Det vet vi utomstående betraktare redan.

Avslutningen av herrallsvenskan i fotboll 2012 är ett sällan skådat och infernaliskt drama där det är fullständigt omöjligt att förutse vad som kommer att hända.

Jag har fort farande ingen aning om vem som tar guldet. Jag vågar inte ens tippa, det har jag gjort tillräckligt.

Jag tror - man vet aldrig

För den som håller på Malmö FF, Elfsborg, Häcken eller AIK är dramat helvetiskt, men jag tror inte att nån är beredd att avstå från att vara delaktig i idrott när den är som mest spännande, som mest underhållande.

När jag åkte till Göteborg, Hisingen och Rambergsvallen i lördags var jag lika förvissad om seger för Häcken mot Kalmar som tydligen Häcken-spelarna var.

Men det som såg ut som en promenad i parken blev under sex minuter en sportslig katastrof där Häckens chans till ett överraskande guld försvann.

Tror jag.

Man vet aldrig.

Jag trodde AIK skulle köra över Syrianska på en fot, men man hade glömt att meddela Sharbel Touma.

När jag kom till Borås i måndags fick jag se ett ganska imponerande Elfsborg som verkade ha låst in den så kallade guldfrossan i ett värmeskåp utanför omklädningsrummet.

Men Elfsborgs match mot Mjällby i kväll går på naturgräs.

Mjällby har inget att spela för och det kan betyda att Elfsborg kan göra 8-1 eller också kan det betyda att Mjällby spelar helt utan nerver, helt utan press och tar poäng eller kanske vinner på en arena som är ökänd för vissa lag. Det var som Lühr skrev i SPORT-Expressen i går: Det är vid den här tiden man upplever de osannolika resultaten.

Kan avgöra fajten

Jag är i Malmö i kväll.

Mjällby- Elfsborg går klockan 18 och vid poängtapp eller förlust för Elfsborg kan Malmö FF avgöra guldfajten redan nu.

Men ingenting är givet.

Vi har i höst sett hur skakningar på nedre däck kan få till och med ett stålsatt Tyskland till 4-4, och ett självsäkert och självklart Häcken tappade plötsligt tre givna poäng. Vi har därmed också sett vad som händer om man börjar fundera och känna oro.

Den som bekymrar sig minst är den som är närmast pokalen.

Speedwayföraren Antonio Lindbäck berättar ofta om hur Tony Richardsson fick honom att bli en bättre förare. Lindbäck hade svajiga tävlingsnerver, men Kung Tony präntade in i honom att "bara gå ut och ha roligt."

Både Malmö, Häcken och AIK har unga och talangfulla lag, men ska vi tala nyckelspelare väljer jag Anders Svensson, Jon Jönsson och Andreas Augustsson i Elfsborg.

Har varit med förr.

Vet vad som krävs.

Tar ingen skit.

Gör vad som behövs.

Om de också tycker det är roligt vet jag inte.

Men är man idrottsman vill man förstås vinna.

En ny tid är här

Och roligare än så här blir det inte.

Allsvenskan må vara rankad på plats 343 av jordens fotbollsligor, men det är den vi har.

Det blir inte längre några sprakande, fullsatta Europakvällar mot Manchester United, Barcelona eller Inter för svenska klubblag.

Det är det här som gäller:

Hösten är mörk och kall, vinden vass. Det hällregnar eller snöar. Råsunda är en sandlåda, Strandvallen gropig och jävlig, Rambergsvallen ett eko från 50-talet men... det finns mitt i allt detta så mycket engagemang, så gruvlig spänning, så stor uppmärksamhet och så thrillerbetonade matcher att denna jävla, usla soppa vi kallar allsvensk fotboll är helt underbar, som Askungen en gång sa om en bal på slottet.

Det fanns en tid när svenska spelare försvann utomlands så fort de hade stått för en målgivande passning, det känns som om det var i förrgår.

Men det är en ny tid också här: Ekonomin i EU och de stora fotbollsklubbarna är av det slaget att man i dag måste slå minst två målgivande passningar innan man blir utlandsproffs och kan skaffa en ny tatuering och vältra sig i euro eller pund.

Man ska alltid sträva så högt man kan.

Malmö imponerade stort

Men de största ögonblicken för en svensk fotbollsspelare finns just nu i denna makalösa slutstrid.

Malmö i kväll, men jag har fort­farande ingen aning om var jag kommer att befinna mig på söndag.

Det är ingen ny situation: Jag har på bild stått vid vägskäl, har rest med pokalen, suttit med kristallkula, jag har kliat mig i huvet och Helén Rasmusen har tecknat mig vid vägskyltar som alla pekat åt olika håll.

Men nu har jag bara två val:

Borås: Elfsborg-Åtvidaberg.

Solna: AIK-Malmö FF.

Malmö FF imponerade stort mot Djurgården i förra veckan när man rätt bekvämt vann med 3-1 och bitvis spelade bländande vacker fotboll.

Men MFF kan sakna en gammaldags, rå jävel.

Det är det jag menar med att ska man ut i guldstrid är det aldrig fel att ha en Andreas Augustsson på sin sida.

Som det känns nu finns det inte en chans att Elfsborg förlorar mot både Mjällby och Åtvidaberg.

Malmö slår Örebro i kväll, men möter ett AIK som är taggat som en anabolstinn igelkott för att göra sista matchen nånsin på Råsunda till ett minne för livet och generationer.

Gå ut och ha roligt, det tänker jag göra.