Eller så är det bara vi mediehundar som hetsar upp oss lite oförtjänt över två väldigt långa amerikaner.
Michael Phelps har vunnit allt som går att vinna (jag tror till och med att han tog brons i gång i Peking), men det känns som om Ryan Lochtes förkrossande seger på 400 meter medley i går var början till slutet för Phelps.
Lochte mosade allt motstånd i finalen. Phelps tog inte ens medalj.
Det såg till och med ut som om Phelps hade lite svårt för att ta sig upp ur bassängen efter loppet.
400 medley är en mardrömsdistans som suger kraft och must, och det är alltid ett tecken på en stor mästare, en stor vinnare att det ser så enkelt ut.
Ryan Lochte flög fram (om man nu kan flyga i vatten), vände exceptionellt snabbt, effektivt och imponerande, och när det var dags för bröstsim hade han redan vunnit loppet.
En amerikansk journalist bredvid mig viskade lite för sig själv:
- Come on, Michael.
Men det var just då som att piska en död häst.
Jag frågade mannen om han höll mer på Michael Phelps än på Ryan Lochte, men det gjorde han inte.
- Jag ville bara att Michael skulle ta en medalj, sa han.
Jag tror inte att Phelps hade kul
Michael Phelps har sagt så mycket.
Han har sagt att OS i London inte kommer att bli ett nytt Peking, han såg det här OS mer som ett tronskifte. Han sa också att målsättningen i Peking var att vinna allt, men att det nu var annorlunda, här handlade det om att ha kul.
Jag tror inte att Michael Phelps hade så kul i går.
Ryan Lochte kom emellertid till den mixade zonen med kepsen på sned och sa att han var chockad.
Om han var chockad över guldet eller över Phelps fjärdeplats ska jag låta vara osagt.
Trycket på och suget efter mediebiljetter till den här kvällen var tungt, och det gällde att först tigga sig till specialbiljetter och därefter slå sig fram på de vid simning traditionellt så trånga pressläktarna.
Därför blev jag förvånad över att det fanns så många tomma stolar i arenan.
Större än så här blir det liksom inte. I alla fall inte i simning.
Vollmer - största hotet mot Sjöström
Det är förutom herrdueller också en sport där man fortfarande har stor möjlighet att få uppleva nya rekord.
Det blev två i går.
På förmiddagen satte amerikanskan Dana Vollmer nytt olympiskt rekord på 100 meter fjäril, och det är förstås Vollmer som är det största hotet mot Sveriges och Sarah Sjöströms (första) guldmedalj i kväll.
Kinesiskan Shiwen Ye satte nytt världsrekord på 400 meter medley.
Lite udda att speakern i Aquatics Centre uttalade Sarah Sjöströms namn som Sarah Joestrom.
Själv är jag lite orolig över Sarah Sjöströms form.
Jag har ju med en dåres envishet hävdat att hon kommer att ta minst en guldmedalj i London, men hon imponerade inte i går, varken på förmiddagen eller vid semifinalerna på kvällen där hon hade fjärde bästa tid.
Hon fick ingen tid alls i stafetten 4x100. Det svenska laget diskades.
Men det är i kväll det gäller.
Och alla amerikanska idrottare vet bättre än nån annan att vara bäst när det gäller...
Simmarna presenteras ganska fränt inför loppen, och man kan nästan se vilka som är i form, ungefär som man kan se att en straffskytt i fotboll ska missa eller slå bollen i mål.
Det var aldrig nån tvekan om att detta var Ryan Lochtes kväll.
När Lochte hade fått sin guldmedalj spelades "Born in The USA" med Bruce Springsteen i högtalarna och... jag hade ingen koll på tiden på Ullevi i Göteborg, men tänk om han spelade den samtidigt där och då. Vad nu det skulle betyda.
Starkt att hålla 0-0 mot Japan
Sverige gjorde ingen storstilad fotbollsmatch mot Japan i Coventry, men det var starkt att hålla 0-0 med tanke på att Japan är världsmästare och att det efter 20 minuter var spel mot ett mål: Sveriges.
Hur långt det ska räcka vet jag inte, det är fortfarande ett ganska nytt och skakigt lag vi ställer upp med.
Däremot känns det mindre hoppfullt för handbollsdamerna.
Jag förstår Isabelle Gulldéns frustration och ilska. Men det är verkligen inte nu, inte mitt under ett OS, man ska ha möten, prata ut och rensa luften.
Det skulle man ha gjort för längesen.
Vi undersöks sönder och samman, det känns som att flyga fem gånger om dan, och arrangörerna utlovar ett supersäkert mästerskap trots att superfirman G4S misslyckades med det mesta.
Ingen ska kunna ta sig in, heter det.
Men en kvinna i röd tröja tågade ett varv med den indiska truppen under invigningen i fredags kväll.
- Det fanns ingen anledning att hon skulle gå in med den indiska truppen, och vi ska ta upp detta med arrangörerna. Vi vet inte vem hon är, säger Muralidharan Raja, som leder den indiska delegationen, till The Times of India.
Man kan aldrig skydda sig mot nånting, inte ens mot en mystisk kvinna i röd tröja.
