Mats Olsson. När Helén Rasmusen - "Rasmus", "LaRaz" - och jag parades ihop för att göra en söndagssida om sport och lite till bestämde vi oss för en sak:
Vi skulle aldrig göra nån mer än en enda gång.
Det sprack till slut.
Jag minns inte tillfället och inte varför men det sprack med Wayne Gretzky. Och det är mer än lite anmärkningsvärt att vi gjort just Gretzky tre gånger. Eller också inte: Wayne Gretzky var en av de största alla kategorier.
Men Nicklas Lidström så högt är en högoddsare. I och för sig är han en av mina personliga favoriter, men ändå.
Ett gerillakrig för att få in sidan
Exakt hur "Rasmus" och jag parades ihop minns jag inte riktigt eftersom den sportkonferens där det bestämdes hölls i ett privat litet rum på Sturehof i Stockholm.
Per-Anders Broberg var sportchef, Markus Wilhelmson nybliven biträdande sportchef och Bosse Liljeberg och Johan Hedell var nattchefer. Det var vi på mötet.
Och jag ljuger när jag kallar det söndagssida. Den var på den tiden en sida som gick lite när och hur som helst beroende på utrymme och välvilja hos den som bestämde på natten. Det fanns tillfällen när den kom in först på tisdagen eller onsdagen.
Broberg hävdar att söndagssidan som ni känner den är en utveckling från min gamla POP-sida. Den gick varje lördag i Expressen och innehöll en stor artikel och en massa småbitar som kunde handla om allt möjligt, inte bara musik utan väldigt ofta fotboll.
Jag ville fortsätta med det konceptet på sporten, men tidiga 90-talets tidningsledning var inte så intresserad av vare sig sport eller fasta avdelningar.
Det var ofta ett rent gerillakrig att få in sidan som ibland var hel, ibland halv och ibland en tvåspaltare uppifrån och ner - "från golv till tak", på tidningsspråk.
Ingen av oss minns vem som kom på att "Rasmus" skulle teckna men Broberg vill ha fört till protokollet att det var han som gav småbitarna, det som kallas TILL SIST, en helt egen avdelning längst ned på sidan.
Sidan var en fredagssida, som blev en lördagssida, som blev en söndagssida, som blev en fredagssida - innan Otto Sjöberg dök upp och sa:
- Den SKA vara en söndagssida.
Regeln var nyttig...
Sportchef Kroon sa häromdan:
- Välj ut dina tjugofem favoriter av "Rasmus" teckningar.
Att välja bland teckningarna är det svåraste uppdrag jag fått.
Det finns så många som är så briljanta, som är så roliga och som är så underfundiga att det kan ta några sekunder innan man fattar att - "men, vad fan, det är ju precis så han eller hon ser ut!".
Helén "La Raz" Rasmusen - kvinnan bakom mästerverken Det var nyttigt att sätta upp "engångsregeln" från början eftersom det tvingade oss att se bortom det mest givna, att leta upp utövare och idrotter som det inte skrevs om så mycket. Men det blev till slut löjligt att undvika veckans hetaste ämne eftersom vi redan "hade gjort" just den personen.
Zlatan, Gretzky och "Lidas" står i en klass för sig, men jag ska välja ut några av dem vi gjort två gånger: Annika Sörenstam, Percy Nilsson, Peter Forsberg, Johan Mjällby, Henrik Larsson, Paul Gascoigne, Eric Lindros och Michael Jordan.
Det är en bra bredd av högt och lågt, svenskt och internationellt.
...men en man tar priset
I söndags, den fyrahundrade sidan, gjorde vi Michel Platini, det var andra gången.
I morgon gör vi...det får ni se då, men det är första gången.
Sen påpekade "Rasmus" en sak.
"Det finns en som vi gjort tjugonio (29) gånger: Mats Olsson".
Aj, då.
Vill ni se fler "Rasmus"-karikatyrer ska ni gå in på expressen.se/laraz
