Förklaringen till varför man får Jerringpriset är lika svårbegriplig som förklaringen till varför vissa blir folkkära och andra inte.
Jag ska börja med att citera Patrick Ekwall från hans blogg på Fotbollskanalen.se, medan ni försöker lista ut varför Lill-Babs är teckning i dag. Så här skrev Ekwall:
"Jag har inga som helst problem med att Helena Jonsson vinner Jerringpriset med bred marginal, hon är såklart värd det.
Oavsett vilket är det fascinerande.
Hur många svenskar skulle känna igen Helena Jonsson på stan, utan gevär?
Hur många utanför lilla Sverige, bortsett från ett gäng tyskar, norrmän kanske och ett gäng österrikare, har en aning om vem Helena Jonsson är och vad hon gör.
Det är ju egentligen skitsamma och inget konstigt, hon är monsterpopulär i Sverige och det finns okända (för oss) rugbyspelare i England, cricketspelare i Australien, basebollspelare i USA, bobollspelare i Finland som bara är superstora i sina egna länder."
Så frågan är hur man väljer: sportslig framgång och prestation eller utstrålning. Eller både och?
Zlatan Ibrahimovic borde ha vunnit Jerringpriset den här gången, om man nu ser till vad en svensk idrottare har presterat.

Kalla hade inte vunnit - men skrattade sig igenom rutorna

Jag håller med Ekwall om att jämfört med internationell fotboll, skytteligavinst i Italien och given plats i Barcelona, är skidskytte en liten och obetydlig sport där det givetvis är lättare att hävda sig än i - till exempel Inter och Barcelona.
Men allting är svårare än så.
När Charlotte Kalla vann Jerringpriset hade hon inte vunnit nånting - hon hade inte vunnit nånting! - däremot var hon "go' och gla'" och skrattade sig rakt igenom tv-rutorna ända djupt in i den svenska folksjälen när programledaren Peter Settman kysste henne på en idrottsgala.
Ibland är det så enkelt, men ändå svårförklarligt.
Räknar jag rätt vann skidskytten Magdalena Forsberg Jerringpriset fyra gånger, utan att vara mer än hyggligt framgångsrik i en av världens minsta sporter.

Ludmila rakt in i folksjälen

Och kollar man vilka Jerringprisvinnare som var både folkkära och framgångsrika är det lätt att plocka ut Ingemar Stenmark, handbollslandslaget, bronslaget i fotboll 1994 och kanske Ludmila Engquist.
Vi kan glömma eftermälet, men när Ludmila Engquist berättade om sin bröstcancer gick hon långt utanför idrotten och rakt in i den där svårfångade folksjälen.
Vid ett comebacklopp på Stadion i Stockholm stod gråtande kvinnor och höll upp skyltar med "TACK, LUDMILA!" och det var ett stort eller märkligt ögonblick i svensk friidrottshistoria.
Pernilla Wiberg var framgångsrik, men inte folkkär, inte på det sättet. Inte heller Annika Sörenstam, Torgny Mogren, Stefan Holm eller vem som helst annars med ett Jerringpris.
Jag trodde aldrig Zlatan skulle få Jerringpriset, men 2007 kunde inte ens det ringande svenska folket undgå att rösta honom högst upp.
Nu kommer vi till Lill-Babs.
När jag växte upp var hon en kändis. En kändis av den typen som är känd för att hon är känd men inte för så mycket mer.
Hon sålde tidningar.
Det gick inte en vecka utan att man från olika dam- eller skvallertidningar erbjöds Lill-Babs stickrecept. Sticka Lill-Babs mössa, vantar, strumpor, vespa, kofta, raggmunkar, halsduk och korsett.
Ett typexempel på att bli älskad av folket genom att vara vänlig, vanlig - go' och gla'. Eller också inte.

Mer svärta och allvar hos Lill-Babs än jag inbillat mig

Full av fördomar skickades jag en gång att recensera Lill-Babs i en folkpark eller på en krog och jag gick därifrån omvänd och imponerad. Det fanns betydligt mer svärta, allvar, artisteri och talang i Lill-Babs än jag hade inbillat mig. Jag tror jag släppte loss fyra eller fem getingar.
Jag tittar på gamla album, gamla bilder och - hon var rafflande vacker.
Hon hade dessutom en sexutstrålning som knappast gick hand i hand med folkhemmet och stickningen - "En tuff brud i lyxförpackning", typ - och hennes kärleksaffärer var både många och omskrivna.
Så det är som vanligt: det finns ingen sanning, man begriper ingenting.
Likheter mellan skidskytte och Lill-Babs?
Ja, Lill-Babs spelade i musikalen "Annie get your gun" i Scandinavium 1974 där hon precis som Helena Jonsson, Magdalena Forsberg och Anna Carin Olofsson-Zidek framträdde med bössa.
"Man får aldrig en karl med gevär", sjöng hon. Men det fick hon. Både hon, ACO, "Magda" och Helena - även om just han inte får följa med till OS.

VECKANS...

...IDOL I:

Sarah Sjöström
En mejlbox full av hurra och heja för Sarah Sjöströms exemplariskt korta och kärnfulla tal på Idrottsgalan i måndags. Över huvud taget är jag imponerad av denna sextonårings sätt att hantera sin berömmelse.

...IDOL II

Hanna Falk
Det är fullt möjligt att Hanna Falk klappar igenom när det väl blir OS, men...jag tror det inte. Hon utstrålar en obändig vilja och oräddhet som vinner min kärlek, och som kan ta henne hur långt som helst.

...IDOL III

Nora Strandberg
För fyra år sen blev Nora Strandberg vald till Sveriges bäst klädda kvinna. Jag älskar verkligen personer som klär sig stilfullt och medvetet, och kan efter senaste "Supersöndag" meddela att Nora håller klassen.

...IDOL IV

Hélène Benno
Vi stod ett gäng utanför "Gomorron Sverige"-studion i måndags morse och gjorde vågen för Hélène Benno som tog Chicago på tio poäng i "På spåret". Hélène är en av de mest allmänbildade personer jag känner.

...IDOL V

Andrea Arnold
Efter den makalösa "Fish tank" såg jag häromkvällen Andrea Arnolds förra film, "Red road". Med tanke på att Katheryn Bigelow gjorde den sensationella krigsfilmen "The hurt locker": kvinnliga regissörer regerar.

INTE ENS NÄRA

Gunde Svan, en vecka efter jordbävningen i Haiti: "...jag hade inte hört talas om katastrofen. Jag har bara kollat på vädret den senaste veckan."

TILL SIST...

En av litteraturvärldens giganter dog i måndags.
Robert B Parker skrev några av historiens bästa, smartaste och roligaste deckare där privatdetektiven Spenser i Boston var huvudperson - och hans alter ego.
Parker dog av en hjärtattack vid sitt skrivbord. Han blev 77. Han var en av mina stora hjältar.
New Orleans Saints är en match från Superbowl!
Vi satte kanske för stor press på Robin Söderling.
Carlos Tévez är inne i ett osannolikt flyt för tillfället.
Lars Lagerbäck kom till Idrottsgalan med ny självironi och ny dam, Hélène Fors, vem hade trott det om träningsoverallsmannen?
Den polske handbollsmålvakten var allt annat än Szmal...
Det är lite mer än en vecka sen som gitarristen Mick Green och sångaren Teddy Pendergrass dog. Båda spelade enorm roll i musikhistorien. Pendergrass död nämndes i de flesta svenska tidningar - till och med på en och annan kultursida - men om Green skrev ingen. Det är skillnad på folk och folk.
...och den tyske allt annat än Bitter.
Sydkorea slog Finland med 2- 0 i en träningsmatch i Malaga i en match som beskrivs som ett "finskt bottennapp", men vem tror ni var bäst i det finska landslaget?
"Johan E" med bärlik: Joakim Arnell i Refreshments och Peter Englund, ständig sekreterare i Svenska akademin.
Alla som svarade Jari Litmanen svarade rätt.
Nigerias vicepresident heter Goodluck Jonathan. Det kan behövas.
Är inte förvånad över att Jevgenij Plusjenko satte nytt personligt rekord med 91,30 i sin comeback i konståknings-EM. Mannen är unik.
Måste kännas lite konstigt för Erik Hamrén att åka till fjärran sagoländer bara för att upptäcka att Anders Svensson är bäst.
Stieg Larsson själv slipper uppleva de ovärdiga bråken och skitsnacket.
Malmö FF ville ha namnen på bråkmakarna som bussades bort vid derbyt mot HIF förra säsongen för att stänga av dem från MFF:s matcher. Kammarrätten sa nej eftersom "enskilda kan lida men" i så fall. Kampen mot huliganismen är aldrig enkel.
Förstår inte upprördheten över att Björn af Kleen använt Facebook- och Twitter-citat i en kulturartikel i Expressen. Har man en åsikt på Facebook och en annan - lite mer korrekt, lite finare - officiellt?
Till skillnad från Pamela Andersson i fredags tror jag inte alls att resultaten i OS påverkas av att beskedet om Pär Mårts kom redan nu.
Hade ingen aaaning om att Babben Larsson kunde sjunga (så bra).
Sändningen av Oman- Sverige i onsdags var ingen av TV4:s största stunder.
Jag vet inte när det gick så många bra filmer på bio senast, och nu kommer en till: på fredag har "Precious" premiär, ett andlöst drama som hugger i själ och hjärta.
På tal om Roland Andersson...vad hände med Patrik Anderssons intressen i och för Malmö FF? Jag trodde allt var klart för att han skulle ta över.
Har blundat och plockat i cd-hyllan några sjukdagar och...herrejävlar vad bra de två första albumen med J Geils Band är.
Har fortfarande inte kommit över Morgan Allings framträdanden på idrottsgalan.
Att både Adrian Schultheiss och Kristoffer Berntsson var sämst när det verkligen gällde betyder ändå att Schultheiss får åka till OS i Vancouver. Bara i konståkning, mina vänner.

rydells hörna - Olssons förstemejlare

Grahns huvudlösa hjärnsläpp kan säkert orsaka mjällby och gråa hår.
Utredning av Gary Neville, med Téve(z) hjälp?
Ljungberg till Livorno? I så fall är italienska ligan lika bra som jag trott.
Mjällby vill ha Linderoth och Grahn. Nåt fel på Sören Busk och Hans Gren?