Mats Olsson

Inte konstigt att han är "Gudfadern"

Publicerad

Den oförutsägbara idrotten, avsnitt 173.

Inför årets säsong av Premier League handlade allting om två män, Pep Guardiola och José Mourinho.

Det handlade om två lag, Manchester City och Manchester United.

Den engelske fotbollens knutpunkt skulle förläggas till Manchester.

Det blev inte alls så.

En kolerisk italienare vann tränarkampen.

Antonio Conte tog Chelsea till ett nytt mästerskap.

Medan ”Den specielle” och ”Filosofen” aldrig fick ordning på sina lag visade Antonio Conte upp en både sällsynt och beundransvärd förmåga att få en trupp med egoistiska stjärnor och färgstarka typer att ta sig samman och spela effektiv – och ibland till och med vacker – fotboll.

 

Lååång säsong i England

Jag drogs själv med i hajpen och sa tidigt i Pådden, min och Patrick Ekwalls podcast, att inget kunde stoppa Manchester City och Pep Guardiola, framför allt inte när Kevin De Bruyne, rosenkindad och övernaturlig, dompterade de engelska fotbollsplanerna.

Men det är en lång säsong, aldrig så lång som i England.

Jag förstod aldrig vad som hände med Manchester City, kanske drabbades laget hårdare av Vincent Kompanys skada än jag trodde.

 

Hans galenskaper såg ut att vara på riktigt

Jag förstod aldrig varför José Mourinho aldrig lyckades få de stora stjärnorna att bli ett vinnande lag. Världens dyraste spelare, Paul Pogba, var en besvikelse och det såg ut som om Manchester United stod och föll med Zlatan Ibrahimovic: Gjorde Den Långe mål vann man, var Den Långe mållös förlorade man.

Upptäckte på allvar Antonio Conte under fotbolls-EM förra sommaren när han var förbundskapten för Italien. Jag är dödstrött på tv-bilder på tränare som ser lidande eller glada ut, men längtade efter att få se Conte eftersom hans galenskaper såg ut att vara på riktigt.

Italien åkte ut på straffar i kvartsfinalen mot Tyskland och Conte fortsatte till London och Chelsea.

 

Ögon svarta som en halstablett

På samma sätt som man inte kan förutse vad som ska hända i idrott är det också en sanning att tränare har bäst-före-datum. Det som en säsong kan framstå som genialt och/eller omskakande kan en annan avslöjas som gammaldags och ineffektivt.

José Mourinhos taktiska genialitet visade sig från sin bästa sida när Manchester United slog Chelsea hemma med 2-0. Det var då Ander Herrera markerade bort Eden Hazard, men det är sällan de stora, spektakulära matcherna som är de viktigaste.

Chelsea har förlorat mot både United, Tottenham, Liverpool och Arsenal, men där konkurrenterna i toppen tappat poäng mot bottenlag har Chelsea plockat viktiga poäng en regnig måndagskväll nånstans i mellersta England.

Spelarna i Italiens landslag döpte Antonio Conte till ”Gudfadern” för hans sätt att tala.

Det är lätt att göra just de jämförelserna när Conte, med ögon svarta som en halstablett, förklarar vad som hänt eller inte hänt i en match.

 

Fick ärva Mourinhos stjärngång

Hans sätt att få den förvirrade David Luiz att leda en trebackslinje imponerade. Det gjorde sättet han behandlade Diego Costa på också. Costa är en sån jag älskar att se eftersom hela hans attityd utstrålar fara och oförutsebarhet. Han kan vara fullständigt briljant som målgörare, men han kan också vara en riktig bobbe, som mot Manchester United där han så tydligt inte ville spela, bara bråka.

Han stod över en match i vintras och engelska tabloider påstod att han hade bråkat med Conte och var på väg till Kina. Conte stod i en tv-studio och sa Costa varit skadad och var på väg tillbaka.

Jag vet fortfarande inte vad som var sant, men Costa kom tillbaka och Chelsea var ett lag igen.

José Mourinho fick sparken från Chelsea när laget missade ligatitel och Champions League-plats och det tog några matcher i höstas innan Antonio Costa insåg att Chelsea spelade som under Mourinho. Han sa på ett spelarmöte:

- Det känns som om jag är tränare för elva spelare, inte som om ni är ett lag. Ni måste hitta själen, viljan och en åtrå att spela tillsammans, som ett lag.

Ibland låter allting så enkelt.

 

Grattis till Brighton

I en annan del av den engelska fotbollsvärlden spelar Brighton för första gången i Premier League nästa säsong.

Min väg Egget pluggade i Brighton på 80-talet och vi – i alla fall jag – föll för den till synes matglade Steve Foster, han hade alltid pannband och spelade mittback med Mark Lawrenson.

Brighton and Hove kallas ”Seagulls”, laget försvann från förstaligan innan Premier League var uppfunnen och var verkligen nere och vände i en fotbollens dödsdal när kassakistan var stulen, arenan såldes och de spelade hemmamatcher i Gillingham.

Det är svårt att slå sig in bland de stora och halvstora.

Men jag var glad några minuter för Brighton.

 

 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag