Erik Hamrén hade smoking och fluga när han mötte pressen för första gången som förbundskapten.
Han gjorde en paus från Fotbollsgalan och skulle bara presentera en landslagstrupp.
Men Hamréns debut hamnade i skuggan för nåt helt annat, precis som Djurgårdens kvalbragd hamnade i skuggan av nåt helt annat i förrgår kväll.
Det första Hamrén sa var att Zlatan Ibrahimovic nobbar landslaget.
Efter rivstarten med bugg i "Skavlan" och getingbedömning av klädstilen var det inte detta han ville inleda sin förbundskaptenskarriär med, och den person som vi beskrivit som en (glad) gamäng kom snabbt i försvarsställning och svarade med taggarna ut, och bredvid satt landslagschefen Lars Richt och mös över att här ska det fan inte heller bli nåt mys med media.

Den Långe inte där

Hamrén stack fingrarna innanför skjortkragen, han harklade sig och bad om ett glas vatten för han var torr om läpparna och det var precis som vanligt: Den Långe var inte där men alla pratade om och alla frågade om Den Långe.
Hamrén kontrade alla frågor med ett - "det där får ni fråga Zlatan om".
Okej, jag ringer, kan du ge mig numret, Erik?
Det var Erik Hamrén vi hade på ett presskonferenspodium, men till skillnad från Lars-Åke, som numera kan prata om vad som helst när som helst, vägrade han säga nånting om sitt samtal med Zlatan.
När jag frågat ett par gånger (och blivit tillrättavisad av den nyblivne eller tillfällige assisterande kaptenen Marcus Allbäck) sa Erik Hamrén till slut om Zlatans besked:
- Jag blev - överraskad.
Och som vanligt med fotbollslandslaget gick vi därifrån med fler frågor än svar.
"Zlatan har vetorätt" hade vi som rubrik på en intervju med Lars-Åke, som då pratade glatt om att en ny förbundskapten måste "godkännas" av Zlatan.
Alla frågor om Hamrén handlade i förväg om huruvida han skulle kunna hantera Zlatan.
Erik Hamrén behöver inte ens fundera över det.
Erik Hamrén får bygga ett nytt och tryggt landslag utan bråk, kontroverser och grupperingar i den så kallade gruppen.
Erik Hamrén dansade säkert inte Farbror Frej-dansen över det beskedet.
Landslagschef Richt sa att han och Zlatan diskuterat "en längre tid", och Richt kände till Zlatans tankegångar. Men det verkade inte som om han berättat om dessa tankegångar för Erik Hamrén, som blev - överraskad, av samtalet med Zlatan.
Däremot har Erik Hamrén helt rätt när han säger:
- Jag vill ha spelare som brinner för att spela, som är beredda att slita och dö och blö' för sitt land.
Och tänk efter: vad har Zlatan Ibrahimovic att tjäna på landslaget?

Han har gott om tid på sig att tänka

Redan i en intervju med Christofer Brask i tidningen Café i våras sa han att han var osäker om sin framtid i landslaget.
Zlatan är 28 år.
Vi missade VM 2010, nästa EM går sommaren 2012; då är Zlatan 30. Det är inte ens säkert att vi går dit, tvärtom faktiskt.
Zlatan vill vinna titlar, och möjligheten eller chansen att han ska vinna ett VM eller EM med Sverige är...är...ja lika stor som...en flugskit i kosmos.
Men säg så här: nästa tävlingsmatch är inte förrän i augusti nästa år, Zlatan har gott om tid att tänka fram till dess. Henrik Larsson slutade också i landslaget...
Lars Richt sa så många gånger i går att Zlatans besked "inte har med Hamrén att göra" att man blev misstänksam. Richt har med smussel och halvsanningar genom åren krattat i mer än en rabatt för att vi inte ska ha den misstänksamma inställningen.
Själv tycker jag det är tråkigt.
Alla är överens om att Zlatan Ibrahimovic är en av världens bästa spelare - han visar det varje vecka i Barcelona just nu - men det är också ett faktum att Lars Lagerbäck egentligen aldrig lyckades få ut max av Zlatan i landslaget.
Vi gjorde en hjältematch utan honom hemma mot Spanien - Marcus Allbäck och Johan Elmander - men sanningen är att det är svårt att hitta ett alternativ till Zlatan Ibrahimovic och, för den delen, Henrik Larsson.
Och det handlar om alternativ, ingen kan ta Zlatans plats för det finns bara en Zlatan.
EM 2004 i Portugal var ett succéår för landslaget - och Zlatan - men det är fem år sen nu, och framtiden ser ganska bister ut - inte bara för landslaget.
De allsvenskarna klubbarna svettas över usel ekonomi och stora skulder.
Läktarna, arenorna och dess tillfartsvägar regeras av våldsmän.
Zlatan säger nej till landslaget.
Men i Percy Nilssons storbygge på åkrarna utanför Malmö festade och firade svensk fotboll som om varje dag är den sista, och det kanske det är.
Förlåt, vad sa ni?
Landslagstruppen mot Italien?
Visst, ja, det rullade förbi några namn på en tv-skärm.
Nån sa att Mikael Dorsin var med. Surprise, surprise.
När vi lämnade Percys bygge stod Lars Richt och pratade i mobiltelefon med ett brett leende på läpparna, han var på väg att köpa tillbaka sitt parti på två ton tysk polistejp.