När Jason Crump tog hem VM-titeln i speedway förra helgen var det:
* ...inte alls oväntat.
* ...det kunde inte hänt en vänligare man.
Men det visar också på den moderna speedwayens problem: bristen på föryngring.

Vi snackar rutin

Så här ser det, fortfarande, ut i Grand Prix-toppen i speedway:
Greg Hancock, 39.
Tomasz Gollob, 38.
Leigh Adams, 38.
Rune Holta, 36.
Jason Crump, 34.
Nicki Pedersen, 32.
Scott Nicholls, 31.
Det är inte så att det saknas unga förare, men av till exempel Kenneth Bjerre, 25, Chris Harris, 26, och Fredrik Lindgren, 24, är det bara den unge ryssen Emil Sajfutdinov, 20, som lyckats hålla en nivå som är både jämn och hög.
Och jag är övertygad om att speedwayhöjdarna jublar åt Sajfutdinov, man sitter ju med släpskon i munnen varje gång han kommer till start.

Var som en osäkrad handgranat

Det är inte konstigt att man kan åldras med både värdighet och framgång i speedway. Det viktiga är att man är lätt i kroppen och tillräckligt åksmart, modig eller dumdristig för att lyckas.
Sajfutdinov kom fram som 19-åring och var som en osäkrad handgranat.
Han gasar, och om det sen är nån i vägen är inte så himla noga.
När Sajfutdinov kör kan det sluta hur som helst, briljans blandas med idioti - eller så är det just det som kallas ungdomlig entusiasm och oförvägenhet.
Man kan tycka vad man vill om det, men Sajfutdinov tog VM-brons efter Jason Crump, guld, och Tomasz Gollob, silver, den här säsongen.

Han kan jämföras med McEnroe

När Tony Rickardsson la av dog en del av speedwayintresset i Sverige, framför allt i media, men man kan fortfarande se fantastisk speedway.
Jag är ju omåttligt förtjust i polacken Tomasz Gollob och - ska jag jämföra eller försöka förklara hans storhet kan jag nämna tennisgeniet John McEnroe.
Utbrotten, elakheten, egoismen - men också en genialitet som är hisnande grann att uppleva när Gollob hittar ett spår som ingen annan hittat eller ens tänkt på.
Speedway i Sverige är en sak, det är skog, det är landsbygd, det är en påminnelse om andra tider, ett annat Sverige, men GP-serien har gjort en fantastisk tv-resa.
USA är fortfarande några tusen mil längre fram vad gäller sport i tv, men speedwaysändningarna är underbara, allt från presentationerna av åkarna, det moderna bildspråket och kameravinklarna.
SVT24, med Johan Ejeborg och bisittare som Erik Stenlund och Peter Nahlin, gör en stor sportgärning som sänder GP-tävlingarna i sin helhet på lördagskvällarna.
(Det är till och med så jag gillar att gå in på hemsidan, kolla den: speedwaygp.com.)
Men jag får å andra sidan ståpäls bara jag ser en bild på en kurvduell med fyra förare och itanken hör ylandet av motorerna och känner sprutet från bakhjulen.

Galenpannorna fixar lysande tv

Och med tanke på hur många galenpannor det finns blir det ofta lysande tv när kameran följer efter en Gollob, en Nicki Pedersen eller en Sajfutdinov in i depån och hör hur tio gånger "fucking" flyger genom luften.
Nicki Pedersen vann deltävlingen i Bydgoszcz förra helgen och hans slängkyssar till en polsk publik som verkligen hatade honom är sånt man inte ser ofta i sportsändningar.
Det finns all anledning att titta på speedway, det är stor tv-underhållning.
Nu kommer vi till Magnus "Zorro" Zetterström.
Andreas Jonsson är redan given i nästa års GP, men Fredrik Lindgren och Antonio Lindbäck får hoppas på var sitt wild card.
Lindgren får förmodligen ett. GP vill ju föryngra, vill ha unga förare.
Magnus "Zorro" Zetterström är 37, han kör GP nästa år.

Ett bra filmmanus

Det är en underbar story, en sån man hade velat göra en liten film om, om nu nån hade varit intresserad av att göra speedwayfilm.
När sexton förare underifrån gjorde upp i Coventry i England om tre platser i nästa års GP-speedway vann Zetterström.
Han tog fjorton av femton poäng och var helt jävla överlägsen.
Då ska ni också veta att Magnus "Zorro" Zetterström inte alltid platsade i sitt klubblag Indianerna.
* * *
Leigh Adams lägger av nu, men jag hoppas få se Gollob en säsong till. Och det ska bli spännande att se vad Zetterström kan göra.
För varför ska man titta i prästbetyget, som Roland Andersson kunde sagt.
På tal om Klas Östergren har han precis kommit ut med en ny roman som heter "Den sista cigaretten", jag har inte hunnit läsa den än.
Känns det inte som om just den här bokhösten är mer späckad än vanligt?

VECKANS...

...KATT-Å-RÅTTALEK
Caroline Wozniacki
Jag har inga som helst belägg för om Caroline Wozniacki fuskade eller inte i Luxemburg Open. Men det var taskigt att leka lite med Anne Kremer, Luxemburg, innan hon bestämde sig för att sluta spela.

...JAZZSKRIBENT
Richard Williams
Min vän, sportkrönikören Richard Williams på The Guardian, har skrivit "The blue moment". Det är en glänsande bok om Miles Davis jazzklassiker "Kind of blue", hur den kom till och vad den fortfarande betyder.

...FOTBOLLSGENI
Urban Hammar
Den ene av Gefles två tränare, Urban Hammar, sa så här som en förklaring till 0-1 mot AIK: "Vi hade för mycket bollinnehav".
41 procent är nada, men Hammar har insett att stort bollinnehav är betydelselöst.

...FILMSTJÄRNA
Paolo Roberto
Jag är väldigt tveksam till filmatiseringarna av Stieg Larssons romaner, men Paolo Roberto är alldeles lysande som Paolo Roberto i "Flickan som lekte med elden". Att spela sig själv kan vara det svåraste som finns.

...ÄNTLIGEN!
Pernilla Andersson
Har alltid tyckt att det är nåt visst med Pernilla Andersson, men det är först på nya "Ashbury apples" som allting faller på plats till en underbar fullkomlighet. Bra låtar, sång och piano... och en Dee Snider-låt!

Inte ens nära
Kvinnan som i mobiltelefon hade en uppgörelse med sin mamma - och hela Malmö Airport tvingades lyssna.

TILL SIST...

Det var som en lustfylld dröm att se den rastafladdrande unge Henrik Larsson när han slog igenom i HIF. Det var lite mer moget imponerande att se honom i Celtic, Manchester United, Barcelona och landslaget. Det kommer att bli lite tråkigare nu.

Med tanke på hur ofta som Patrick Ekwall kallas in som tyckare i TV4-sporten på söndagarna är det lika bra att han får tillbaka sin krönika. Nu.

Det gick alltså att slå Barcelona!

David Sandberg brukar layouta just de här sidorna. Förutom det, och att han alltid har synnerligen snygga T-shirts, är han med i ett band som heter The Judas Bunch. De har just släppt en cd som heter "Betrayers brew" och består av kraftpoppig punk som får mig att tänka på Social Distortion (de gör bland annat en cover på GG Allins "Rowdy beer drinking night"). Beställ på judasbunch@gmail.com

Tiderna förändras: det är inte mer än fyra-fem år sen jag fick veta att Roland Nilsson var Lars-Åkes förstaval som ersättare till Lars Lagerbäck.

På tal om nostalgisk comeback i allsvenskan kom jag att tänka på vad man sa som liten: Varför får inte jag äta småsten när Ralf Edström Åtvidaberg?

"Rolle" hade till och med en klausul i sina kontrakt som gjorde att han hade rätt att bryta dem om han fick erbjudande om att ta över landslaget.

Patrik L frågar och svarar:
- Vad gjorde Obama nere på tennisklubben?
- Bar rack.

I söndags skulle vi se "Julie och Julia": fullsatt överallt. Vi försökte med "Bröllopsfotografen": fullsatt överallt. Till slut hamnade vi på de två sista platserna på Sergel och "Flickan som lekte med elden": kopian hade tre feta repiga ränder från golv till tak, och skärpan var bitvis suddig. Hundratio spänn. Ingen bra reklam för en filmbransch i kris en söndag när hela Stockholm skulle gå på bio.

På tal om Barack Obama: Los Lobos har spelat i Vita Huset, och Steve Berlin skriver i ett mejl att familjen Obama är: "Supercool folks".

Rubrik i Sydsvenskan: "Thörnblad hoppar över inomhussäsongen."
Tur han hoppar över nåt.

Den legendariske Ica-Wiklander med bärlik: "Kim Källström=Leo Messi".

Anders Johansson i Helsingborg: "Såg att Anna Anka var aktuell för 'Let's dance', ska hon göra en duckwalk eller fågeldansen?".

Jag visste nåt var fel när jag nämnde Franco Baresi och Paolo Maldini som bästa mittbackspar. Som "DC" påpekar: jag menade Baresi och Alessandro Costacurta...

Själv undrar jag vem som suger av Paul Anka varje morgon när Anna är i Sverige. Den nya barnflickan?

...och Per Ahlén, en gång sångare i Wayward Souls (och han kan sina mittbackar) slår ett slag för Norman Hunter- Paul Madeley i Leeds.

Kurt Lundkvist mejlar: "Såg att du nämnde 'Pluras kokbok', om du inte redan gjort det så testa kycklingen som puttrar i torr sherry med vitlök och persilja."

"(500) Days of Summer" är en fin liten filmpärla.

Tyska fotbollslandslaget ska ha skottsäkra västar om de rör sig utanför hotellen i Sydafrika under VM. Enligt obekräftade uppgifter har tyskarna dessutom lagt ett bud på Lars Richts polistejp som nu ligger oanvänd i en industrilokal i Bromma.

Jag verkligen älskar Arnaldur Indridasons kriminalromaner om Erlendur Sveinsson. Den nya heter "Frostnätter" och jag sträckläser förtjust.

Och jag blir inte förvånad om Lars-Åke drar upp ett okänt kort ur bakfickan.

rydells hörna - Olssons förstemejlare

Vissa tennisstjärnor vet att de slipper tiebreak om de kommer först till sex.

Det gäller att hålla reda på fram och bak när man ser Elin Ekblom spela fotboll.

Tito Beltran begär resning, är det inte just det han sitter inne för?

Låt Enqvist bli kapten i både tennis och fotboll, han vet hur man får bollen i nät.

- Kristian Rydell