidor.

I dag har vi en president som är en lögnare och inget annat.

USA har lämnat världsscenen. Donald Trump drog ned ridån.

VECKANS...

… MÅNGKAMPARE

Bianca Salming

Är man barn till en idrottslegendar kan det ibland vara enklast att heta Svensson i stället för, till exempel, Salming. Men Bianca Salming verkar vara trygg i sig själv och har inga problem att prata om pappa Börje. Det var väldigt roligt när hon sa att både hon och farsan ”har aparmar”. 

… MÅLVAKT

Anton Cajtoft

Inför U21-EM i fotboll matades jag med stories om alla möjliga och omöjliga utespelare, men när jag väl började titta blev jag mest imponerad av målvakten Anton Cajtoft. Lugn, placeringssäker och med gott självförtroende är han viktig både för det unga landslaget och Jönköpings Södra.

… MEDELDISTANSARE

Lovisa Lindh

Hon blev fyra på 800 meter vid Diamond League-galan i Oslo och hon blev tvåa vid Bauhaus-galan på Stadion i Stockholm. Hennes tid i Oslo, 1.59,23, är bara tre hundradelar över Abeba Aregawis svenska rekord. Lovisa Lindh blir verkligen nån att räkna med under VM i London 4-13 augusti.

… HOPPA HÖGT

Sofie Skoog

I en framgångsrik svensk höjdhoppstradition – Kajsa Bergqvist, Emma Green – blev Sofie Skoog klar för VM i London efter 1,94 i Stockholm. Sofie blev sjua i OS, men har haft en jobbig säsong där inget har stämt. Precis som Bianca Salming och Lovisa Lindh blir Sofie nu nåt att räkna med.

TILL SIST...

Gott im Himmel! Donnerwetter!

Efter en vesen inledning på division 5 Skåne nordvästra fullständigt exploderade Jonstorp mot Förslöv och vann hemma på Kullaparken med 9-0 (6-0). Målgörare: Oliver Sperling 3, Zygimantas Kirsis 2, Rasmus Paulsson, Ludvig Hjalmarsson, Niklas Dahlberg och Simon Windahl.

Men det går upp och det går ner: I onsdags förlorade Jonstorp borta på IP i Örkelljunga med 3-1, Rasmus Paulsson gjorde målet. Dessförinnan 1-1 hemma mot Skälderviken när Oliver Sperling hittade nätet.

Nästa match är på onsdag, hemma på Kullaparken klockan 19, när Jonstorp tar emot Perstorp Bälinge, därefter tar serien sommaruppehåll. 

Capacity Now med bärlik: Gordon Strachan, förbundskapten i Skottland=Margaret Thatcher, före detta järnlady.

- Vad hade fotbollsälskaren på midsommarbordet?

- ????

- Sillidill Zidane.

Ju mer jag läser av deckarförfattaren David Mark desto mer fastnar jag. Böckerna är kusligt otäcka och nagelbitande spännande, och hans hjälte, den klumpige, avige, blyge och storväxte Aector McAvoy i Hull är både älskvärd och unik. Hull? När läste ni deckare som utspelar sig i Hull senast?

Gefle behöver Pelle Olsson lika mycket som Pelle Olsson behöver Gefle.

Rika britter anlägger fotbollsplan på tomten – ja, jag menar dig, Rod Stewart. Själv drömde jag häromnatten att jag hade en speedwaybana på tomten. Fantastiskt? Nej, det var jäkligt mycket skötsel, kostade mer än det smakade.

Det är nog ända sen en tidig Michael Connelly som jag köpte musik på grund av en kriminalroman, Connellys Harry Bosch är ju en hängiven jazzlyssnare. Men Andrew McKintys kriminalinspektör Sean Duffy i Nordirland på 80-talet tjatar i ”Gun street girl” så mycket om ett livealbum med Sam Cooke att jag var tvungen att beställa. ”One night stand/Live at The Harlem Square Club” är lysande. Duffy gillar inte saxofonen, men… det är ju den mäktige King Curtis! Mycket bra. Harlem Square Club låg inte i Harlem i New York utan i Miami.

Allt hänger aldrig på tränaren, men Olof Mellberg har gjort ett strålande jobb med Brommapojkarna. Allsvenskan nästa.

Min frisör, Rockabilly-Bobo, frågar:

- Vet du vilken som är frisörens vanligaste yrkessjukdom?

- ????

- Sliten kamaxel.

Nu får också HIF erfara att vägen tillbaka är lång… 0-5 mot Dalkurd, snälla nån. Å andra sidan vore det häftigt om Dalkurd följde med Brommapojkarna upp i allsvenskan, inte minst för att bryta dominansen från storklubbarna.

Österstund-Galatasaray är lika häftigt som när Degerfors mötte Parma.

Sonny GG Karlsson undrar på Twitter:

- Vet du vad den manliga motsvarigheten till Mariekex är?

- ????

- Helgerån.

David Fjäll är ett bra val som André Pops ersättare i ”Vinterstudion”.

Håkan Ericson blir mer och mer lik sin far.

Gillar inte videogranskning, det finns ingen hundraprocentig rättvisa och jag hatar att se fotboll som ett datorspel. Jag tror inte på effektiv speltid heller. Efter att ha sett så mycket amerikansk idrott på tv är jag övertygad om att matcherna skulle bli längre och tråkigare.

Förutom att jag inte begriper aktiehandel och såna grejer är jag, som vanligt, uppslukad av Jens Lapidus nya, ”Top dogg”. Gillar det omaka paret Emelie och Tedy.

Det är ju väldigt lätt att tycka om Pawel Cibicki.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag