Egentligen är det inte alls speciellt märkvärdigt.
Men så märkvärdig har fotbollen blivit att man som en trettiometers fura faller raklång för ett leende, en tatuering och några roliga citat av AIK:s Martin Mutumba.
Det som alltså inte alls är märkvärdigt blir på sitt sätt märkvärdigt när en spelare med glimt i ögat och fint i fot är nåt så märkvärdigt som - sig själv.
Man ska inte slita ut varumärkena eller personkännetecknen.
Men ofta sitter både media och supportrar och längtar efter en spelare som kan säga som det är och samtidigt låta som sig själv och inte som nån jävla politiker - som när Henrik Rydström (och han blir bara bättre och bättre som skribent!) först började skriva i Offside om vad som sägs på planen spelare emellan.
Tatueringen - 2LAX9 - godisklubban efter matcherna och uttryck som "dubblish" är numera i var mans mun. Och det var så lite som behövdes.
Jag hade aldrig träffat Martin Mutumba när jag läste Johan Orrenius högklassiga intervju i SPORT-Expressen den 4 oktober i fjol. Jag log, skrattade och hade högläsning för Mia och sa:
- Så här! Det är så här fotbollsspelare ska vara!

Framgångarna öppnade upp AIK

Leta upp och läs intervjun om ni inte redan har gjort det. Martin Mutumba berättar med glädje och inlevelse om sitt liv, sitt brottsliga förflutna, sin mamma, förorten, musiken, fotbollen, fansen och finterna.
Det var en ära att träffa Mutumba efter AIK:s guldmatch mot IFK Göteborg.
Det var där han var så fasansfullt usel i första halvlek, men i andra gjorde ett hisnande ryck förbi både Erik Lund och Ragnar Sigurdsson och passade in till Flávio som enkelt kunde göra 1- 1. Därefter blev Daniel Tjernström inbytt och blev den som gjorde AIK:s segermål, men det är en helt annan (hjälte)historia.
Allt inom idrotten är resultatbaserat, och förmodligen spelade förra årets fotbollsframgångar (AIK "tog en dubblish") stor roll när AIK öppnade sig och blev - ja, faktiskt: ganska mediavänligt.
Det var ju AIK som gick i bräschen för de stängda omklädningsrummen och skaffade en kommunikationschef som heter Sophie Josefsson och till och med ville veta frågorna i förväg innan hon tillät en spelare att träffa en journalist.
"Galningen är borta", sa en spelare som förklaring till varför AIK öppnade sig i fjol. Vem "galningen" är får ni själva räkna ut.
Och det var verkligen en fröjd att uppleva AIK:s guldspelare på nära håll i Göteborg.
Den aldrig ointressante Bojan Djordjic hoppade upp i min famn med en champagneflaska i ena näven och min halsduk luktar (stinker?) fortfarande Bojans mix av svett och alkohol. Den annars så tystlåtne Nils-Erik Johansson började självmant prata, Jos Hooiveld lekte tv-reporter och tränaren Mikael Stahre satt längst in i omklädningsrummet, där han drog ut en stol och bad mig sitta ned och säga vad jag tyckte om AIK:s säsong.
Det var, i all sin enkelhet, väldigt roligt. Så annorlunda. Det var så längesen.
Och ingen ska säga annat än att AIK tjänat på öppenheten.

Lars-Åkes cyniska citat

Jag har inte kunnat hitta citatet, men jag har för mig att just Stahre nånstans nån gång hade ett resonemang om hur bra det är att så många av AIK:s spelare blivit kända personligheter.
Samtidigt känns det som om fotbollslandslaget inte hittat rätt mediaingång den här gången heller - det var till exempel fullständigt otroligt att ingen förberett förbundskapten Erik Hamrén och players manager Marcus Allbäck på att det kunde komma frågor om Zlatan Ibrahimovic på julbordspresskonferensen där en Janssons frestelse var god, inte lika suverän som min mammas, men vad begär ni?
På tal om öppenhet och slutenhet och glidningar och halvlögner sa Lars-Åke så här i Offside nummer 7, 2009, den med Kim Christensen på omslaget:
"Vi är inte mer slutna än Arsenal. Däremot är vi mer slutna än handbollslandslaget. Men de är så öppna enbart för att det är deras stora chans att vinna terräng, de måste vara öppna mot media."
Läs det sista en gång till: de måste vara öppna mot media. Det är längesen jag läst nåt så cyniskt.

Krävs bara några misslyckade kval

I den hybris som drabbade svensk fotboll, efter mer eller mindre exempellösa framgångar, blev det lätt att glömma att också fotbollen för inte så längesen behövde vinna terräng i ett svenskt sportlandskap där både handboll och framför allt ishockey plockade marknadsandelar som en gammal Pacman-glufs.
Och vem vet: efter några misslyckade kval kanske Lars Richt ringer och erbjuder exklusiva intervjuer med landslagsspelare - om nån är intresserad.
Inför 2010 sätter jag mitt hopp till Martin Mutumba, man ska aldrig göra det enkla svårt.

VECKANS...

...SUCK 1

Lindsey Vonn
Efter vurpan i storslalom i måndags var det inte bara Lindsey Vonn som drog en lättnadens suck över att inte armen var bruten. Sponsorer, OS-arrangörer, media...vi är många som behöver alla affischnamn vi kan få.

...TENNISHOPP

Johanna Larsson
Egentligen är det dumt att hoppas, för det har varit så längesen som Sverige hade en kvinnlig tennisspelare av klass och rang. Men det är också därför som man hajar till när man får höra om Johanna Larsson, 21, från Helsingborg.

...SUCK 2

Anja Pärson
Så mycket som jag alltid trott på denna fantastiska utförs-kasare börjar de uppgivna suckarna dominera allt som rör Anja Pärson - och de andra kvinnliga åkarna. Man talar om nyfunnen glöd i ögonen, men jag ser den inte.

...VIVE LA FRANCE

Sandrine Aubert
Men det är kanske så att vår och Anja-generationens tid är över. Backarna börjar fyllas av unga och ganska småväxta åkare, och fransyskan Sandrine Aubert är bara ett exempel: tvåa i slalom i Lienz.

...MISS

Lily Allen
Man får bara in tio cd på en lista över årets bästa tio cd, men Lily Allens "It's not me, it's you" borde ha varit med på min lista förra veckan. Och Refreshments "A band's gotta do what a band's gotta do".

Inte ens nära

Misslyckades, med kort varsel, att hitta en överkomlig flygbiljett till Los Lobos två spelningar på City Winery i New York nyårsafton.

TILL SIST...

På tal om inget alls, eller precis allting, så här skrev författaren Stig Claesson, Slas, i boken "Yrkesmän emellan" 1974:
"I samband med miljökonferensen här i Stockholm fylls dagstidningarna av mer eller mindre vetenskapliga domedagspredikningar. Världen håller på att både gå under och åt helvete och endast skalbaggar och mindre tänkande varelser kommer att överleva.
Det är inte hundra år till domedagen som det alltid brukat vara. Det är på sin höjd tjugofem år dit.
Om vi inte tvärvänder nu och gör någonting".
Slas skrev alltså detta 1974. Trettiosex år sen. På tal om ingenting alls.
Förra årets gylfare: Tiger Woods.
Anders Svensson (inte den!) mejlar: "Måste säga att jag älskade Micke Samuelssons inte helt politiskt korrekta uttalande...they can go fuck themselves...tror knappast att han går in som förste reserv".
Nypremiären för Jones, på Great Jones Street i New York, sköts upp en vecka efter den brand som sabbade delar av köket. Jones öppnade i tisdags kväll.
Fredrik Modin, I like.
Om Trelleborg lyckas ro hem Walid Atta är det ett kap...
Och hade Bengt-Åke tagit ut Mikael Samuelsson på bekostad av en målvakt hade det helt klart blivit mindre Liv.
...det är inget fel på Ängelholms målgörare Mattias Adelstam heller.
Jag älskade verkligen initiativet till utomhusmatchen i hockey mellan Frölunda och Färjestad, 4- 1, på Ullevi i Göteborg i måndags. Men jag kunde varit utan panikscenerna när folk som köpt biljett inte kom in.
Fulham behöver trepoängare, inte hedersamma förluster (1- 2 Chelsea) eller oavgjorda (0- 0 Tottenham) för att hänga på de traditionella topplagen i England.
En inomhusturnering i fotboll för juniorer i Åstorp i nordvästra Skåne fick brytas sen en spelare i hemmalaget sparkat en motståndare i Furulund i huvudet i semifinalen för 17- 19-åringar. Därefter sprang tio-femton personer ur publiken in på planen för att börja slåss med och misshandla Furulundspelarna.
Detta var bara ytterligare en bild av den moderna svenska fotbollen.
Högt som lågt, Stockholms stadion som Åstorps sporthall, allsvenskan som en juniorturnering i Åstorp.
Allting hänger ihop.
Är du med, Lars-Åke?
Rögle behöver också fullpoängare, inte bara "störa topplagen".
"Collision" i SVT1 är riktigt bra.
Henrik Rydström har rätt: ingen kan knyta sin halsduk "så snyggt, så nonchalant och samtidigt så elegant som Roberto Mancini".
Om inte Djurgården vill ha Mikael Dahlberg heller förstår jag inte hur de tänker.
Svenska fotbollsklubbar fick böta 1,4 miljoner kronor 2009. Till och med en huligan borde kunna räkna ut att de pengarna kunde använts till nåt bättre.
Vad fort man glömmer att Matti Nykänen var världens bäste backhoppare.
Ska avsluta den här spalten som jag inledde den, med ett citat från "Yrkesmän emellan", från 1974, av Stig Claesson:
"Man säger ibland att vi lever i barnens århundrade och man säger det med stolthet, men det är inte sant. Det är bara nånting som man säger".

rydells hörna - Olssons förstemejlare

Om hästar kunde tala - hur låter då den välstammade?
Jagr Dugr!
Grisförare sägs ersätta kusk i fortsättningen.
Om Sverige bildar union med Norge igen, får vi då ett Nya Ullevål?