Det kom att handla om tårar och händer i Helsingborg i går kväll.
Henrik Larssons tårar.
Djurgårdens händer.
Henrik Larsson grät när han tog farväl.
Djurgården har allt i egna händer inför sista omgången.
Det finns ungefär 365 750 poplåtar där sångaren sjunger att det blöta på kinderna är regn, det är inte tårar.
Hällregnet dränkte Olympia i går kväll.
Henrik Larsson kunde skyllt på regnet. Det gjorde han inte. Henrik Larsson grät.
Förutom en kulturtant från kommunen, hon verkade inte veta riktigt hur hon skulle förhålla sig till allting, var det en värdig avslutning för Henrik Larsson.
Supportrarna sjöng och på storbildsskärmen hälsade alla från Sir Alex Ferguson över Lars Lagerbäck och Zlatan Ibrahimovic till Henrik Larsson.
När han själv tog mikrofonen sa han:
- Det är nästan så man börjar gråta.
Och så gjorde han det.
Henrik Larsson sa:
- Man tror man är en cool kille, men när man ska ta avsked är man inte så stor.
Henrik Larsson är stor, större än de flesta. Det är nog bara Zlatan Ibrahimovic som antingen är eller kan bli större än Henrik Larsson.
Henrik Larsson ville vinna mot Djurgården i går.
Han är 38, men en anledning till att han fortfarande håller på hög nivå - och har gjort det i så många år - är vinnarinstinkten, vinnarviljan. Han skrek åt en bollpojke som inte kastade in bollen tillräckligt snabbt, han demonstrerade nästan Zlatan-aktigt när han inte fick passningen där han ville ha den och han slog frustrerat knytnäven genom luften - och det såg ut som om han svor - när han själv missade några mer eller mindre öppna lägen framför Pa Dembo Touray i Djurgårdens mål.
Djurgården vann med 2-0. Det var rättvist. Det finns ingen sentimentalitet i fotboll. Hammarby är ute, nu står det mellan Djurgården och Örgryte.
Och både den för arbetsmoralen så viktige Mattias Jonson och tränaren Andrée Jeglertz pratade om att Djurgården fått allting dit de ville: de har allt i egna händer.
De har en tuff match hemma på söndag mot Kalmar FF - Örgryte åker till Gävle för att möta Gefle - men det känns som om mirakelmatchen hemma mot Örgryte i lördags har satt en raket i röven på Djurgården.
Jag skulle bli förvånad om det inte blir Djurgården som Assyriska får möta i kvalet.
Charmigt pratsam
Henrik Larsson var bra i HIF i går, och jag gillar den lövtunne Rasmus Jönsson och Marcus Lantz, den hårde mittfältseleganten med den mest arroganta gångstilen sen Claes Cronqvist, men för övrigt var det en blek insats av Helsingborg. Den spelskicklige och sevärde mittbacken Joel Ekstrand fick gå ut redan efter tio minuter och därefter var det bara för Djurgården att följa sin plan och ganska enkelt kontrollera matchen.
HIF spelar en meningslös match borta mot Elfsborg på söndag, den skippar Henrik Larsson - han spelar inte på konstgräs.
Och när han nu slutar så slutar han - cold turkey.
- Nä, du, inga träningar nu, inget sånt, slutar man så slutar man, sa Henrik Larsson.
Han var lika charmigt pratsam i går som efter förlusten mot Danmark i VM-kvalet och koketterade lite med att han skulle anmäla sig till arbetsförmedlingen.
Hårt jävla jobb
- Jag har haft tur, tjänat bra och har så mycket pengar att jag inte behöver göra nåt resten av livet. Men jag kan inte bara glida omkring, sån är inte jag, sa han.
Jag är övertygad om att Henke inte behöver söka jobb.
Jag är övertygad om att jobben kommer att söka Henke.
I dag tömmer Henrik Larsson sitt skåp i omklädningsrummet på Olympia och i dag börjar därmed första dagen av hans nya liv.
I dag får Djurgården besked om hur många matchers avstängning som Patrik Haginge och Hrvoje Milic får, om det räcker med den i går eller om de tvingas avstå matchen mot Kalmar också.
Men egentligen kvittar det; så här i säsongens sista timmar lever Djurgården på den gamla beprövade, effektiva och älskvärda järnkaminandan: hårt jobb, hårt jävla jobb.
Vi ska inte lura oss själva och tro att den automatiskt betyder allsvenskt spel nästa år, än så länge kan den bara betyda en kvalmatch mot ett piggt Assyriska.
- Klarar vi inte av det (Kalmar, eventuellt Assyriska), ja, då finns det ju en anledning till att vi ligger där vi ligger och hamnar där vi hamnar, sa Mattias Jonson.
Vad som händer i HIF nästa säsong är svårt att förutse.
Det är ännu svårare att se hur detta bitvis briljanta, ganska ungdomliga men också väldigt ihåliga HIF ska klara sig utan Henrik Larsson.
Tränaren Bosse Nilsson slutar, Henke slutar, Adama Tamboura flyttar och även om Rasmus Jönsson och Joel Ekstrand kan vara blivande landslagsmän känns det inte som om klubben har råd att skaffa en toppforward i närheten av Henke-klass.
- Vi måste göra nåt åt lönesituationen i svensk fotboll. Vi får fram många unga talanger men dom försvinner till Norge och framför allt Danmark eftersom de kan få mer betalt där, sa Bosse Nilsson efteråt.
...och av alla gamla Henke-klipp på storbildsskärmen blev till och med jag lätt fuktig i ögat av den gamla Sundsvalls-matchen när HIF gick upp, och det var snödrivor på planen och Henke gjorde mål i rastaflätor och långkalsingar.