Eller fel och fel: Woodstock-festivalen hölls aldrig i själva Woodstock och det Woodstock jag nu talar om ligger i Vermont, lite mer än fyra timmars bilresa nordväst från New York och det är alldeles vidunderligt vackert - jag hade till och med gungstol på motellverandan.
Jag följer Los Lobos så ofta jag kan och hinner.
"Du är som en groupie", säger Boismannen. Kanske det. Själv känner jag det som om jag letar efter och vill hålla fast i det som är äkta och betyder nåt.

Spektakel besvärar mig

Jag är på det viset en hel del som Nalle Puh. Det var Nalle som sa:
"Jag är en björn med mycket liten hjärna och långa ord besvärar mig".
I onsdags spelade U2 på Giants Stadium ute i New Jersey.
När jag läser om konserten handlar alla recensioner om vilket fantastiskt spektakel det var, de handlar om de politiska manifesten, de handlar om effekterna och ljudet men de handlar faktiskt inte alls om musiken.
Jag är på så sätt en björn med mycket liten hjärna och spektakel besvärar mig.

Efter tre-fyra låter flyger låtlistan

Jag har i år sett Los Lobos åtta gånger, och som jag minns det är blott en handfull låtar med på varje spelning. De lägger väldigt ambitiöst upp låtlistor för varje konsert - jag vet: det var jag som skrev ut dem på Berns i Stockholm i somras - men efter tre eller fyra låtar flyger den låtlistan ut genom fönstret.
De kom till Woodstock försenade - efter ett litet äventyr med fortkörning och polisen i New Hampshire - de var sura och trötta, hungriga och törstiga och gick vresigt och motvilligt upp på scen.
Men redan i tredje låten sprack basisten Conrad Lozano upp i ett leende, och sen rann allting bara i väg i nåt helt annat och bitvis fantastiskt där David Hidalgo och Cesar Rosas bytte gitarrslingor på ett sätt som mer påminde om jazz än nåt annat.
Det är vad jag letar efter, inspirationen, leendet och kreativiteten.

Idrott - inte spektakel

När jag var liten var Dallas Cowboys världens mest kända lag, jag antar att de redan då hade en smart och väloljad PR-organisation.
I söndags invigde Dallas Cowboys en ny arena i Arlington i Texas, den är världens största, världens häftigaste, världens dyraste och - sa man med illa dold stolthet - har en storbildsskärm som är sex våningar hög, väger 600 ton och kostar 300 miljoner kronor.
Det kom 105121 till första matchen. Det är förstås ett NFL-rekord.
Men New York Giants och quarterbacken Eli Manning spöade skiten ur Cowboys och vann med 33-31.
Jag vägrar falla in i den kör som lobotomerat mässar om "ge oss en ny arena och fotbollen och livet och freden i världen blir bättre."
Jerry Jones äger Dallas Cowboys och sa, när den nya Cowboys Stadium skulle invigas, att arenan är "more than football".
Ja, den är ett spektakel. Den är verkligen mer än fotboll, mer än idrott.
Men jag vill inte ha mer än idrott eftersom jag är, ja, ni vet: en björn med mycket liten hjärna.
Dallas Cowboys har inte vunnit Super Bowl sen 1995 och har inte vunnit en enda - inte en enda! - slutspelsmatch på 13 år.
Men de har en arena, och folk kanske håller på arenor som de håller på ligor.

Det finaste jag sett på länge

När jag körde upp till Woodstock i Vermont var jag tidigt ute och på väg till West Side Highway på Manhattans västsida stannade jag till vid två fotbollsplaner längst ut på 13:e gatan vid Hudson-floden.
På den ena spelade två flicklag, på den andra två lag med vuxna kvinnor.
Jag gick av bilen och stod i en halvtimme med en iscappuccino i handen och tittade på glädjen, intensiteten och tävlingslusten på de två konstgräsplanerna.
Det var den finaste idrott jag sett på länge.
Jag kan bli alldeles varm inombords och få en känning av den berömda ståpälsen när jag ser Zlatan Ibrahimovic och Leo Messi spela fotboll. Tillsammans. Ivrigheten i rörelserna, glädjen i blickarna och Messis nästan fnissiga dribblingar är både stor fotboll och stor fotbollsunderhållning.
Det är som när Kim Källström spelade fotboll i Djurgården och Djurgården hade värdighet, Carolina Klüft slog igenom i München 2002, Usain Bolt på en 100-metersbana, Jelena Isinbajeva efter ett världsrekord eller Mats Wilander när han regerade på tennistouren.
Jag glömmer lätt tider, längder, resultat och tabellplaceringar, men jag glömmer aldrig tävlingsglädjen, fantasin eller de heta och lyckliga blickarna.

De slutade med att spela - på rygg...

I somras spelade Los Lobos på Paradiso i Amsterdam, de spelade i tre timmar och fem minuter, stället var svettigt, fullt och lyckligt, och det slutade med att fem vuxna män, alla över 50 - Cesar Rosas, David Hidalgo, Conrad Lozano, Steve Berlin och Louie Perez - la sig ner på rygg och spelade en hel låt.
Och eftersom jag är en...ja, ni vet...var det stor underhållning.
Kalmar FF ska också ha en ny arena, en "budgetarena" - om det innebär automatisk framgång vet jag inte. Dallas Cowboys har en arena för 12 miljarder men vinner inte.
Däremot kan två lag spela fotboll på Manhattan en söndagsmorgon, och fem vuxna män kan fortfarande ligga på rygg och spela musik av ren glädje. Det finns hopp.

VECKANS...

...1/4-BACK:
Drew Brees
För några år sen var jag övertygad om att NFL-laget New Orleans Saints skulle flytta till San Antonio, men laget är kvar - och Drew Brees ligger bakom utklassningarna, 45-27, 48-22 mot Detroit Lions och Philadelphia Eagles.

...ENGELSKA LÄSÖVNING:
Jones
En man som satt vid bardisken på Jones, på Great Jones Street, fick frågan om han ville ha socker i sitt iste. Han svarade:
- No, I like my tea the way I like my women - bitter.

...FILMSTJÄRNA:
Mélanie Laurent
Många gillar den slemme nazin, Christoph Waltz, i Quentin Tarantinos skamlöst underhållande skröna "Inglourious basterds", men i mina ögon riktigt brinner det om filmen när Mélanie Laurent - eh, tänder eld på film.

...ROMAN ABRAMOVITJ:
Mikail Prokorov
Mikail Prokorov betecknas som Rysslands rikaste, och är en 44-årig basketentusiast som har köpt in sig i New Jersey Nets. Och själv...jag fattar inte var de får alla pengar ifrån, alla dessa sportintresserade ryssar.

...ALLSVENSK:
Patrik Rosengren
Den legendariske "Bagarn" ansågs inte hålla för allsvenskt spel i Kalmar FF, men - och jag vet inte hur det gick till - nästa år är Patrik Rosengren, 38, tillbaka i allsvenskan, nu med Mjällby. Klassiskt!

Inte ens nära
Svenska fotbollssupportrar. "En smula hänsyn och omtanke betyder så mycket", som Nalle Puh sa.

TILL SIST...

Med nästan ett helt lag borta på grund av skador, jobb och avstängningar var Jonstorp chanslöst mot serieledarna Vejbystrand i division 6 nordvästra Skåne. Vejby vann lätt med 6-0, och nu handlar det bara om att hänga kvar för Jonstorp.

Nu kan man alltså skita på ett säte i en buss i fotbollens namn. Lars-Åke jublar.

Svårt att förstå Manchester United-fansens ilska mot Carlos Tévez. Klubben ville ju inte ha honom.

Hammarbys supporterbussar ska tydligen döpas om till Bajenmajor.

Tråkigt för Johan Oremo med skadan, men för Djurgården kvittar det. Oremo har inte varit föreningens bästa värvning, om man säger så.

Alexander Farnerud hade inte varit VM-aktuell även om han fått spela i Bröndby.

På tal om misslyckade värvningar: Wilton Figueiredo, någon?

Det säger en del om sakernas tillstånd att när Barack Obama kom till New York i måndags för ett fyradagarsbesök åkte han direkt till David Lettermans tv-studio.

"HH" med bärlik: Markus Halsti, Malmö FF, och Jari Haapalainen, Bear Quartet.

Och i tisdags var Bill Clinton hos Letterman.

Nu måste snart Zlatan börja bevisa nåt.

Sms:ade hem att det var "stekhett" i New York. Sen blev jag osäker, det var kanske "kokhett". Vilket är varmast? Hur vet man vad som är vad?

Ska nån fixa OS till Chicago 2016 vid omröstningen i Köpenhamn på fredag är det Michelle Obama.

Jag är skamlöst förtjust i John Fogertys "The Blue Ridge Rangers rides again".

Patrik mejlar: "Vet inte varför man kommer på sånt här, men visst vore det kul att ordna ett möte mellan Hasse Backe och Backa-Hans Eriksson?".

70 000 i böter var exakt vad Djurgården behövde...

John Phillips i Mamas & Papas satte på sin dotter Mackenzie Phillips i tio år. "California dreaming"? California nightmare!

...och Hammarby ser glatt fram emot vilket deras straff kommer att bli.

Med all respekt för Wayne Gretzky: Phoenix Coyotes gick inte till Stanley Cup-slutspel en enda gång de fyra år han stod i båset.

Kan inte fatta att min vän Andres Lokko nu är - aktör.

Mycket hullaballoo om att Dassler-företagen, Adidas och Puma, slöt fred med en fotbollsmatch i måndags. Men - vem vann? Hittar inget om det nånstans.

Anders Svensson (inte den) mejlar: "När jag spelade fotboll kollade domaren alltid målen och nätet, men det är klart: i dag är dom ju bara fyra domare så det kan bli svårt att hinna med. Pa Dembo Touray, som är stor och stark, kan väl rulla ut sitt mål på Valhallavägen så har Djurgården åtminstone en pinne i hemmamatcherna."

Otroligt men sant: Delbert McClinton bara fortsätter göra högklassig modern blues, ärrad rock och stängningsdagsjazz: "Acquired taste" är den senaste.

Bode Miller gör comeback, satsar på OS i Vancouver. Hur det går rent resultatmässigt är väl tveksamt, men det kan bli några roliga rubriker.

Kenneth Dokken måste ha en störning. Var inte det ett metalband, Dokken?

Ska hålla ett öga på Lührs killar, Green Bay Packers, mot St Louis i dag.

En morgon föreslog Lorenzo vid bardisken på Gramercy på Tredje avenyn att jag skulle ta jordgubbar till havregrynsgröten. Jag har fortsatt med det.

rydells hörna - Olssons förstemejlare

Med eller utan Facit på hand: Åtvidaberg är på gång igen.

Varför straffa nån för stolpflytt när andra redan lagt ribban

Italienska ligan är tydligen i gång? Lika het som bandy utan portfölj.

Efter dubbelbytet kallas Söderling Rob-in i Rumänien.

- KRISTIAN RYDELL