SportExpressen på Facebook

Snackisarna - och nyheterna

SportExpressen på Twitter

Häng med - @SportExpressen

TIDNINGEN
KRÖNIKÖRER
BLOGGARE
Storlek på text:
Skriv ut text

Mats Olsson

"Inställningen var rätt"

Läs fler krönikor! Här är Mats Olssons samlingssida
Annons:
Läs mer om

Det här var matchen där inställningen var rätt.

Modet var rätt.

Viljan var stark.

Zlatan var fantastisk.

Men England vann.

Det blir så ibland.

Så jävla tungt.

De 18000 svenskarna hade lämnat Olympiastadion, men engelsmännen stod kvar och skanderade den förhatliga "Seven nation army" eller sjöng "We will rock you" om och om igen.

De dansade i bar överkropp, insvepta i flaggor med "No surrender", "Blackpool", "Southampton", "Leeds" och allt ni kan tänka er.

Då hade ändå Sverige gjort en kanonmatch.

Men England vann, det är vad det handlar om.

England vann med 3-2 i en av märkligaste matcher jag upplevt.

Den slutade inte oavgjort som matcherna mellan England och Sverige brukar sluta.

Det blev inte 0-0 eller 1-1, det blev 3-2 till England.

Det finns säkert fotbollsesteter som tycker att det var en medioker match mellan två mediokra lag, men det är också så här fotboll är.

Pang-pang, två lag som sköt från höften.

 

När Andy Carroll gjorde 0-1 på turneringens snyggaste passning från Steven Gerrard trodde jag att alla gamla spöken skulle komma fram.

Passningen svepte in långt utifrån plan och Carroll hoppade högst mellan Olof Mellberg och Andreas Granqvist och nicksköt, precist, in 0-1.

Det var ett sensationellt snyggt mål.

Men det knäckte inte Sverige.

Vi kom tvärtom tillbaka med ett kvitteringsmål som Olof Mellberg först fick kredd för, men som efteråt ändrades till ett självmål.

Andy Carroll fällde Kim Källström, Zlatan Ibrahimovic satte frisparken i muren, men bollen kom ut till Mellberg som träffade Glen Johnson, som i sin tur fumlade in bollen.

Olof Mellberg gjorde verkligen 2-1 och stadion blev gul som ett rapsfält i Skåne om våren.

Englands förbundskapten gjorde några effektiva byten, satte in Theo Walcott som gjorde 2-2 på ett skott långt utifrån sen Jonas Olsson nickat bort en hörna.

Samme Walcott slog in den boll som Danny Welbeck till slut kunde klacka (!) in mellan Olof Mellberg och Jonas Olsson.

Pust. Det var som en berg-å-dalbanetur.

Ett pass, en klack - och sen var det slut.

 

Vi har upplevt det själva, men då var det Zlatan som klackade.

Och nu... kommer Zlatan nånsin att vinna nåt stort?

Jag vet inte.

Den jävla Champions slinker ur hans grepp varje gång, och vi kommer förmodligen inte längre än så här med vårt landslag.

Som Arsenals gamle storback Lee Dixon sa i BBC One:

– Zlatan Ibrahimovic är den ende spelaren med hjärna i Sverige.

Den i England som i dag inte inser Zlatans storhet är en idiot.

Den Långe var magnifik, och det är sällan jag känt så stort medlidande med honom som när han, fortfarande med högburet huvud, gick av planen i går.

Det har varit så mycket jidder, så mycket snack, så många glidningar och tveksamheter, men när det äntligen blev match förändrades allting, det var bara slutresultatet som inte gick vår väg.

Olof Mellberg har varit märkigt sval under detta EM, men efter en löpduell med Danny Welbeck som han vann var det som om han vaknade och blev den gamle, galne härförare vi älskar.

Detta var Olof Mellbergs sista mästerskap.

Jag vet inte hur Erik Hamrén sätter samman laget på tisdag mot Frankrike, om han låter de gamla, rutinerade spela eller om han ger de unga, nya chansen.

 

Under alla omständigheter: Bittra slut för både Olof Mellberg och Anders Svensson.

Det är svårt att hacka på Erik Hamrén just nu.

Det känns som om det hade kvittat hur han satte samman laget, det var ge och ta, tillfälligheter och det som på hockeyspråk kallas "Hawaii".

Ukraina hade sin stora stund mot oss.

Frankrike imponerade i går, och det känns som om England kan besegra Ukraina på tisdag, i så fall går Frankrike och England vidare från gruppen.

Jag tror inte vi har en chans att slå Frankrike, framför allt inte när vi redan är utslagna.

... när vi redan är utslagna... det låter så hemskt.

Det gick så fort.

 

Det var inte så här det skulle gå.

Mina engelska kolleger tycker inte att England imponerat hittills i turneringen, men det verkade som om England trots allt var kyligare och mer effektivt när det verkligen behövdes i går.

Andy Carroll är ju i storslagen form och målvakten Joe Hart är på väg att bli den stormålvakt som England saknat sen Peter Shiltons eller kanske Gordon Banks tid.

Erik Hamrén sa på presskonferensen att han tror på det här sättet att spela fotboll, att det är så här han vill ta Sverige in i nästa VM.

Det är kanske naivt av honom, men det var också naivt av oss att tro att förnyelsen och förändringen i svensk fotboll skulle bli klar redan till årets EM.

Och om risktagandet innebär att släppa in fem mål på två matcher, då kommer man ingenstans i mästerskap.

En cynisk tanke?

Ibland är det ingen gräns alls mellan cynism och realism.

Det här, den resa som Erik Hamrén tar oss ut på, kanske inte når sitt mål förrän till VM.

Men ska han nå dit gäller det att redan nu försäkra sig om att Zlatan Ibrahimovic fortsätter i landslaget.

Jag är inte så säker på att han vill det just nu.

Inte i dag, kanske inte i morgon... men det kommer alltid en ny dag.

Olof Mellberg utsågs till Matchens spelare och stod mycket besvärad och tog emot en ful pokal av nåt slag.

Intervjuaren frågade:

– Vad betyder det för dig, Olof, att vinna den här.

Olof tittade på den fula pokalen, pustade och sa:

– Inte speciellt mycket, inte alls, jag är väldigt besviken över att vi förlorade och att vi är ute ur turneringen.

 

Vi har inte mycket att se fram emot på ett tag.

Men när England möter Ukraina på tisdag är Wayne Rooney tillbaka. Han är Englands motsvarighet till Zlatan, han är den spelare som höjer sig över medelmåttigheterna och själv kan förändra och vinna matcher.

Det blev så småningom tyst på Olympiastadion i Kiev, sånär som på tre män som gick fram och tillbaka över planen med gräsklippare.

Efter de senaste dagarnas 32-gradiga värme blev det förvånansvärt kyligt.

Man hade varnat för regn och åska, men det blev intet.

Det blev heller ingen svensk fotbollsfest 2012.

När Roy Hodgson kom upp på presskonferenspodiet stod det "Erik Hamrén, head coach Sweden", på skylten framför honom.

Det är många som har velat att Roy Hodgson skulle leda Sveriges fotbollslandslag.

Vem vet: Då hade vi kanske varit vidare i EM.

När besvikelsen har lagt sig, för all besvikelse lägger sig, tiden läker sår och all sån bullshit, hoppas jag att England, och Roy Hodgson, går långt.

Annons:
Annons:
FLER KRÖNIKOR AV MATS OLSSON
Annons:
Annons:
Annons:
Senaste nytt
Annons:
PÅDDEN MED OLSSON & EKWALL
Senaste nytt
Annons:
Senaste nytt
MRMADHAWK
NYTT: TRAVBLOGGEN
Annons:
TRAV
SPEL & TIPS
PODCAST: ALLSVENSKAN
KICK AND RUSH
PODCAST: BOORK VS NYSTRÖM
Annons:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader