Däremot finns det inga gradskillnader vad gäller guldvrål.
Eller, jo, kanske.
Att det verkligen blev 2- 2 på Örjans vall i går, att Kalmar verkligen tog poäng i sin guldmatch gör att guldvrålet aldrig kan fastna i halsen. Aldrig!
Egentligen visste vi allting redan för en vecka sen. Vi visste det för två veckor, vi kanske till och med visste det redan efter omgång fyra, den 14 april när Kalmar slog Gais hemma med 4- 0...men...man vet aldrig i fotboll.
Och om ni kollar målskyttarna i Gais-matchen ser ni också vad som var viktigt för Kalmar den här säsongen och varför det blir ett stålbad nästa säsong.
När Kalmar slog Gais med 4- 0 gjorde Viktor Elm ett mål och Patrik Ingelsten tre.
Det är redan klart att Viktor Elm går till Heerenveen efter säsongen. Där försvinner 15 mål.
Det är möjligt och väldigt troligt att skyttekungen Patrik Ingelsten lämnar Kalmar för ett bättre ekonomiskt bud 2009. Där försvinner 19 mål.
Kalmar FF har varit bra och ibland bäst på att lappa ihop, ersätta och att skola in nytt - men det är tufft, för att inte säga omöjligt, att ersätta 34 mål över en vinter.

Alla vill slå mästarna

Kalmar FF kommer att bli jagat nästa säsong. Alla vill slå mästarna, det är ytterligare en klyscha som verkar ha stor sanningshalt.
Men så kommer det där förbannade, härliga, otäcka Champions League-kvalet som har knäckt så många allsvenska topplag, som fått 2000-talets mästare att gå in i en idrottslig tunnel för att ibland komma ut på andra sidan lite knäckt men ändå segervisst och ibland helt förstört.
IFK Göteborg fick igång sitt fina spel nu i höst, men båda tränarna Stefan Rehn och Jonas Olsson erkände att förlusten mot Basel sved värre än vad de först sa, och märkena efter de schweiziska rappen satt kvar i ett par månader.
Kalmar har inte ens en hemmaplan när laget ska sikta mot den sportsliga och ekonomiska himlen.
Jag vägrar att falla in i den talkör som ropar "Vi vill ha, egen arena" som om det skulle vara lösningen på alla problem. Men i Kalmars fall, precis som för en gång Halmstad som spelade på ett tomt Ullevi i Göteborg i Uefacupen, handlar det inte bara om att Fredriksskans är för gammal, för ful och för omodern - laget får helt enkelt inte spela sina hemmamatcher hemma i Kalmar.
Och frågan är vilket lag Nanne Bergstrand kan ställa på fötter nästa sommar.
Veteraner och erfarenhet är bra att ha, men spelare som Petter Wastå, Henrik Rydström, Joachim Lantz blir inte yngre, och sen är det som det alltid är med de unga och begåvade: varenda jävla dansk, norrman och holländare kastar hattarna i luften och ropar: "Honom ska vi ha!".
Bergstrand har rätt i att svenska spelare ska härdas och att svenska lag ska spela många matcher. Men det sliter mer än man tror på en - till slut - ganska tunn trupp.

Ingelsten spelade på sprutor

I går spelade Ingelsten på sprutor, och både Daniel Sobralense och den allt viktigare Viktor Elm blev skadade och fick bytas ut redan i första halvlek.
Spelarna i Kalmar har pratat i flera veckor om att de här sista matcherna inte ska innebära nervositet, kramp eller anspänning och - det såg faktiskt i går ut som det vanliga segervissa Kalmar, som hade en tidig chans när Magnus Bahne tippade en giftig Emin Nouri-chans till hörna och som gjorde ett tidigt ledningsmål när Sobralense väggspelade med Ingelsten, gick mellan Mikael Rosén och Tomas Zvirgzdauskas och läckert slog in bollen - om nu en tåfjutt kan vara läcker...
Men laget rasade när Viktor Elms briljans, fotbollsbegåvning och passningsförmåga bars ut på bår efter en smäll i skallen.
När Andreas Johansson gjorde 2- 1 på ett av årets mål - ett sanslöst skott som sjönk i en båge mellan Wastås hand och ribban - kändes det som om Kalmar FF skulle förlora sig till föreningens allra första allsvenska guld.
Men allt föll till slut på plats: Kalmar spelade, nej slet, sig till guld och vann på fler poäng än Elfsborg och den som avgjorde allting var skyttekungen själv - Patrik Ingelsten.
Ingen av spelarna kunde förklara känslan eller säga hur stort det här var. "Det går inte att beskriva" var den vanligaste förklaringen; det var istället bilderna på män i 50- eller 60-årsåldern som stod på läktarna på Örjans vall i Kalmarhalsdukar och -mössor medan tårarna rann hejdlöst och gripande utefter deras kinder.
Hade nån sagt till dem för tio år sen att Kalmar skulle ta ett allsvenskt fotbollsguld hade de trott att någon behagade skämta aprilo.

Låt mig bara nämna Lasse Johansson. Han har hånats sönder och samman som världens ende fotbollsspelare som åkt ur en toppserie med tre olika lag, Gais, Öster och Kalmar. Nu blev han äntligen guldmedaljör. Och inget ont om Ingelsten, men jag hade gärna unnat Lasse Johansson ett mål på kanon1skottet som Bahne tippade i stolpen.
Och jag kan än en gång påpeka att vänsterbacken Emin Nouri kan vara en av de bästa och viktigaste värvningarna 2008. Det var en av hans många löpningar längs kanten som spräckte Halmstads försvar och gav Sobralense öppningen till första målet.
Jag hoppas att alla guldfestade i Kalmar i går. I dag börjar nämligen verkligheten.