Det är så längesen nu att jag inte längre minns, och då gjorde jag ändå alltid en grej av att komma ihåg exakt klockslag, datum och år när jag fimpade för gott.
Fyrtio cigg om dan, och...nu läser jag Klas Östergrens "Den sista cigaretten".
Det är en fantastisk och ofta briljant bok, men det jag satte mig upp och jublade över var ingen sista cigg utan Östergrens sågning av drömmar i romaner.

Dessa drömmar...

Så här skriver Östergren bland annat:
"Ända sedan tidiga läsupplevelser i barndomen hade jag irriterat mig på historier där drömmar återgavs. Jag brukade bläddra förbi dem, eftersom jag uppfattade greppet som fusk, alldeles onödigt fusk dessutom, eftersom allting var påhittat ändå. När man ställdes inför en dröm i en berättelse - som nästan alltid råkade ha något viktigt att förmedla - blev man på ett onödigt sätt påmind om att precis allting bara var lögn och förbannad dikt. Det var säkert inte författarnas avsikt."
Kinky Friedman är eller var en väldigt rolig deckarförfattare (som hängde en del på gamla Lone Star Café i New York), men det som sabbade hans romaner för mig var att han ofta eller alltid löste mordgåtorna efter en dröm han hade haft.
* Man kan säga mycket om drömmar.
* Men man löser min själ inga mordgåtor på grund av dem.

Plura i mitt kök - med hummer för flera tusen

Eftersom Östergren skriver att han är irrationell och inkonsekvent berättar han förstås om en dröm i "Den sista cigaretten". Jag är likadan. Hatar drömmar i böcker, men har ofta skildrat drömmar - bland annat en klassiker där jag åkte Volkswagen med Wayne Gretzky - i krönikor och...jag har haft en del intressanta nätter på sistone.
Plura Jonsson och Mauro Scocco stod till exempel i vårt kök och lagade mat.
Det var vårt kök men ändå inte, för det var det kök jag växte upp i på Västmanlandsgatan i Malmö och jag förstod inte hur vi alla fick plats. Plura kokte hummer, Mauro Scocco skrattade i ett hörn och när Plura langade upp fem nya humrar på min tallrik, från gigantiska och ångande hummertinnor som stod i skafferiet, sa jag:
- Men herregud! Hur mycket hummer har du?
- Jag har köpt hummer för tolvtusen, sa Plura.

Debut i landslaget

Två nätter senare debuterade jag i det svenska fotbollslandslaget.
Jag har i många år haft ångestdrömmar om att jag ska på match, allsvensk som landskamp, men det är nåt med bussar, tåg, gator och att man inte har några byxor på sig som gör att jag inte hinner fram.
Och det enda som maler i skallen är, "Vad ska Lars-Åke säga?". Jag hoppades i de drömmarna att redaktör Linné, Boismannen eller numera Lühr skulle kunna täcka upp, berätta lite om hur spelet varit de första tjugo-tjufem, och att jag skulle få läsa deras anteckningar. Det är bara det att Lührs anteckningar inte går att tyda, och jag vet detta i drömmen vilket inte gör den mer angenäm. Mina anteckningar går heller inte att tyda, men det är en helt annan sak, de är åtminstone mina.
Men nu skulle jag själv spela.
Och kom aldrig fram till arenan.

Jag vadade fram bland ankor

Jag vet inte vilken arenan var, men för att ta mig dit var jag tvungen att gå genom Pildammsparken i Malmö och där hade de grävt upp trottoarer och gångar, och jag fick vada fram med kvackande ankor i knähöjd som sällskap. Och vad fan skulle Lars-Åke säga när de nu hade satsat på mig och jag inte ens kunde ta mig till arenan.
Och varför fick inte jag åka med spelarbussen? Varför skulle just jag gå?
Av nån anledning sköt de upp matchen i fyrtio minuter, de väntade på mig.
Jag vet inte vem som var förbundskapten, men Glenn Hysén var players manager och när jag fick min gula landslagströja tog det ytterligare en kvart för mig att dra på den (det var nåt konstigt med sömmarna) och jag sa:
- Ni är inte kloka, jag kan inte spela på den här nivån. Har aldrig kunnat. Är för gammal. Det går åt helvete.
- Det ordnar sig Olsson, sa Hysén.

"Vilka möter vi?"

Och när jag äntligen stod och hoppade oroligt, spänt och nervöst i spelargången kom jag på att jag inte kände igen en enda spelare mer än möjligtvis Ola Toivonen som stod längst fram.
Jag hade inte målvaktskläder på mig. Jag sa:
- Vad är det här? Vad håller ni på med? Jag vet inte på vilken position jag ska spela, jag vet ingenting, vilka möter vi?
- Det ordnar sig Olsson, sa Hysén.

Zlatan säger nej - även i mina drömmar

När vi gick ut på planen vaknade jag kallsvettig och med ett hjärta som en stånghammare. Och poängen är: Jag blev inte klokare. Zlatan Ibrahimovic var inte med, han har tydligen sagt nej till landslaget även i mina drömmar (han fick kanske veta att jag var uttagen) och jag ska kanske se det som ett tecken. Men på vad?
Jag berättade om hummerdrömmen för Mauro Scocco som sa:
- Det skulle vara intressant att höra vad en terapeut säger om den.
Eller också inte.

VECKANS...

...TIGRAR
Leeds
Det var så Alex Ferguson kallade Leeds-spelarna efter sensationssegern i FA-cupen, 0-1, mot Manchester United. Engelska Daily Mirror hade rubriken "DAMNED UNITED" och alla som kan sitt Leeds älskar förstås den.

...????
Anna Haag
Anna Haag och Charlotte Kalla sa nej till Ski de Tour för att satsa på OS. Och faktiskt valde Emil Jönsson att skida samma spår. Om de gjorde rätt eller fel får vi veta först efter OS. Idrottens tjusning, kallas det.

...SKÄMMES, OLSSON!
Anna Holmlund
Satt i SVT-soffan i måndags morse och spiggade med kunskaper om moderna skidgrenar. Hade en del fel. Så här ska det vara: Anna Holmlund och Lars Lewén åker skicross, Jesper Björnlund puckelpist.

...!!!!
Susanna Kallur
Det är långt till friidrottens utomhussäsong men det faktum att Susanna Kallur ska klippa häckar i Stellenbosch i Sydafrika är trots allt ett hoppfullt besked. Annars kan hon alltid testa de rökiga vinerna i distriktet.

...BUSSPASSAGERARE
Malena Ernman
Mitt på Kungsgatan i Stockholm klev hon på Ettans buss och - satte sig bredvid mig. Det var rätt imponerande. Och det är nog bara i Sverige som världsstjärnor av Malena Ernmans magnitud åker kommunalt.

Inte ens nära
Dagens Nyheter. Bad modeskribenten Linda Leopold att skriva om Nobelgalan, och fockade henne när hon gjorde sitt jobb.

TILL SIST...

Hade egentligen alldeles för lite att göra med Rickard Fagerlund.
Några häftiga och roliga tv-debatter, nåt möte på ett VM nånstans, det var allt.
Fagerlund hade åsikter, och han stod för sina åsikter - också för den ganska unkna kvinnosynen. Han stod alltid för vad han hade sagt, och det är ingen vanligt förekommande egenskap i svensk idrott, eller i Sverige över huvud taget.
Jag tyckte om honom.
Han var både modig och en visionär, i och för sig kan det ibland betraktas som kontroversiellt i vårt land.

Jag trodde Petter Northug var omöjlig att besegra, men då hade jag inte räknat med Daniel Rickardsson...och plötsligt kan vi ha ett stafettlag.

Vi var kanske för snabba med att tro på världsherravälde för Robin Söderling.

Jag saknar Labinot Harbuzi.

En ordförande är aldrig större än sin förening - eller hur man ska säga - men att Sten-Inge Fredin lägger av på grund av ekonomisk oro är inte nåt som gör att min tro på HIF som ett topp- eller mittenlag 2010 blivit större.

Det heter att man inte ska döma ut svensk hockey efter småkronornas missade VM-final eftersom det berodde på "individuella misstag". Men det är konstigt att den sortens "individuella misstag" sällan eller aldrig drabbar Kanada eller USA. På nån nivå.

Sen kronprinsessan Victoria inspekterat de svenska FN-trupperna och deras utrustning i Afghanistan känner jag mig mycket lugnare.

Har aldrig förstått varför just vargar är så kontroversiella och hatade. Fantomens Devil är varg, det är inget fel på den.

Känns som om Djurgården inte hade råd med både Daniel Sjölund och Mikael Dahlberg...

Och jag blir hellre jagad av vargar, som redan Orup sa.

...men Gefle kan tydligen fortfarande visa ekonomiska muskler. Inte så stora kanske, men vad begär ni i dagar som dessa?

Italienska flygplatser ska börja nakenskanna; Silvio Berlusconi anmälde sig omedelbart som frivillig till första passet bakom kameran.

Att sparka andretränaren är som att...tja, ta bort förstaserven i tennis.

Bärlik: Douglas Henshall (polisen i tv-serien "Collision") och Michael Svensson, Halmstads BK.

Philip Haglund till Heerenveen är kul för Haglund och Heerenveen men tråkigt för allsvenskan och Brommapojkarna.

Fotbollsvärldens bankkonton är visserligen tomma, men lite märkligt att ingen skrivit kontrakt med en spelare som Agbar Barsom...

På fredag går filmatiseringen av Jens Lapidus "Snabba cash" upp på bio. Den är riktigt bra, med ett nästan lika eget filmiskt språk som Lapidus gangsterprosa. Men glöm inte "Up in the air" med George Clooney, som har premiär samma dag. Den är fantastisk, speciellt för oss som levt några år på flygplatser i rotlöshetens namn.

...och jag trodde verkligen att Markus Jonsson var klar för Norge...

Nicklas Axelsson: Livstids punka.

...och att ingen hyggligt stor europeisk klubb vill ha Iván Òbolo säger nog mer om dagens ekonomiska fotbollssituation än om Òbolo. Jag kommer att sakna honom.

Det är synnerligen osäkert om Patrick Vieira orkar ett varv till.

Jag hoppas Chris Chelios var nykter kvällen då han körde mig till hotellet från gamla Forum i Montreal på 80-talet.

rydells hörna - Olssons förstemejlare

Sitter "Rolle" på rätt Gren nästa gång det blåser i Malmö?

HBK värvar amerikansk ytterback. Texas på retur?

Dags slå ett slag för domarkåren?Längre sprinttävlingar, långlopp bort.

Skidförbundet bör valla om geniknölarna.

- Kristian Rydell