Det var nog fel att fråga.
Men vi stod ovanpå en simhall på Hisingen i en lokal med stora fönster och solen sken in genom dem och gjorde lokalen varm och skön, och jag frågade Häckens tränare Peter Gerhardsson om framtiden.
- Framtiden!?! Det får bli på måndag. Nu handlar det bara om nutiden och den är inte så jävla kul, sa Peter.
Jag förstår Peter Gerhardsson.
Det var fånigt att fråga, men nåt ska man fråga på dessa ofta så meningslösa "presskonferenser" efter allsvenska matcher.
Det gör ont när knoppar brister och det är inte så jävla kul när gulddrömmar krossas.
Alla säger att inget är klart, det är många poäng kvar att spela om (i Häckens fall sex, det är inte så många) men när Kalmar i går slog Häcken med 2-1 kändes det som om Häcken knuffades av tåget som går mot guld.
Det har brunnit på Rambergsvallen så allsvenska fotbollslag byter om i provisorium som... låt mig säga så här, omklädningsrummen på Kullaparken i Jonstorp är finare.
I ett av dem stod jag med Kalmars lag som var ett gigantiskt leende, för vinsten var en sensation och till och med en Henrik Rydström frågade:
- Vad hände?
Själv undrade jag för några sekunder hur han tänkte när han la sig till med den mustaschen.
Det är omöjligt att förutse fotbollsmatcher, det är ofta svårt att förklara dem i efterhand men just Häcken- Kalmar FF, 1-2, var ett klassiskt fall av fotbollspsykologi.
Skadorna ändrade matchen
Det var Häcken som spelade sitt bolltrillande finlir, som gjorde 1-0 när Dioh Williams lekt bort Emin Nouri och som sen, efter skador på både Martin Ericsson och Waris Majeed, fisklirade för att hålla 1-0 eller väntade på det 2-0 som alla, både publik och spelare, visste skulle komma.
Då slog Kalmars lysande målvakt Etrit Berisha en lång, lång utspark där mittbackarna Tom Söderberg och Mohammed Ali Khan och målvakten Christoffer Källqvist inte kunde bestämma sig för vem som skulle ta Kalmars Abiola Dauda som alltså vann luftduellen och nickade i stolpen.
Häckens David Frölund hann inte undan när bollen studsade ut, och där hade Kalmar 1-1.
På tre minuter gjorde Kalmar 1- 1, brände en straff men gjorde 2- 1 på hörnan efteråt, och på samma tre minuter tappade Häcken guldet.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för ett lag att växla upp efter att ha glidit fram på cruise control och med både den skicklige speluppläggaren Martin Ericsson och den förbålt snabbe målgöraren Waris Majeed utanför planen tappade Häcken allt och började slå panikartade höjdbollar som var så förutsebara att till och med Henrik Rydström kunde nå högst och nicka bort dem.
Häcken har gjort 64 mål i årets allsvenska, det är en otrolig siffra, och Häcken är ofta väldigt underhållande att titta på.
Men när Martin Ericsson gick av redan i 25:e minuten tappade Häcken otroligt mycket kreativitet. Det är då märkligt hur en spelare som inte lyckats fullt ut i tidigare föreningar så snabbt blev den kanske viktigaste i Häcken med sin speluppfattning, skaparkraft och förmåga att hålla i bollen.
Okej, då: AIK tappar poäng mot Syrianska i dag, Elfsborg förlorar mot Gefle i morgon och Häcken är med i rejset igen.
Jag vet ingenting om hur detta ska sluta, men allsvenskan är förbannat spännande.
På torsdag kommer AIK till Rambergsvallen. Även om Kalmar på sitt sätt ganska skickligt manövrerade ut ett alltmer ofokuserat Häcken är förstås AIK en helt annan, tuffare och hårdare, motståndare.
Majeed och Ericsson lär behövas
Tom Söderberg blev utvisad vid strafftillfället, men kanske är Jimmy Dixon nu tillräckligt fulltränad för att gå in i mittförsvaret (jag kände faktiskt inte igen Dixon utan hår).
René Makondele är tillbaka och man tror att både Martin Ericsson och Waris Majeed ska kunna spela på torsdag.
Det lär behövas. Frågan är hur Rambergsvallen ska stå pall mot publikinvasionen från Sveriges baksida.
Kalmars tränare Nanne Bergstrand sa att "alla håller på Häcken, för det är David mot Goliat" och det kan han ha rätt i, men det är en sanning med modifikation.
Även om Häcken har fått en del nymornade fans så är det ingenting mot vad stora klubbar som AIK och Malmö FF kan mobilisera när det verkligen gäller.
En fruktansvärt ful getingmaskot
På Hisingen är det som förr: Spelarna kommer gående över parkeringsplatsen, en trubadur sjunger, man delar ut presentkort för bildelar, korvarna har inga fantasifulla namn men man får två kokta i ett bröd för 25 kronor och en fruktansvärt ful getingmaskot står och ser ut som om den ville vara nån annanstans.
Kontrasterna mellan Swedbank stadion i förrgår och Rambergsvallen i går kunde inte ha varit större.
Hade vi befunnit oss i Italien hade jag varit övertygad om att serien är riggad för att till slut hamna i ett läge där den allra sista matchen på Råsunda också blir en helt avgörande match om guldet mellan just AIK och MFF den 4 november.
I Malmö var det bara fullmånen man kunde lita på, och hur det än går i allsvenskans toppstrid kommer Femmans spårvagn att för evigt rassla förbi Rambergsvallen, det är det enda man vet.
Eller... rasslar och rasslar, det är nog bara i New Orleans som det rasslar om spårvagnar.
