Det känns som om det bara var häromnatten det var fullmåne, men i går hängde den där igen, vit, kall och hotfull, över Swedbank stadion när Malmö FF spelade ut Djurgården.

Så här, i säsongens sista minuter, handlar allting om att stå upp, om att palla press och att inte gå bort sig hur benhårt den vita fullmånens sken än är.

Elfsborg snubblade mot Norrköping senast. Malmö FF gjorde sitt jobb mot Djurgården i går.

Eller jobb och jobb. Andra halvlek var fördömt under- hållande där MFF visade upp det finurliga, modiga, snabba och snabbtänkta spel som laget kan visa i sina bästa stunder.

Det kom 15 107 denna råkalla kväll i Malmö, och det är faktiskt obegripligt att Malmö FF med en sån publik och en sån underhållare som Tokelo Rantie ständigt och ännu befinner sig i en ekonomisk kris.

Vid en sekvens i slutet av matchen skojade denne Rantie med två utespelare samt målvakten Kenneth Höie i Djurgården, och jag önskade att han hade fått göra mål där.

Sanslöst snabb, oberäknelig och totalt oförutsebar... Tokelo Rantie är den där spelaren som varje lag vill ha och som gör att publiken kommer till arenorna.

Men i det här sammanhanget ska vi inte glömma Markus Halsti.

I en ny roll som defensiv mittfältare har Halsti hittat en plats på plan. Han var magnifik i går.

Och detta kommer i ett läge när Markus Halsti inte ingår i Malmö FF:s framtida planer.

Han har fått veta det.

Men det var innan han fick veta att han är suverän som ankare framför Pontus Jansson och Filip Helander i mittförsvaret.

Annat jeansmode då

Jag var med när han presenterades som nyförvärv från Gais. Det är så längesen att Malmö FF spelade på Malmö stadion, Roland Nilsson var tränare och Markus Halsti kom ut på löparbanan i ett par löjligt söndriga jeans. Det är så längesen att de var populära då.

Men trots att Markus Halsti var Roland Nilssons handplockade drömvärvning har han haft en svajig tid i MFF.

Tokelo Rantie fick inte göra mål, men Markus Halsti fick: När Rantie hade dribblat bort större delen av Stockholms stolthet sköt han på Höie som lämnade retur och Markus Halsti var där och slog in 2-1.

Ranti, Halsti, Höie... i den utgången nämnde jag faktiskt matchens tre dominerande spelare.

Efteråt stod Markus Halsti och sa att det var svårt att ta en plats i Malmös mittförsvar, och det lät som om han tänkte säga att det var lättare på mittfältet, men han hejdade sig och jag tror att han sa att han var glad för att spela.

Tränaren Rikard Norling erkände delvis, och lite tvekande, att det var ett misstag av honom att han inte upptäckte Markus Halstis kvaliteter tidigare. Han sa att han var fast i hur föregångarna tänkte och såg Halsti enbart som en försvarare.

Sparkapital i Pekalski

Men det blir förstås tuffare ju friskare Ivo Pekalski blir.

Denne begåvade spelare är i full träning, men fortfarande lite för ring-rostig för att inleda matcherna.

Det dröjer nog inte länge. Som Norling sa i går:

- Nu var faktiskt första gången (efter skadan) som jag tänkte "Oh, det är klass på den pojken".

Detta har Rikard Norling alldeles rätt i.

Tokelo Rantie låg bakom det mesta offensivt, men vid MFF:s 3-1 var det Simon Thern som slog en knivskarp, suverän passning som hittade Daniel Larsson som slog vidare till Jiloan Hamad.

"Jonas påg, Jonas påg, Jonas påg", sjöng Malmöklacken, och, eh... Simon brukar inte tycka om när man jämför honom med sin pappa, men jag tänkte lite på Jonas Thern just där: Han var bra på de uppseendeväckande snygga, kliniska djupledspassningarna.

Djurgården var ovanligt blekt. Det mest imponerande var de medlemmar i klacken som stod med bar överkropp.

Det är obegripligt hur den begåvade Kasper Hämäläinen ännu inte fått en given roll. Han har spelat på hela mittfältet, och jag tror att han lanserades som anfallare, han skulle "ligga i hålet", vad nu det kan betyda.

I går var han tillbaka på mittfältet, numera defensiv.

Om resten av laget var beskedligt är det inget ord man kan använda om Erton Fejzullahu. Hans målflyt verkar ha stillat sig, men han är tillräckligt elak och obönhörlig för att vara en spelare man vill älska i sitt eget lag men hata i motståndarnas.

En bra publiksiffra en frusen fredag

Över 15 000 på allsvensk fotboll en frusen fredagskväll är en bra siffra. Malmö FF har, trots den dåliga ekonomin, målmedvetet jobbat fram en publiktrend som gjort begreppet "gå på match" till nåt mycket mer än bara "gå på match".

Just nu är MFF i topp. Nu ligger pressen på de andra lagen.

I dag ska Häcken vifta bort Kalmar FF, i morgon bör AIK mosa Syrianska på Råsunda och på måndag måste Elfsborg slå Gefle hemma på Borås arena.

Men ingenting är givet denna allsvenska fotbollshöst.

Jag trodde inte Gefle skulle slå AIK borta och jag trodde aldrig att Elfsborg skulle tappa poäng mot Norrköping.

Det enda man kan lita på är full - månen och den förföriska doften av popcorn bakom pressläktaren på Swedbank stadion.