Ni minns Bradley Wiggins från OS. Ni minns hans guldmedalj och ni minns hans långa, smala polisonger som nu och snabbt har blivit mode bland unga, hippa engelska män. Och ni kommer säkert ihåg att han designat en egen kollektion för det klassiska Fred Perry-märket som alla från mods till fotbollshuliganer omhuldar.

Det var Andres Lokko (den svenske Modfadern) som skickade en länk med en musikalisk story om och med Bradley Wiggins i den engelska musiktidningen NME.

Jag kan sakna Wiggins musikaliska passion och egensinne bland svenska idrottare som "gillar musik".

Tidningen bad "Wiggo" göra en spellista och han våndades och sa:

– Att göra en lista är lite svårt eftersom det man lyssnar på hela tiden förändras, det är det som är grejen.

Förr fick man åka jorden runt

Men så här ser den lista ut som han satte samman för NME:

"Whirlpool's end", Paul Weller.

"Jag älskar den! Jag gillar dess många, olika moment, men förutom det är jag inte riktigt säker på varför jag gillar den. Det är inte nödvändigtvis för texten, den betyder inget speciellt för mig."

"In the City", Dr Feelgood.

"Jag älskar Dr Feelgood. Wilko Johnson är en av mina allra största favoritgitarrister."

"Heatwave", Who.

"När dom spelade på Marquee (känd klubb som låg på Wardour Street i London) i slutet av 60-talet brukade dom köra en cover på Martha & The Vandellas "Heatwave", och det är min absoluta favorit med Who. Jam gjorde den också, men jag föredrar Who-versionen."

"Keep on keeping on", Nolan Porter.

"Det här är en fantastisk "Northern soul"-låt. Tidiga J oy Division brukade spela den. Den är väldigt mörk och - faktiskt - ganska skräckinjagande."

"Headmaster's ritual", Smiths.

"Jag svänger mig mellan olika genrer här, men varje låt påminner mig om en speciell tid i mitt liv. Den här får mig att tänka på 'primary school' (grundskolan, typ), när jag lyssnade på Smiths och tidig Paul Weller.

"Stanley Road", Paul Weller .

"Jag har lyssnat väldigt mycket på 'Stanley Road' sista tiden. Och det var längesen, men lyssnar man mycket på musik slutar det ofta med att allting går i cirklar. Det är ingen speciell låt som står ut, jag lyssnar på hela albumet."

"In the City, Jam.

"Den lyssnar jag ständigt på."

Och det är fantastiskt att höra hur Bradley Wiggins gjort och gör som alla vi andra dårar har gjort och gör. Man upptäcker en artist, och sen vill man veta vad han, hon eller de har gjort tidigare och vad som har inspirerat dem, och så är man fast i en helt ny värld att utforska.

Och det är ju så lätt i dag.

Där man förr fick åka jorden runt och trycka sig in i källarlokaler eller hänga på loppmarknader för att hitta den musik vi ville höra så ligger allting i dag bara ett knapptryck bort.

Vi hade en bild på Wiggins och Paul Weller förra söndagen.

Wiggins ser ut att försöka vara så cool som möjligt, medan Weller ser lätt road ut.

Wiggins om Weller

Så här säger Wiggins till NME om varför han älskar Paul Weller så mycket:

– När jag var elva upptäckte jag hans första soloalbum, och så började jag leta i hans rötter med Jam och allt det där. Jag gillar verkligen också S teve Cradocks nya soloalbum som är lite psykedeliskt, men också lite Beatles-aktigt, hans sologrejer är helt annorlunda mot Paul Wellers.

– Jag är inte lika förtjust i Wellers senare grejer, vissa saker är bra, men andra är lite väl spejsade för mig. Men Steve Cradock har hållit sig till ungefär samma grejer som i Ocean Colour Scene, som var min första stora kärlek i början av 90-talet.

Beklagade Spice Girls återförening

Och om jag nu går i gång på vad Bradley Wiggins gillar så beror det - givetvis! - på att vi gillar samma saker.

Jag var långt ut på engelska landsbygden för cykel, men jag kom aldrig in i velodromen för en typ av cykel som min vän Richard Williams på The Guardian älskar.

Däremot sågs Richard och jag på The Ship på Wardour Street i början av veckan och beklagade att Spice Girls kanske ska återförenas, och att det inte finns ett enda band vi ville se återförenat.

– Jo, jag har ett: Brinsley Schwarz, sa Richard.

Det kan han ha rätt i, det var ett mångsidigt och älskvärt litet band med Nick Lowe, Ian Gomm, Brinsley Schwarz, Bob Andrews och Billy Rankin.

Jag har förresten inte hört Steve Cradocks soloalbum, som Bradley Wiggins gillar, men nu måste jag det. Jag tyckte också om Ocean Colour Scene på den tiden.

VECKANS...

... TV-SUCCÉ

Handbollslandslaget

Kolla siffran: 2 258 000 tittade när Sverige mötte Frankrike i OS-finalen. Det finns ett alltid ett bubblande handbollsintresse i nationen, och därför är det extra trist att vi missade att kvala in till VM.

... BLUFF

Nadezjda Ostaptjuk

Den vitryska kulstöterskan som tog guld i OS var dopad. Från att ha varit känd som den enda kulstöterska som ser ut som Janne Schaffer är namnet Nadezjda Ostaptjuk nu för evigt förknippat med fusk.

... DEBUTANT

Alexander Kacaniklic

Från ingenstans - om man nu inte räknar HIF, Liverpool och Fulham - direkt in i A-landslaget i onsdags. Alexander Kacaniklic har aldrig spelat en landskamp, och hans karriär saknar fullständigt motstycke.

... MEST OBEGRIPLIGA

LdB Malmö

Jag förstår fortfarande inte hur klassiska föreningar (detta var en gång Malmö FF) kan tillåtas bli så misskötta att de trots stora sportsliga framgångar riskerar att gå i konkurs. Tyvärr kan detta bara vara början.

... ECUADORIAN

Julian Assange

Han åkte en sväng i Sverige, träffade några kvinnor och har nu asyl i Ecuador. Vem hade kunnat ana det för några år sen, när Julian Assange var världens hjälte? Hans undanflykter är inte ens roliga längre.

Inte ens nära

Man vinner ingenting på att själv checka in på flygplatser när man lik förbannat måste köa för att lämna resväskan.

TILL SIST...

• Jonstorp tog några steg uppåt i division 7 Skåne nordvästra efter en övertygande 4-0-seger borta på Kroppavallen mot Kropp. Men laget är långt från uppflyttning.

Tobias Aldgård, Oliver Lidman Bengtsson, Marcel Andersson och målvakten Martin Kovacs gjorde Jonstorps mål.

Nästa match är borta mot Torekov på lördag klockan 15.

• Jonna med bärlik: Daniel Tjernström, AIK=skådespelaren Michael Fassbender.

• Om han var hästägare: Francis Ford Hoppola.

• Jag trodde att min lilla gränd in från Upper Woburn Place var en liten idyll, men först blev jag en kväll jagad av ett gäng killar, och när jag några dagar senare, mitt på eftermiddagen, tog en kopp te utanför ett fik kom fyra killar springande med två poliser i hälarna. Killarna var tio-elva och hade försökt stjäla en motorcykel.

– Det här är riktigt ruffiga kvarter, dom har snyggat till det för OS, men här hänger många narkomaner, sa Höjdhopparen när vi gick där tillsammans.

Höjdhopparen vet allting. En morgon droppade han att han en kväll hade varit hemma hos Nick Mason i Pink Floyd.

• Tog Hammarby allvarligt på cupmatchen mot Sirius?

• Det är bara i London man en morgon vaknar av sång och bjällror och när man tittar ut ser ett helt Hare Krishna-tåg passera nere på gatan.

• Kristian Rydell med en spännande fråga: "Varför inte sätta Pia Sundhage som ansvarig för fotbollslandslaget? Hon har mer erfarenheter både som spelare och ledare än vad tidigare och nuvarande ansvarige har, samt, inte minst framgångar på OS och i VM! Ja, jag menar herrlandslaget. Klockan är faktiskt 2012 i den så kallade jämlikhetens Sverige."

• Diskusens exakta nedslag borde vara ett uppslag för diskussion.

• Egget hade berättat om namnbytet men det var ändå underligt att runda hörnet till 14, Denham Street och upptäcka att den gamla, kära indiern Maharajah nu heter Piccadilly Spice. För övrigt är det sig likt.

• Helt rätt att inte bygga ny fotbollsarena i Gävle utan i stället bygga om Strömvallen. Man ska vara rädd om Sveriges fotbollsvallar.

• Sist jag var i London, England-Sverige i december i fjol, rapporterade jag att klassiska 100 Club på 100, Oxford Street, där alla från Rolling Stones till Sex Pistols har spelat, skulle läggas ned. Men tillräckligt många rockpersonligheter la sig i så klubben finns kvar.

• Jordgubbar med grädde och lakritssås på Barrafina (54, Frith Street i Soho) kan vara den godaste efterrätt jag ätit.

• Av det jag hört, sett och läst så missade jag ingenting när Brasilien krossade Sverige på Råsunda i onsdags.

• Det finns förstås en anledning till att Henok Goitom spelar i Solna och inte i Spanien. 

• I härvan HIF-Alfred Finnbogason-Lokeren-Heerenveen skyller alla på alla, men det finns bara en förlorare: HIF.

• I avslutningskrönikan från OS oroade jag mig för hur man tar bort alla tillfälliga markeringar i asfalten i London. Nu vet jag: Halv två på natten vaknade jag av ett jetplan i mitt rum. Ljudet kom från en hiskeligt stor maskin som centimeter för centimeter flyttade sig fram längs gatan samtidigt som den brände bort markeringarna.

• Det känns som om Manchester City blev mästare för en vecka sen, och... nu börjar Premier League igen. Som Bodil Malmsten skriver: "Och en månad går fortare än ett hjärtslag".