Läs namnen i ingressen och ni ser namnen på de nya som har störst chans att slå sig in i EM-truppen.
* Det kommer att bli svinkallt i kväll.
* Det kommer att bli ett massivt publikdån.
* Det kommer att bli tufft turkiskt motstånd.
Den som inte visar sig rädd, nervös eller försiktig kan åka härifrån med en preliminärbokad biljett till Schweiz och Österrike.
Den som fegar ur – och gömmer sig – kan skriva ”SEMESTER” över almanackans alla sommarsidor.

Favorit och älskling

Mediaälsklingen och publikfavoriten och målgöraren Marcus Berg är med från start och – det trodde jag verkligen inte. Jag är glad över det, men jag trodde det verkligen inte. Jag var till och med beredd att satsa stora pengar (en tjuga) på ett vad med ”Barnet” (det är så han kallas, Jens Brandberg) om att Berg inte skulle få spela från start.
Jag hade till och med min mest mästrande röst när jag förklarade att Marcus Bergs träningar här i Istanbul varit långt från lyckosamma (han har varit riktigt dålig), och att Lars Lagerbäck lägger stor vikt vid just träningarna.
Jaha.
Jag till och med sa att Peter Larsson skulle få spela från start, och det har jag fått äta upp nu.

Ingen livrem längre

Förbundskaptenerna har ända sen Tommy Söderbergs tid pratat om att en spelare skulle komma från ”ingenstans” och göra en Brolin, det vill säga gå rakt in i EM-truppen utan att ha gjort nån landskamp. Men det har varit läpparnas bekännelser, det har varit otroligt mycket prat och inte ens tillstymmelse till en verkstad.
Men nu: nu har Lagerbäck släppt både livrem och hängslen och ställer upp med ett lag på exakt det sätt jag efterlyst och längtat efter i många år.
Marcus Berg, Sebastian Larsson och Fredrik Stoor bjuds inte in med armbågen med tio-tolv minuter kvar, de får en äkta och ärlig chans.
Om de inte tar den får de skylla sig själva, ingen kan komma och säga att den här truppen och den här startelvan är en alibiuttagning från Lagerbäcks sida.
Det är så märkligt men härligt här:
Dagarna börjar med en kylig och kall dimma som stillsamt lägger sig över de vindlande gatorna, de myllrande massorna och den brutala trafiken, som behagfullt vilar i träden och på gräsmattorna i parkerna och nästan lustfyllt sveper in tornen på de många moskéerna.
Sen kommer solen, den så hett efterlängtade och älskade solen.

Jag är orolig – Berg har kommit in snett

När Sverige tränade på en riktigt usel plan på nåt som hette Bogazici University Training Ground var det till slut så varmt att alla (det var egentligen bara en) som valt polotröja och jacka (det var Boismannen) bittert ångrade sitt klädval.
Och även om jag stått på tå på en bänk och vrålat efter Marcus Berg har jag börjat känna en märklig oro. Han har kommit snett in i situationerna på träningarna, Lagerbäck sa att det sett ”ganska bra” ut för Marcus Bergs del och när flocken skingrade sig från Andreas Isaksson kastade den sig över en lätt lågmäld Marcus Berg som inte direkt skrek ut sin förträfflighet.
Han sa:
– Det är lite nervöst så här första gången med landslaget, även om det är roligt.
Han sa:
– Jag drömmer givetvis om EM, men jag är ny, det kommer mer.
Det är inte precis Björn Ferry över de uttalandena.

Varför är Safari här?

Jag hoppas att Marcus Berg ska lyckas för det vore en dröm att få en sån målgörare i ett landslag som så ofta körde fast i just det spåret i VM i Tyskland.
Sebastian Larsson känns på sitt sätt tryggare, säkrare och mer övertygande i både kroppsspråk och spel.
Fredrik Stoor får chansen på sin riktiga plats som högerback och har varit bra på träningarna.
Men Lagerbäck är inte Lagerbäck om han inte också skjuter sig i foten.
Det är helt rätt att Stoor får spela, men istället för att låta den naturlige vänsterbacken Behrang Safari spela från start flyttar han i kväll över Mikael Nilsson från höger till vänster. Vad var det då för vits med att ta hit Safari?

Vad var vitsen med att ta in Dahl?

Och vad var det för vits med att ersätta den defensive mittfältaren Rasmus Lindgren med den defensive mittfältaren Andreas Dahl bara för att låta Dahl stå som snäll mittbackskompis bredvid Daniel Majstorovic i spelövningarna?
Det blir kallt om kvällarna i Istanbul. Det behöver faktiskt inte ens bli kväll, det räcker att solen försvinner för att den lättjefulla dimman ska bli arg och elak. Turkiet–Sverige kan bli en klassiker: ”Vem är hetast i kylan vid Bosporen?”
Jag förstår inte den som kallar matchen ointressant.